Matteusevangeliet 23:1–39

23  Sedan talade Jesus till folkskarorna och till sina lärjungar och sa:  ”De skriftlärda och fariséerna har satt sig på Moses plats.  Därför ska ni göra som de säger men inte som de gör, för de säger en sak och gör en annan.+  De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människors axlar,+ men själva lyfter de inte ett finger för att underlätta för någon.+  Allt de gör, det gör de för att bli sedda av människor.+ Kapslarna med skriftcitat som de bär till skydd+ gör de breda, och fransarna på sina kläder+ gör de långa.  De tycker om att ha de bästa platserna när det är fest och de främsta sittplatserna i synagogorna,+  och de tycker om att människor visar dem vördnad* på torgen och kallar dem rabbi.  Men ni ska inte låta någon kalla er rabbi, för ni har bara en lärare,+ och ni är alla bröder.  Och ni ska inte kalla någon på jorden er fader, för ni har en enda Far,+ som är i himlen. 10  Och ni ska inte låta någon kalla er ledare, för ni har bara en ledare, Kristus.+ 11  Den störste bland er ska vara er tjänare.+ 12  Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad,+ men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.+ 13  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, eftersom ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni ju inte in, och ni tillåter inte heller dem som är på väg dit att gå in.+ 14  —— 15  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni kan färdas över hav och torra land för att omvända någon, men när han har blivit omvänd gör ni honom dubbelt så förtjänt av Gehẹnna som ni själva. 16  Ni är illa ute, ni blinda vägledare,+ som säger: ’Om någon svär vid templet betyder det ingenting, men den som svär vid guldet i templet, han är bunden vid sin ed.’+ 17  Blinda dårar! Vad är egentligen störst: guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 18  Ni säger också: ’Om någon svär vid altaret+ betyder det ingenting, men den som svär vid gåvan på altaret, han är bunden vid sin ed.’ 19  Ni blinda! Vad är egentligen störst: gåvan eller altaret som har gjort gåvan helig? 20  Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid själva altaret och vid allt som ligger på det, 21  och den som svär vid templet, han svär både vid själva templet och vid honom som bor i det,+ 22  och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.+ 23  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni ger tionde av mynta och dill och spiskummin,+ men ni försummar det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan+ och barmhärtigheten+ och troheten.* Det är sant att tiondet är nödvändigt, men man får ändå inte försumma det andra.+ 24  Blinda vägledare,+ ni silar bort myggan+ men slukar kamelen!+ 25  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, eftersom ni rengör utsidan av bägaren och skålen,+ men inuti är de fulla av girighet*+ och omåttlighet.+ 26  Blinde farisé, börja med att rengöra insidan av bägaren och skålen, så kan utsidan också bli ren. 27  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni är som vitkalkade gravar.+ Utsidan är fin, men inuti är det fullt av benknotor och annat orent. 28  Så är det med er också. Utanpå ser ni rättfärdiga ut, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.+ 29  Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni bygger upp profeternas gravar och förskönar de rättfärdigas gravmonument,+ 30  och ni säger: ’Om vi hade levt på våra förfäders tid skulle vi inte ha varit med och dödat profeterna.’ 31  Ni dömer alltså er själva* när ni säger att ni är avkomlingar till dem som mördade profeterna.+ 32  Så slutför nu det verk som era förfäder påbörjade! 33  Ormar, huggormsyngel,+ hur ska ni kunna fly från Gehẹnnas dom?+ 34  Därför ska jag sända profeter,+ visa män och lärare+ till er. En del kommer ni att döda+ och avrätta på pålar, och en del kommer ni att prygla*+ i era synagogor och förfölja+ från stad till stad. 35  Skulden för allt det rättfärdiga blod som utgjutits på jorden ska därför komma över er, från den rättfärdige Abels blod+ till blodet från Sakarja, Berẹkjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.+ 36  Jag säger er att allt detta ska drabba den här generationen. 37  Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som sänds ut till dig.+ Tänk så ofta jag har velat samla ihop dina barn precis som en höna samlar ihop kycklingarna under sina vingar! Men ni har vägrat.+ 38  Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus.+ 39  För jag säger er: Från och med nu ska ni inte se mig förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’”+

Fotnoter

Eller ”hälsar dem”.
Eller ”tron”.
Eller ”plundring”, ”rofferi”.
Eller ”Ni vittnar alltså mot er själva”.
Eller ”gissla”. Se Ordförklaringar.

