Guds medarbetare: Det grekiska ordet för ”medarbetare”, synergọs, förekommer mer än tio gånger i de kristna grekiska skrifterna, oftast i Paulus brev. Ordet används om dem som samarbetade för att sprida de goda nyheterna. (Rom 16:9, 21; 2Kor 1:24; 8:23; Flp 2:25; 4:3; Kol 4:11; Flm 1, 24) Här framhåller Paulus att de kristna har den stora förmånen att vara ”Guds medarbetare”. (Se studienot till 1Kor 3:6.) Han nämner samma tanke i 2Kor 6:1, där han använder ett besläktat grekiskt ord. (2Kor 5:20; se studienot till Rom 16:3.)

Guds medarbetare: Ordagrant ”medarbetare”. I 2Kor 5:20 beskriver Paulus sitt arbete och säger att det är ”som om Gud själv vädjar till människor genom oss”. Det grekiska verb som i den versen har översatts med ”vädjar” (parakalẹō) används i samband med att människor samarbetar med Gud. Samma verb förekommer här i 2Kor 6:1 i uttrycket ”uppmanar vi [vädjar vi till] er”. Gud samarbetar alltså med de sanna kristna, däribland Paulus och hans medarbetare. (Se studienot till 1Kor 3:9.)

förfela syftet: Det grekiska uttryck som har återgetts med ”förfela syftet” innehåller ett ord som ordagrant betyder ”tom”. Det ordet har också återgetts med ”förgäves”. Sammanhanget visar att smorda kristna fick Guds generösa omtanke och förmånen att utföra ”försoningens tjänst” genom att vara ”ambassadörer på Kristus vägnar”. (2Kor 5:18–20) Om dessa kristna inte utförde den här tjänsten och inte ansträngde sig för att få Guds godkännande under den ”gynnsamma tiden” och ”räddningens dag” skulle de förfela syftet med Guds generösa omtanke. (2Kor 6:2)

generösa omtanke: Eller ”oförtjänta omtanke”. (Se Ordförklaringar.)

Han säger ju: ”I en gynnsam tid hörde jag dig”: Paulus citerar här från profetian i Jes 49:8. Detta uttalande var från början tydligtvis riktat till Jesaja, som representerade Israels nation och personifierade nationen som en ”tjänare”. (Jes 49:3) Det var en profetia om återställelse som fick sin första uppfyllelse när Israel befriades från Babylon. Men Jesaja säger att Jehovas ”tjänare” skulle ges som ”ett förbund för folket” (Jes 49:8) och vara ”ett ljus för nationerna”, för att Guds ”räddning ska nå ut till hela jorden” (Jes 49:6). Detta visar att profetian också handlar om Messias och att orden om Guds ”tjänare” kan tillämpas på Kristus Jesus. (Jämför Jes 42:1–4, 6, 7 med Mt 12:18–21.) Under ”välviljans tid” skulle Jehova svara och hjälpa sin tjänare, och när Jesus var på jorden frambar han ”innerliga böner och vädjanden till den som kunde rädda honom från döden. Och på grund av sin djupa respekt för Gud blev han bönhörd.” (Heb 5:7–9; jämför Lu 22:41–44; 23:46; Joh 12:27, 28; 17:1–5.) Det var alltså ”en räddningens dag” och ”en gynnsam tid [eller ”en välviljans tid”]” för Guds egen son, den förutsagde tjänaren. (Jämför studienot till Lu 4:19.)

