människa: Eller ”kött”. Det grekiska ordet sarx används här i betydelsen fysisk varelse, en levande varelse av kött. När Jesus föddes som människa var han inte längre en ande. Han tog sig alltså inte bara en fysisk kropp, som änglar hade gjort vid tidigare tillfällen. (1Mo 18:1–3; 19:1; Jos 5:13–15) Jesus kunde därför med rätta omtala sig själv som ”Människosonen”. (Joh 1:51; 3:14; se studienot till Mt 8:20.)

alla människor: Eller ”allt kött”, ”hela mänskligheten”. Det grekiska uttrycket för ”alla människor” förekommer även i Lu 3:6, som är ett citat från Jes 40:5, och där används ett hebreiskt uttryck som betyder samma sak. (Jämför studienot till Joh 1:14.)

lär känna dig: Eller ”skaffar sig kunskap om dig”, ”fortsätter att inhämta kunskap om dig”. Det grekiska verbet ginọ̄skō betyder i grund och botten ”känna”. Här används detta verb i presens, något som anger en pågående process. Det kan användas om att ”inhämta kunskap om någon”, ”lära känna någon”, ”lära känna någon bättre”. Det kan också innefatta tanken på att man går in för att lära sig mer om någon som man redan känner. I det här sammanhanget syftar det på att man stärker sitt personliga förhållande till Gud genom att man lär sig mer om Gud och Kristus och får större tillit till dem. Självklart innebär detta mer än att bara känna till en person eller veta vad han heter. Det inbegriper även att man vet vad den personen gillar och ogillar och vilka normer och värderingar han står för. (1Jo 2:3; 4:8)

världen: Det grekiska ordet kọsmos syftar tydligtvis här på människovärlden. (Jämför studienot till Joh 17:24.)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det här används i uttrycket ”världens grundläggning” syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade uttrycket ”världens grundläggning” med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:50, 51; Upp 17:8) Jesus ord i denna bön till sin Far visar också att Fadern älskade sin enfödde son långt innan Eva blev gravid.

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos tydligtvis på den människovärld som är avskild från Gud och som Kristus sanna efterföljare, hans församling, inte är någon del av. (Se studienot till Joh 15:19.)

hållit: Eller ”lytt”, ”bevarat”. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet tērẹō också betyda ”fortsätta hålla”, ”hålla fast vid”.

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. (Jämför studienot till Joh 15:19.)

Helige Far: Det här är enda gången som detta uttryck förekommer i Bibeln. Det används som tilltalsord och syftar på Jehova. Det används aldrig om en människa. (Jämför Mt 23:9.)

ditt namns skull, det som du har gett mig: Namnet Jesus motsvarar det hebreiska namnet Jesua (fullständig form: Jehoshua), som betyder ”Jehova är räddning”. Två gånger i detta kapitel betonar Jesus att han har gjort Jehovas namn känt. (Joh 17:6, 26) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte, hans egenskaper och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienoter till Mt 6:9; Joh 17:6.) Förutom att Jesus namn innehöll Guds namn hade namnet Jehova tydligtvis getts till Jesus på fler sätt. Jesus återspeglade till exempel sin Fars personlighet in i minsta detalj. (Joh 14:9) Dessutom kom Jesus i sin Fars namn och utförde underverk i hans namn. (Joh 5:43; 10:25)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. Tankarna som kommer fram i den här bönen påminner om Jesus ord i Joh 10:30. Där säger han att han och Fadern ”är ett” när det gäller hur de tar hand om hans efterföljare, hans ”får”, som hans Far har gett honom. (Joh 10:25–30; 17:2, 9) Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” är neutrum (som betecknar ”en sak”), inte maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). (Se studienot till Joh 10:30.)

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

ett: Eller ”eniga”. Det Jesus säger här visar att han och hans Far är fullständigt eniga om att de ska beskydda fårlika människor och leda dem till evigt liv. Den här herdeverksamheten är något som Fadern och Sonen utför gemensamt. Båda bryr sig lika mycket om fåren, och de kommer inte att låta någon ta fåren ifrån dem. (Joh 10:27–29; jämför Hes 34:23, 24.) Enheten mellan Fadern och Sonen nämns ofta i Johannesevangeliet. De har ett nära förhållande, de vill samma sak och de har samma avsikt. Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” står inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”), utan i neutrum (som betecknar ”en sak”). Tanken är alltså att Jesus och hans Far är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete, inte att de är en och samma person. (Joh 5:19; 14:9, 23) Att Jesus inte syftade på jämlikhet i gudomlighet, utan på enhet i uppsåt och handling, bekräftas när man jämför det han säger vid detta tillfälle med hans bön som finns nedtecknad i Joh kapitel 17. (Joh 10:25–29; 17:2, 9–11) Det blir särskilt tydligt när han ber att hans efterföljare ska ”vara ett precis som vi är ett”. (Joh 17:11) Enheten som beskrivs i kapitel 10 måste alltså vara av samma slag som den enhet det talas om i kapitel 17. (Se studienoter till Joh 17:11, 21; 1Kor 3:8.)