Studienoter

satt sig på Moses plats: Eller ”utnämnt sig själva att ta Moses plats (stol)”. De tog fräckt på sig rollen som uttolkare av Guds lag eftersom de menade att de hade samma myndighet som Mose.

tunga bördor: Syftar tydligtvis på regler och muntliga traditioner som var betungande för folket.

lyfter de inte ett finger: Det här uttrycket kan syfta på att de religiösa ledarna inte kunde tänka sig att ens upphäva en enda liten föreskrift för att underlätta för folket.

Kapslarna med skriftcitat som de bär till skydd: Eller ”Fylakterierna”. De här små läderkapslarna innehöll fyra avsnitt ur lagen. (2Mo 13:1–10, 11–16; 5Mo 6:4–9; 11:13–21) Judiska män bar dem på pannan och vänstra armen. Detta hade sin grund i en bokstavlig tolkning av det Gud befallde israeliterna i 2Mo 13:9, 16; 5Mo 6:8; 11:18. Jesus kritiserade de religiösa ledarna eftersom de gjorde kapslarna stora för att imponera på andra och eftersom de betraktade dem som amuletter som kunde beskydda dem.

fransarna på sina kläder gör de långa: I 4Mo 15:38–40 befalldes israeliterna att göra fransar på sina kläder, men de skriftlärda och fariséerna ville få uppmärksamhet och gjorde sina fransar längre än alla andras.

de främsta sittplatserna: Eller ”de bästa sittplatserna”. Det verkar som att synagogföreståndaren och viktiga besökare satt nära bokrullarna, så att alla som var där kunde se dem. De här hedersplatserna var tydligtvis reserverade för sådana framstående personer.

torgen: Eller ”samlingsplatserna”. Det grekiska ordet agorạ används här om en öppen yta som fungerade både som centrum för handel och som offentlig samlingsplats i städer och byar i Främre Orienten och i den grekiska och romerska världen.

rabbi: Betyder ordagrant ”min store” och kommer från det hebreiska ordet rav, som betyder ”stor”. ”Rabbi” betydde i dagligt tal ”lärare” (Joh 1:38), men det kom också att användas som hederstitel. En del lärda män, t.ex. skriftlärda och laglärare, krävde att man tilltalade dem med den här titeln.

fader: Här förbjuder Jesus att man kallar en människa för ”fader” och använder detta som en formalistisk eller religiös hederstitel.

Messias: Ordagrant ”Kristus”. I den grekiska texten föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias.

Kristus: Denna titel härleds från det grekiska ordet Christọs och motsvarar titeln ”Messias” (från det hebreiska mashịach), och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Styresmän på Bibelns tid förordnades genom att bli smorda med olja.

ledare: Det grekiska ordet är en synonym till ordet ”lärare” i vers 8, och här syftar det på andliga ledare som ger vägledning och undervisning. Det användes troligen som en religiös titel.

ledare: Ingen ofullkomlig människa kan vara de sanna kristnas andlige ledare, och därför är Jesus den ende som med rätta kan bära denna titel. (Se första studienoten till ledare i versen.)

Kristus: I den grekiska texten föregås ”Kristus” (som betyder ”den smorde”) av bestämd artikel. Det var ett sätt att visa att Jesus var den utlovade Messias, den som hade blivit smord i en särskild bemärkelse. (Se studienoter till Mt 1:1 och 2:4.)

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. Ordet används om Kristus (Rom 15:8), tjänare till Kristus (1Kor 3:5–7; Kol 1:23), församlingstjänare (Flp 1:1; 1Ti 3:8), tjänstefolk (Joh 2:5, 9) och myndighetspersoner (Rom 13:4).

Ni är illa ute: Det här är den första av sju fördömelser som Jesus riktar mot de religiösa ledarna på den tiden. Han avslöjar dem som hycklare och blinda vägledare.

hycklare: Se studienot till Mt 6:2.

stänger: Eller ”stänger dörren till”. Dvs. hindrar människor från att komma in.

hycklarna: Det grekiska ordet hypokritẹ̄s avsåg ursprungligen grekiska (och senare romerska) skådespelare som bar stora masker som var konstruerade för att förstärka rösten. Ordet användes senare i överförd bemärkelse om någon som döljer sin sanna natur och sina verkliga avsikter genom att förställa sig och lura andra. De ”hycklare” som Jesus talar om här är de judiska religiösa ledarna. (Mt 6:5, 16)

