I SLUTET av 1950-talet bodde John tillsammans med sina föräldrar och sina fem syskon i en småstad i delstaten Gujarat i Indien. Pappan hade just blivit ett Jehovas vittne, men de andra i familjen var hängivna katoliker, och därför tyckte de inte om hans nya tro.

En dag ville Johns pappa ha hjälp med att lämna ett kuvert till en broder i församlingen. John ställde upp, men just den morgonen fick han ett djupt sår i fingret när han skulle öppna en stor metalltunna. Han ville ändå göra som pappan hade sagt, så han lindade en tygbit runt sitt blödande finger och gick i väg för att lämna kuvertet.

När John kom fram till huset fick han lämna kuvertet till broderns fru, som var ett Jehovas vittne. Hon fick syn på Johns skadade finger och erbjöd sig att plåstra om det. Hon plockade fram första hjälpen-lådan, gjorde rent såret och satte bandage på fingret. Sedan ställde hon fram en kopp te åt honom. Och hela tiden medan hon pysslade om honom småpratade hon om Bibeln.

Nu började Johns fördomar mot Jehovas vittnen släppa. Så han tog upp två ämnen som han visste att han och hans pappa hade olika uppfattningar om. Han frågade om Jesus och Gud var samma person och om de kristna skulle tillbe Maria. Systern hade lärt sig gujarati och kunde svara på frågorna på Johns modersmål. Hon visade honom vad Bibeln sa och gav honom broschyren ”Dessa goda nyheter om riket”.

Senare läste John broschyren, och han förstod att det var sanningen. Han gick och pratade med prästen och ställde samma frågor till honom. Prästen tappade helt humöret, kastade en bibel på honom och skrek: ”Du är som Satan! Visa var i Bibeln det står att Jesus inte är Gud. Visa var det står att man inte ska tillbe Maria. Visa då!” John blev helt chockad av prästens beteende och sa: ”Jag sätter aldrig min fot i en katolsk kyrka igen.” Och det gjorde han inte heller.

John började studera Bibeln, tog emot sanningen och började tjäna Jehova. Med tiden har flera andra i hans familj också blivit vittnen. Än i dag har John ett ärr på sitt högra pekfinger från den där dagen för drygt 60 år sedan. Det påminner honom om den goda gärning som ledde till att han satsade på ett liv i tjänsten för Jehova. (2 Kor. 6:4, 6)