Nu är den särskilt gynnsamma tiden! Nu är räddningens dag!: Profetian i Jes 49:8, som Paulus citerar från, handlar både om återställelse och om Messias. Den andra uppfyllelsen av profetian gällde Jesus Kristus, men när Paulus citerar från den visar han att den också uppfylls på de kristna. Paulus uppmanar dem att ”inte förfela syftet med den generösa omtanke” som de hade tagit emot från Gud. (2Kor 6:1) Från och med pingsten år 33 v.t. var dessa kristna ett andligt Israel, ”Guds Israel”. (Gal 6:16) Men för att den ”gynnsamma tiden” skulle bli en ”räddningens dag” för dem behövde de visa att de var värdiga Guds generösa omtanke.

en tid av välvilja från Jehova: Eller ”ett år av välvilja från Jehova”. Jesus citerar från Jes 61:1, 2 och tillämpar det på sig själv. Han visar på så sätt att hans tjänst markerar början på den tid då Jehova skulle visa välvilja mot människor. Jesus slutade läsa ur Jesajas profetia innan han kom till den fras som handlar om Guds förhållandevis korta hämndens ”dag”. Han gjorde tydligtvis så för att behålla fokus på den längre ”tid [eller det ”år”] av välvilja” då Gud skulle godkänna dem som vände sig till honom för att få räddning. (Lu 19:9, 10; Joh 12:47)

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) I Rom 15:8 används det här ordet om Jesus. (Se studienot.) I den här versen (1Kor 3:5) beskriver Paulus sig själv och Apollos som tjänare som hjälpte korinthierna att bli troende. I likhet med alla döpta kristna utförde de en tjänst som inbegrep att fylla andras andliga behov. (Lu 4:16–21)

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) Här talar Paulus om sig själv och Timoteus och alla smorda kristna som ”tjänare åt ett nytt förbund”. (2Kor 1:1) Det är de bland annat genom att de predikar de goda nyheterna och undervisar andra för att hjälpa dem att komma in i det nya förbundet eller att få nytta av det förbundet. (Se studienot till Rom 11:13.)

visar vi att vi är Guds tjänare: I sina brev till de kristna i Korinth har Paulus redan omtalat sig själv och sina medarbetare som ”tjänare”. (Se studienoter till 1Kor 3:5; 2Kor 3:6.) Det grekiska verb som har återgetts med ”visar vi att vi är” kan också översättas med ”bevisar vi att vi är”. Några av de män som var knutna till församlingen i Korinth hade visat att de inte var värdiga Guds generösa omtanke. (2Kor 6:1, 3) Men Paulus och hans medarbetare visade ”på alla sätt” att de var Guds tjänare.

i höger hand och i vänster hand: Det verkar troligt att Paulus använder en bild som är hämtad från hur en soldat bar sina vapen. En soldat höll oftast svärdet, som han använde för att attackera, i sin högra hand och skölden, som han använde för att försvara sig, i sin vänstra hand. Paulus använde rättfärdighetens vapen, bland annat Guds ord, för att strida för sanningens sak och försvara sann tillbedjan från angrepp. (2Kor 10:4, 5; Ef 6:16, 17; Heb 4:12) Till skillnad från sina motståndare tog Paulus inte till maktmissbruk, bedrägeri, förtal eller andra knep för att nå sina mål. (2Kor 1:24; 10:9; 11:3, 13–15; 12:16, 17) Han gick i stället in för att bara använda metoder som var rättfärdiga i Guds ögon. (Se Ordförklaringar under ”Rättfärdighet”.) Paulus ville att alla kristna tjänare skulle vara fullständigt rustade med allt de behövde för att kunna utföra sitt viktiga arbete.

döende: Eller ”sådana som förtjänar döden”. Under sin tjänst stod Paulus och hans medarbetare många gånger ansikte mot ansikte med döden. (Apg 14:19; 1Kor 15:30, 31; 2Kor 1:8; 4:11; 11:23–27) Men de kunde konstatera: vi lever. Så trots alla svårigheter och all förföljelse hade de inte mist livet.

Vi har varit uppriktiga mot er: Eller ”Vi har öppnat vår mun och talat till er”. Det grekiska uttrycket ”vår mun har öppnats för er” är ett idiom som betyder ”säga som det är”.