Några handskrifter lägger till orden: ”Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, eftersom ni äter änkorna ur husen och ber långa böner för att verka märkvärdiga. Därför ska ni få en strängare dom.” Denna vers förekommer inte i de tidigaste och viktigaste handskrifterna. Men i Mk 12:40 och Lu 20:47 hittar man en liknande lydelse som en del av den inspirerade texten. (Se Tillägg A3.)

omvända någon: Eller ”göra en proselyt”. Det grekiska ordet prosẹ̄lytos betecknar en icke-jude som har konverterat till judendomen och, om det var en man, blivit omskuren.

förtjänt av Gehenna: Ordagrant ”en Gehennas son”. Dvs. någon som förtjänar evig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

dårar: I Bibeln används ordet ”dåre” vanligtvis om någon som avvisar allt förnuft och som moraliskt sett lever oförståndigt och i strid med Guds rättfärdiga normer.

tionde av mynta och dill och spiskummin: Under Moses lag skulle israeliterna betala tionde, eller en tiondel, av det de skördade. (3Mo 27:30; 5Mo 14:22) Lagen nämnde inte uttryckligen att de skulle ge tionde av sådana örter som mynta, dill och spiskummin, men Jesus antydde inte att det var fel att göra det. Det han tillrättavisade de skriftlärda och fariséerna för var att de fokuserade på fel saker. De var ytterst noggranna med att följa alla små detaljer i lagen medan de misslyckades med att följa principerna som lagen byggde på, till exempel rättvisa, barmhärtighet och trohet.

silar bort myggan men slukar kamelen: Myggan var ett av de minsta orena djur som israeliterna kände till, och kamelen var ett av de största. (3Mo 11:4, 21–24) Jesus väljer att överdriva och ta till en nypa ironi när han påpekar vad de religiösa ledarna gjorde för att slippa bli ceremoniellt orena – de silade sin dryck för att slippa svälja en mygga, men samtidigt ignorerade de fullständigt det som var mycket viktigare i lagen, vilket skulle kunna liknas vid att svälja en kamel.

vitkalkade gravar: I Israel brukade man vitkalka gravar så att förbipasserande tydligt kunde se dem och undgå risken att komma i kontakt med dem och på så sätt bli ceremoniellt orena. (4Mo 19:16) Den judiska Mishna (Shekalim 1:1) säger att man vitkalkade gravarna varje år en månad innan påsken. Jesus använder det här uttrycket som en metafor för hyckleri.

ondskan: Ordagrant ”laglösheten”. Det grekiska ordet rymmer tanken på överträdelse av och förakt för lagar och att människor beter sig som om det inte fanns några lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Mt 7:23; 2Kor 6:14; 2Th 2:3–7; 1Jo 3:4)

gravmonument: Eller ”minnesgravar”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)

slutför nu det verk som era förfäder påbörjade: Eller ”fyll era förfäders mått till brädden”. Den bokstavliga innebörden i detta idiom är ”fylla upp till kanten på ett mått som någon annan har börjat fylla”. Det här är inte en uppmaning från Jesus sida. Han befaller inte de judiska ledarna att slutföra det som deras förfäder påbörjade. Han använder i stället ironi för att förutsäga att de skulle döda honom, precis som deras förfäder dödade Guds profeter på sin tid.

Gehenna: Detta uttryck kommer från de hebreiska orden gē hinnọm, som betyder ”Hinnoms dal”. Den här dalen låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. (Se Tillägg B12, kartan ”Jerusalem med omnejd”.) På Jesus tid hade dalen blivit en plats där man brände avfall, så ordet ”Gehenna” var en passande symbol för fullständig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar.)

Ormar, huggormsyngel: Satan, ”den forntida ormen” (Upp 12:9), är i andlig bemärkelse far till alla som motarbetar sann tillbedjan. Jesus kallade därför med rätta dessa religiösa ledare för ”ormar, huggormsyngel”. (Joh 8:44; 1Jo 3:12) De som påverkades av deras ondska fick andliga, livshotande skador. Johannes döparen använde också uttrycket ”huggormsyngel”. (Mt 3:7)

Gehennas: Se studienot till Mt 5:22 och Ordförklaringar.

lärare: Eller ”lärda personer”, ”offentliga lärare”. Det grekiska ordet grammateus återges med ”skriftlärd” när det avser judiska laglärare. Här syftar Jesus på sina lärjungar, som skulle sändas ut för att undervisa andra.

synagogor: Se Ordförklaringar.

från den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja: Jesus ord omfattade alla mördade vittnen till Jehova som nämns i de hebreiska skrifterna: från Abel, som nämns i den första boken (1Mo 4:8), till Sakarja, som nämns i Krönikeböckerna (2Kr 24:20), som står sist i den traditionella judiska kanon. Så när Jesus sa från ”Abels blod till blodet från Sakarja” sa han i själva verket ”från det första fallet till det sista”.

