äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

äldste: Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. (Se studienot till Mt 16:21.)

en offentlig talare: Eller ”en advokat”. Det grekiska ordet rhẹ̄tōr betydde från början ”offentlig talare”, men det kom även att beteckna ”en advokat”, ”en sakförare”. Det var Tertullus som lade fram judarnas sak mot Paulus inför ståthållaren Felix i Caesarea.

alla i riket: Eller ”alla i hela världen”. Ordagrant ”den bebodda jorden”. I vid bemärkelse syftar det grekiska ord som översatts med ”alla i riket” (oikoumẹnē) på hela jorden som människornas hem. (Lu 4:5; Apg 17:31; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14) Under det första århundradet användes det här ordet också om det vidsträckta romerska riket, som judarna var kringspridda i. (Apg 24:5)

från Nasaret: Eller ”nasarén”. Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare. (Apg 24:5) Många judar hette Jesus, och därför var det vanligt att man lade till något för att veta vem man syftade på. På Bibelns tid var det vanligt att man associerade människor med platsen de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–39; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29) Jesus växte upp i Nasaret i Galileen och bodde där större delen av sitt liv, så det var naturligt att man identifierade honom med hjälp av namnet på denna stad. Jesus blev kallad ”Jesus från Nasaret” av flera olika personer och i olika situationer. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Jesus godtog och använde själv detta namn. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På skylten som Pilatus lät sätta upp på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 v.t. blev Jesus ofta omnämnd som ”nasarén” eller ”Jesus från Nasaret” av apostlarna och andra. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9; se också studienot till Mt 2:23.)

plåga: Eller ”samhällsfara”. Ordagrant ”pest”. I de kristna grekiska skrifterna förekommer detta grekiska ord bara här och i Lu 21:11, där det används om bokstavliga epidemier. Men här i Apg 24:5 används det bildligt om en person som man menade var en ”plåga”, en pest, en samhällsfara, en som orsakade problem.

i världen: Se studienot till Lu 2:1.

nasaréernas: Se studienot till Mk 10:47.

sekt: Det grekiska ord som har återgetts med ”sekt” (hairesis, som det svenska ordet ”heresi” kommer av) har tydligtvis grundbetydelsen ”val”. Det är så ordet används i 3Mo 22:18 i Septuaginta, där det sägs att israeliterna frambar offergåvor ”enligt hela sitt val”. I de kristna grekiska skrifterna avser detta ord en grupp människor som följer sina egna trosuppfattningar. Ordet används om två framträdande grenar av judendomen: fariséerna och sadducéerna. (Apg 5:17; 15:5; 26:5) De som inte var kristna kallade kristendomen för ”sekt”, ”nasaréernas sekt”, möjligen för att de betraktade de kristna som en grupp som hade brutit sig ur judendomen. (Apg 24:5, 14; 28:22) Det grekiska ordet hairesis användes också om grupperingar som uppstod inom den kristna församlingen. Jesus betonade vikten av enhet och bad om att hans efterföljare skulle vara eniga (Joh 17:21), och apostlarna var mycket intresserade av att bevara enheten i den kristna församlingen (1Kor 1:10; Jud 17–19). Om det skulle bli grupperingar i församlingen skulle det störa enheten. Det grekiska ordet hairesis kom därför med tiden att användas i negativ betydelse för att beskriva sådana utbrytargrupper eller avvikande grupper. Oenighet i trosfrågor kunde leda till stridigheter, splittring och fiendskap. (Jämför Apg 23:7–10.) Sektbildning skulle alltså undvikas och betraktades som något som hörde till ”köttets gärningar”. (Gal 5:19–21; 1Kor 11:19; 2Pe 2:1)

I vissa yngre grekiska handskrifter och i vissa äldre översättningar till andra språk står det i vers 6–8 (med vissa variationer): ”och ville döma efter vår lag. (7) Men militärbefälhavaren Lysias kom upp och tog honom med mycket våld ur våra händer, (8) och dem som anklagade honom befallde han att bege sig till dig.” Men dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är tydligtvis ingen del av den ursprungliga texten till Apostlagärningarna. (Se Tillägg A3.)

tjänar jag: Eller ”ägnar jag helig tjänst åt”, ”tillber jag”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”, men i en del sammanhang kan det återges med ”tillbe”. I Bibeln används det grekiska ordet latreuō oftast om att tjäna Gud eller att utföra tjänst i samband med tillbedjan av honom (Mt 4:10; Lu 1:74; 2:37; 4:8; Rom 1:9; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3), inbegripet tjänst vid helgedomen eller templet (Heb 8:5; 9:9; 10:2; 13:10). Vid några få tillfällen syftar det på falsk tillbedjan – att tjäna eller tillbe det skapade. (Apg 7:42; Rom 1:25)

uppståndelse: Det grekiska ordet anạstasis betyder ordagrant ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. Ordet används omkring 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna om en uppståndelse från döden. (Några exempel finns i Mt 22:31; Apg 2:31; 4:2; 17:18, 32; 23:6; 1Kor 15:12, 13.) I Jes 26:19 i Septuaginta används en verbform av anạstasis för att återge det hebreiska verbet ”leva” i frasen ”Dina döda ska få liv”. (Se Ordförklaringar.)

befälet: Eller ”centurionen”. En centurion hade befäl över omkring 100 soldater i den romerska armén.

Berenike: Syster till Herodes Agrippa II. Det gick rykten om att de hade ett incestförhållande. Hon blev senare Titus älskarinna, innan han blev romersk kejsare.

Drusilla: Den tredje och yngsta dottern till den Herodes som nämns i Apg 12:1, dvs. Herodes Agrippa I. Hon föddes omkring år 38 v.t. och var syster till Agrippa II, Berenike och Mariamne III. (Se studienot till Apg 25:13 och Ordförklaringar under ”Herodes”.) Ståthållaren Felix var hennes andra man. Hennes första man var den syriske kungen Azizus av Emesa, men hon skilde sig från honom och gifte sig med Felix omkring år 54 v.t., eller när hon var omkring 16 år. Hon kan ha varit närvarande då Paulus talade inför Felix ”om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen”. (Apg 24:25) När Felix lämnade över makten till Festus lät han Paulus sitta kvar i fängelset på grund av att han ”ville hålla sig väl med judarna”. (Apg 24:27) Några tror att han gjorde detta för sin hustrus skull, som var judinna.