Vi snålar inte med att visa kärlek till er: Eller ”Ni har inte trångt rum hos oss”. Det grekiska ordet stenochōrẹomai, som förekommer två gånger i den här versen, betyder ordagrant ”placera i ett trångt utrymme”. En ordbok förklarar vad det här uttrycket betyder i förbindelse med de kristna i Korinth: ”De är inte förpassade till ett trångt ställe i Paulus kärlek.” (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Paulus säger i själva verket att det inte finns några gränser för hans kärlek till de kristna i Korinth.

varma känslor: Det grekiska ord som används här, splạgchnon, används i bokstavlig betydelse om de inre organen. I Apg 1:18 har det återgetts med ”inälvorna”. I det här sammanhanget (2Kor 6:12) betecknar ordet intensiva känslor som kommer djupt inifrån. Det är ett av de starkaste grekiska orden för medkänsla.

öppna era hjärtan: Eller ”vidga er”. Det grekiska verb som används här betyder ordagrant ”göra bred”, ”göra större”. (Mt 23:5) Paulus använder ordet bildligt om att visa varma känslor. Ett uppslagsverk säger att uttrycket handlar om att visa ”generös och växande tillgivenhet”. (The New International Dictionary of New Testament Theology, utgiven av Colin Brown, Zondervan Publishing House, 1975)

Bli inte ojämnt sammanokade: Eller ”Bli inte ojämnt förenade”. Den här illustrationen är hämtad från en princip inom lantbruk. En lantbrukare låter inte två djur som är olika stora eller starka gå under samma ok. Om han gjorde det skulle det svagare djuret få kämpa för att hålla tempot, och det starkare djuret skulle få dra ett tyngre lass. Paulus tänkte troligen på 5Mo 22:10, där Moses lag förbjöd israeliterna att plöja med en tjur och en åsna under samma ok. Han använde den här lantbruksprincipen för att illustrera hur skadligt det skulle vara för andligheten om en kristen skulle bli förenad med någon som inte tillhörde den kristna församlingen. Om en kristen till exempel skulle gifta sig med någon som inte var troende, skulle de bli ojämnt sammanokade. De skulle inte vara förenade i tanke och handling när det gällde andliga frågor.

ojämnt sammanokade: Det grekiska ord som här har återgetts med ”ojämnt sammanokade” (heterozygẹō) betyder ordagrant ”gå under annorlunda (främmande) ok”. Det här är enda gången detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det besläktade verbet synzeugnymi förekommer i Mt 19:6 och Mk 10:9 i uttrycket ”det Gud har fogat samman [sammanokat]”. Båda dessa verb är besläktade med det grekiska ordet för ”ok”, zygọs.

harmoniera: Det grekiska ord som används här, symfọ̄nēsis, betyder ordagrant ”ett samljudande”. Det kan rent bokstavligt ha syftat på samklangen, eller harmonin, mellan två musikinstrument. En ordbok definierar ordet som ”det att ha gemensamma intressen”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Det underförstådda svaret till den första retoriska frågan i den här versen är: ”Kristus och Satan kan såklart inte harmoniera.”

Belial: Det här är enda gången det här ordet förekommer i de kristna grekiska skrifterna, och det används som en benämning på Satan. Grekiska handskrifter använder stavningen Belịar, och den formen förekommer i en del översättningar. Men det grekiska ordet motsvarar ett hebreiskt ord, belijạ‛al, som betyder ”värdelös”, ”oduglig”. Det används om tankar, ord och råd (5Mo 15:9, ”onda”; Ps 101:3, ”värdelöst”; Nah 1:11, ”ondskefulla”) och om hemska omständigheter (Ps 41:8). Det används oftast om värdelösa män av värsta slag, till exempel om män som försökte få Jehovas folk att tillbe andra gudar. (5Mo 13:13) Detta ord används också i många andra verser för att beskriva onda män. (Dom 19:22–27; 20:13; 1Sa 25:17, 25; 2Sa 20:1; 22:5; 1Ku 21:10, 13) Under det första århundradet v.t. användes Belial som ett beskrivande namn på Satan. I den syriska Peshitta står det ”Satan” här i 2Kor 6:15. Paulus brukar kalla Guds främste motståndare för ”Satan” (Rom 16:20; 2Kor 2:11), men han använder också benämningarna ”djävulen” (Ef 6:11; 1Ti 3:6), ”den onde” (2Th 3:3) och ”den här världens gud” (2Kor 4:4).