Berekjas son: Enligt 2Kr 24:20 var Sakarja ”prästen Jehojadas son”. Några menar att Jehojada kan ha haft två namn, som fallet är med många andra i Bibeln (jämför Mt 9:9 med Mk 2:14), eller att Berekja var Sakarjas farfar eller morfar eller någon annan av hans förfäder.

som ni mördade: Det var inte dessa judiska ledare som hade dödat Sakarja, men Jesus höll dem ansvariga eftersom de hade samma mordlystna inställning som sina förfäder. (Upp 18:24)

mellan templet och altaret: Enligt 2Kr 24:21 mördades Sakarja ”på förgården till Jehovas hus”. Brännoffersaltaret stod på den inre förgården, mitt emot ingången till templet. (Se Tillägg B8.) Detta stämmer bra med den plats för mordet som Jesus anger.

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

säger er: Se studienot till Mt 5:18.

Jerusalem, Jerusalem: Enligt Lu 13:34 sa Jesus något liknande vid ett tidigare tillfälle medan han var i Pereen. Men det här uttalandet gör han den 11 nisan under den sista veckan av sin tjänst här på jorden. (Se Tillägg A7.)

Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus: En del gamla handskrifter lägger till ”ödelägga” och skulle kunna återges: ”Ni kommer att få stå där ensamma med ert ödelagda hus.”

hus: Dvs. templet.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Media

Kapslar med skriftcitat (fylakterier)
Kapslar med skriftcitat (fylakterier)

Fylakterier är små läderkapslar som innehåller remsor av pergament med fyra utdrag ur Skrifterna, nämligen 2Mo 13:1–10, 11–16; 5Mo 6:4–9; 11:13–21. Någon gång efter att judarna hade återvänt efter landsflykten i Babylon utvecklades en sedvänja bland judiska män att bära sådana kapslar under morgonbönen, utom under högtiderna och på sabbaten. På fotot visas en sådan kapsel som dateras till det första århundradet v.t. Den hittades i en grotta i Qumran vid Döda havet. Illustrationen visar hur kapseln kan ha sett ut när den var ny.

De bästa platserna vid måltider
De bästa platserna vid måltider

Under det första århundradet var det vanligt att man låg till bords när man åt. Man låg på vänstra sidan med en kudde under vänster armbåge och åt med högerhanden. I det grekisk-romerska samhället hade en typisk matsal tre divaner placerade runt ett lågt bord. Romarna kallade en sådan här matsal för triclinium (latin, av ett grekiskt ord som betyder ”rum med tre divaner”). Även om ett sådant rum vanligtvis rymde nio personer, tre på varje divan, blev det vanligt att använda längre divaner så att ännu fler kunde få plats. Alla platser i matsalen var traditionellt sett förbundna med olika stor ära – en hade den minsta (A), en den mellersta (B) och en den största (C). Vilken plats man hade på divanen spelade också roll. Man räknades som viktigare än den man hade till höger om sig men mindre viktig än den man hade till vänster. Vid en middagsbjudning satt oftast värden på första platsen (1) på den nedersta divanen. Hedersplatsen var den tredje platsen (2) på den mellersta divanen. Det är inte helt klarlagt hur utbredd denna sedvänja var bland judarna, men det verkar som att Jesus anspelade på detta när han lärde sina lärjungar vikten av ödmjukhet.

De främsta platserna i synagogan
De främsta platserna i synagogan

Synagogan som visas i den här animationen har kunnat tas fram tack vare de ruiner av en synagoga från det första århundradet som man har hittat i Gamla, en stad som låg omkring 10 km nordöst om Galileiska sjön. Det finns inga fullständigt bevarade synagogor från det första århundradet, och därför vet man inte exakt hur de såg ut. I animationen kan man se olika delar av interiören som den förmodligen såg ut i många synagogor på den tiden.

