Hälsoproblem kan visa sig på många olika sätt.

•   En del symtom syns tydligt utåt, medan andra inte är synliga utan känns bara på insidan.

•   En del problem är tillfälliga, medan andra är kroniska och gör varje dag till en utmaning.

•   En del sjukdomar går att bota eller åtminstone hålla i schack, medan andra bryter ner kroppen och kanske till och med leder till döden.

 Ungdomar kan drabbas av alla de här olika typerna av hälsoproblem. I den här artikeln kan du läsa om fyra ungdomar som kämpar med sådana problem. Om du kämpar med ett hälsoproblem kan du få uppmuntran av det de har att säga.

•  GUÉNAELLE

•  ZACHARY

•  ANAÏS

•  JULIANA

 Det svåraste för mig är att acceptera mina begränsningar. Jag vill göra så mycket, men varje dag måste jag anpassa mig efter hur jag mår.

 Jag har en neuromuskulär sjukdom som gör att hjärnan har svårt att vidarebefordra information till kroppen. Olika delar av kroppen, från huvudet till tårna, kan ibland börja skaka eller bli helt förlamade. Jag har svårt med vanliga saker, som att röra mig, prata, läsa, skriva och ibland att förstå andra. När det känns extra jobbigt brukar de äldste i församlingen be tillsammans med mig. När de gör det känner jag mig lugnare med en gång.

 Vilka prövningar jag än går igenom, känner jag att Jehova alltid finns där för att hjälpa och stödja mig. Jag vill inte att min sjukdom ska hindra mig från att tjäna honom helhjärtat. Jag gör vad jag kan för att hjälpa andra att lära känna Bibelns löfte om att Jehova snart kommer göra jorden till ett paradis, där lidande inte finns mer. (Uppenbarelseboken 21:1–4)

 Att tänka på: Hur kan du, precis som Guénaelle, visa omtanke om andra? (1 Korinthierna 10:24)

 När jag var 16 år fick jag veta att jag hade en elakartad hjärntumör. Läkarna sa att jag bara hade åtta månader kvar att leva. Mitt liv har varit en enda stor kamp sen dess.

 På grund av tumörernas placering är hela min högra sida förlamad. Eftersom jag inte kan gå måste någon alltid vara hemma och hjälpa mig att förflytta mig.

 Sjukdomen har gjort att jag har fått allt svårare att tala tydligt. Jag brukade vara väldigt aktiv, och jag tyckte om att åka vattenskidor och spela basket och volleyboll. Eftersom jag är ett Jehovas vittne var jag också fullt engagerad i att predika. Jag tror de flesta inte förstår hur det känns att förlora förmågan att göra sånt som man älskat att göra.

 Jag tycker det som står i Jesaja 57:15 är så uppmuntrande, för det försäkrar mig om att Jehova finns där för den som är ”förkrossad ... i anden” och att han bryr sig om mig. I Jesaja 35:6 finns också Jehovas löfte om att jag ska kunna gå igen och få tjäna honom med fullkomlig hälsa.

 Även om jag emellanåt kan ha väldigt svårt att hantera min sjukdom, är jag säker på att jag har Jehovas stöd. Tack vare bönen har jag alltid någon att prata med när jag känner mig nere eller är rädd att jag ska dö. Ingenting kan skilja mig från Jehovas kärlek. (Romarna 8:39)

 Zachary somnade in i döden två månader efter den här intervjun, 18 år gammal. Hans tro på Guds löfte om en uppståndelse till ett paradis på jorden förblev stark intill slutet.

 Att tänka på: Hur kan bönen hjälpa dig, precis som den hjälpte Zachary, att vara nära Jehova?

 När jag var bara några dagar gammal fick jag en hjärnblödning som gjorde mig handikappad och som påverkar hela kroppen, särskilt benen.

 I dag kan jag gå kortare sträckor med en rullator, men för det mesta använder jag rullstol. Jag får också krampryckningar som gör det väldigt svårt för mig med sånt som kräver precision, till exempel att skriva.

 Förutom min svåra situation så har jag även gått igenom jobbiga behandlingar. Jag har gått på sjukgymnastik flera gånger i veckan så länge jag kan komma ihåg. Jag gick igenom min första stora operation när jag var fem år, och sen dess har jag gjort tre till. De två senaste gångerna var speciellt jobbiga, för jag var tvungen att vara hemifrån i tre månader medan jag återhämtade mig.

 Min familj har varit till stor hjälp. Vi skrattar tillsammans och det hjälper mig när jag känner mig nere. Mamma och mina systrar hjälper mig att göra mig fin eftersom jag inte kan göra det själv. Jag är ledsen över att inte kunna ha högklackade skor. Men jag har faktiskt lyckats med det en gång som liten när jag kröp fram med skorna på händerna, och det skrattade vi alla gott åt!

 Jag försöker att inte bli helt uppslukad av min situation, utan i stället fokusera på det jag kan göra. Jag kan inte surfa eller åka snowboard, men jag kan simma, och det tycker jag om. Jag läser också språk. Jag är ett Jehovas vittne, och därför tycker jag om att gå i tjänsten och berätta om min tro för andra. Jag upplever att många verkligen lyssnar när jag pratar med dem.

 Mina föräldrar lärde mig redan när jag var liten att min jobbiga situation bara är tillfällig. Sen dess har jag byggt upp en egen tro på Jehova och på hans löften om att ta bort allt lidande, inklusive mitt. Det ger mig kraft att orka med. (Uppenbarelseboken 21:3, 4)

 Att tänka på: Hur kan du, precis som Anaïs, undvika att bli helt uppslukad av dina hälsoproblem?

 Jag har en smärtsam autoimmun sjukdom som kan påverka hjärtat, lungorna och blodet. Den har redan drabbat mina njurar.

 Jag var tio år när jag fick reda på att jag hade SLE (systemisk lupus erythematosus), en sjukdom som orsakar smärta, trötthet och humörsvängningar. Ibland känner jag mig helt värdelös.

 När jag var 13 år fick vi besök av ett Jehovas vittne. Hon läste Jesaja 41:10 för mig, där Jehova Gud säger: ”Var inte rädd, ty jag är med dig. ... Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.” Det var då som jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen. Nu, ungefär åtta år senare, tjänar jag Jehova av hela mitt hjärta, och jag har bestämt mig för att inte låta min sjukdom styra mitt liv. Jag känner att Jehova har gett mig ”kraft som är över det normala”, så att jag kan fortsätta vara positiv. (2 Korinthierna 4:7)

 Att tänka på: Hur kan Jesaja 41:10 hjälpa dig att vara positiv, precis som det hjälpte Juliana?