vad har en troende gemensamt med en som inte tror: Eller ”vilken del har en troende med en som inte tror”. Det grekiska ordet merịs, som betyder ”del”, ”andel”, används på ett liknande sätt i Apg 8:21, i frasen: ”Du har ingen som helst rätt att ta del i detta verk.”

en troende: Eller ”en trogen”. Det grekiska ordet pistọs kan beskriva någon som visar tillit till eller tror på någon eller något, dvs. en troende person. Men samma ord kan också användas om någon som andra betraktar som pålitlig och trogen. Några gånger, som i den här versen, är båda betydelserna möjliga.

precis som Gud har sagt: Paulus citerar från och anspelar på flera avsnitt i de hebreiska skrifterna och visar därigenom att Gud alltid har haft samma inställning till andlig renhet. Här i vers 16 citerar Paulus från 3Mo 26:11, 12 och Hes 37:27.

Gå därför ut från dem: I det här sammanhanget (2Kor 6:14–7:1) uppmanar Paulus de kristna i Korinth att inte bli ojämnt sammanokade med dem som inte tror, utan hålla sig rena. Här i vers 17 citerar han från Jes 52:11, som innehöll en profetisk befallning till judarna som återvände till Jerusalem från Babylon 537 f.v.t. De judarna bar med sig de heliga redskapen som kung Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem. De behövde vara rena, och det krävdes mer än en yttre, ceremoniell renhet. De behövde också ha rena hjärtan och ta avstånd från falsk tillbedjan. På samma sätt behövde de kristna i Korinth hålla sig borta från orena avgudatempel och ta avstånd från orena, avgudiska handlingar. De behövde ”rena ... [sig] från allt som förorenar kropp och sinne”. (2Kor 7:1)

säger Jehova: I den här versen citerar Paulus flera uttryck från Jes 52:11, där sammanhanget tydligt visar att budskapet kommer från Jehova Gud. (Jes 52:4, 5) Paulus kopplar ihop citaten genom att använda ett uttryck som förekommer hundratals gånger i Septuaginta som en översättning av de hebreiska uttrycken för ”säger Jehova”. Några exempel finns i Jes 1:11; 48:17; 49:18 (citeras i Rom 14:11); 52:4, 5. (Se Tillägg C3 introduktion; 2Kor 6:17.)

Då ska jag ta emot er: Det här uttrycket är tydligtvis ett citat från Hes 20:36, 41 enligt ordalydelsen i Septuaginta.

säger Jehova, den Allsmäktige: Paulus citerar uttalanden som tydligtvis är hämtade från 2Sa 7:14 och Jes 43:6. Uttrycket ”säger Jehova, den Allsmäktige”, verkar vara ett citat från Septuaginta-översättningens återgivning av 2Sa 7:8, där den hebreiska grundtexten lyder: ”Så här säger arméernas Jehova.” Paulus använder citat från de hebreiska skrifterna för att hjälpa de kristna att förstå att de ska hålla sig borta från falsk tillbedjan och livlösa, maktlösa avgudar. När de gör det kan de bli ”söner och döttrar” till ”Jehova, den Allsmäktige”. (Se Tillägg C1 och C2.)

den Allsmäktige: Det grekiska ordet Pantokrạtōr, som här har återgetts med ”den Allsmäktige”, kan också återges med ”den som härskar över allt”, ”den som har all makt”. I det här sammanhanget uppmanar Paulus de kristna att hålla sig borta från falsk tillbedjan och livlösa, maktlösa avgudar (2Kor 6:16) för att kunna bli barn till ”den Allsmäktige”. Det här är första gången av tio som det här ordet, som har återgetts med ”den Allsmäktige”, förekommer i de kristna grekiska skrifterna. De andra nio förekomsterna är i Uppenbarelseboken. (Upp 1:8; 4:8; 11:17; 15:3; 16:7, 14; 19:6, 15; 21:22)