1. De främsta, eller bästa, platserna i synagogan kan ha varit på eller nära den upphöjda plattform där talaren stod.

2. Plattformen där man stod och läste ur Skrifterna. Placeringen kan ha varierat från en synagoga till en annan.

3. Platserna längs väggarna kan ha varit reserverade för personer med hög status i samhället. Andra kanske satt på mattor på golvet. Synagogan i Gamla tycks ha haft fyra rader med sittplatser.

4. Förvaringsplats för heliga bokrullar. Det kan ha varit en typ av kista eller ark som var placerad mot väggen längst in.

Fördelningen av sittplatser i synagogan var en ständig påminnelse om att vissa hade högre status än andra, ett ämne som Jesus lärjungar ofta återkom till. (Mt 18:1–4; 20:20, 21; Mk 9:33, 34; Lu 9:46–48)

Synagoga
Synagoga

Den här illustrationen ger en uppfattning om hur en synagoga kan ha sett ut på Bibelns tid. Illustrationen är delvis baserad på lämningarna av en synagoga från det första århundradet i den forntida staden Gamla, omkring 10 km nordöst om Galileiska sjön.

Hinnoms dal (Gehenna)
Hinnoms dal (Gehenna)

Hinnoms dal, som kallas Gehenna på grekiska, är en dal sydväst om det forntida Jerusalem. På Jesus tid hade dalen blivit en plats där man brände avfall, så ordet ”Gehenna” var en passande symbol för fullständig tillintetgörelse.

Hinnoms dal i nutid
Hinnoms dal i nutid

Hinnoms dal (1). Kallas Gehenna i de kristna grekiska skrifterna. Tempelberget (2). Här låg judarnas tempelkomplex under det första århundradet. Den byggnad som dominerar tempelberget i dag är den muslimska helgedom som kallas Klippmoskén. (Se kartan i Tillägg B12.)

Mynta, dill och spiskummin
Mynta, dill och spiskummin

Användningen av mynta i medicinskt syfte och som krydda har lång historia. Det grekiska ordet hēdỵosmon, ”mynta” (ordagrant ”väldoftande”), omfattade förmodligen flera olika sorters mynta som växte i Israel och Syrien, bl.a. gråmynta (Mentha longifolia). Dill (Anethum graveolens) odlas främst för sina aromatiska frön, som används både som krydda och som läkemedel vid magbesvär. Spiskummin (Cuminum cyminum) tillhör familjen flockblomstriga växter och är mest känt för sina aromatiska och smakrika frön. I Mellanöstern och på andra platser används spiskummin som krydda i bröd, kakor och grytor och som smaksättare i alkoholhaltiga drycker.

Kamel
Kamel

På Jesus tid var kamelen det största tamdjuret i området. När Bibeln nämner kameler antas det syfta på dromedarer (Camelus dromedarius), som bara har en puckel. Första gången kamelen nämns i Bibeln är det i samband med Abrahams vistelse i Egypten, där han skaffade sig flera kameler som lastdjur. (1Mo 12:16)

Hornhuggorm
Hornhuggorm

Både Johannes döparen och Jesus kallade de skriftlärda och fariséerna ”huggormsyngel”, eftersom aningslösa människor drabbades av deras andligt skadliga inflytande, vilket var som ett dödligt gift. (Mt 3:7; 12:34) Bilden visar en hornhuggorm, som kännetecknas av små hornliknande utskott ovanför ögonen. Andra farliga huggormar i Israel är sandhuggorm (Vipera ammodytes), som förekommer i Jordandalen, samt palestinahuggorm (Vipera palaestina).

Piska
Piska

Flagellum var ett fruktansvärt redskap som användes när någon straffades med prygel. Det bestod av flera knutförsedda rep eller läderremmar som var fästa vid ett handtag. Ibland var vassa bitar av ben eller metall fastknutna vid remmarna för att slagen skulle bli ännu mer plågsamma.

En höna samlar sina kycklingar
En höna samlar sina kycklingar

Jesus målade upp en rörande bild när han berättade om en höna som gömmer sina kycklingar under sina vingar och jämförde det med hur starkt han kände för människorna i Jerusalem. Vid ett annat tillfälle berättade han om en son som ber sin pappa om ett ägg. (Lu 11:11, 12) Båda de här exemplen tyder på att det var vanligt med tamhöns i Israel under det första århundradet. Det grekiska ordet ọrnis, som används i Mt 23:37 och Lu 13:34, kan beteckna vilka fåglar som helst, både vilda och tama, men av sammanhanget förstår man att det handlar om en höna, den vanligaste och mest användbara tamfågeln.