förtjänt av Gehenna: Ordagrant ”en Gehennas son”. Dvs. någon som förtjänar evig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

den som ska tillintetgöras: Eller ”tillintetgörelsens son”. I det här sammanhanget syftar detta uttryck på Judas Iskariot. När han medvetet förrådde Guds son gjorde han sig förtjänt av tillintetgörelse och gjorde sig ovärdig en uppståndelse. Samma grekiska uttryck används i 2Th 2:3 om ”laglöshetens människa”. På Bibelns grundspråk användes uttrycken ”son” eller ”söner” ibland i bildlig bemärkelse om någon som hade slagit in på en viss kurs eller visar vissa egenskaper. Några exempel på detta är ”den Högstes barn”, ”ljusets söner och dagens söner”, ”himmelrikets söner”, ”den ondes söner” och ”djävulens son”. (Lu 6:35; 1Th 5:5; Mt 13:38; Apg 13:10) Ordet ”son” kan också användas om den dom eller det resultat som ett visst handlingssätt eller vissa egenskaper leder till. Det uttryck som i 2Sa 12:5 har återgetts med ”förtjänar att dö” betyder ordagrant ”är en dödens son”. I Mt 23:15 har ett uttryck som ordagrant betyder ”en Gehennas son” översatts med ”förtjänt av Gehenna”. Det var tydligen det Jesus menade när han kallade Judas Iskariot för ”tillintetgörelsens son”. (Se studienot till Mt 23:15 och Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribent som citerar Jesus när han säger att hans efterföljare inte är någon del av världen, eller inte tillhör världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger under Jesus sista kväll tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 15:19; 17:16)

Gör dem heliga: Eller ”Avskilj dem”, dvs. för helig tjänst åt Gud. När Jesus efterföljare är lydiga mot sanningen i Guds ord blir de heliga, eller rena. (1Pe 1:22) Då är de inte ”någon del av världen”, som ignorerar Guds sanning. (Joh 17:16)

Ditt ord är sanning: Jehovas ord beskriver saker och ting som de verkligen är. Det uppenbarar hans egenskaper, avsikter och befallningar och berättar om mänsklighetens sanna tillstånd. I enlighet med Jesus bön visar Guds sanningsord vad som krävs för att en människa ska bli helig, eller avskild för tjänst åt Jehova, och förbli helig.

bevarar jag mig helig: Eller ”håller jag mig avskild”, ”håller jag mig själv helig”. Jesus var helig när han föddes som människa (Lu 1:35), och han bevarade sig helig under hela sitt liv på jorden (Apg 4:27; Heb 7:26). Jesus lojala livskurs, som innefattade att han offrade sitt liv, gjorde det möjligt för hans efterföljare att vara heliga, eller att bli avskilda för tjänst åt Gud. Jesus kunde därför i bön till sin Far säga att han bevarade sig helig för deras skull. Jesus efterföljare kan vara heliga med hjälp av sanningen om de följer i hans fotspår och lever i enlighet med den sanning han lärde ut och sanningarna i Guds ord, Bibeln. (Joh 17:17; 2Ti 2:20, 21; Heb 12:14) Men det är inte deras egen förtjänst att de blir heliga, utan de blir heliga genom Jesus Kristus. (Rom 3:23–26; Heb 10:10)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. (Joh 17:22) I 1Kor 3:6–9 talar Paulus om det här slaget av enhet bland de kristna när han beskriver hur de samarbetar med varandra och med Gud. (Se 1Kor 3:8 och studienoter till Joh 10:30; 17:11.)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. Tankarna som kommer fram i den här bönen påminner om Jesus ord i Joh 10:30. Där säger han att han och Fadern ”är ett” när det gäller hur de tar hand om hans efterföljare, hans ”får”, som hans Far har gett honom. (Joh 10:25–30; 17:2, 9) Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” är neutrum (som betecknar ”en sak”), inte maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). (Se studienot till Joh 10:30.)

ett: Eller ”eniga”. Det Jesus säger här visar att han och hans Far är fullständigt eniga om att de ska beskydda fårlika människor och leda dem till evigt liv. Den här herdeverksamheten är något som Fadern och Sonen utför gemensamt. Båda bryr sig lika mycket om fåren, och de kommer inte att låta någon ta fåren ifrån dem. (Joh 10:27–29; jämför Hes 34:23, 24.) Enheten mellan Fadern och Sonen nämns ofta i Johannesevangeliet. De har ett nära förhållande, de vill samma sak och de har samma avsikt. Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” står inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”), utan i neutrum (som betecknar ”en sak”). Tanken är alltså att Jesus och hans Far är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete, inte att de är en och samma person. (Joh 5:19; 14:9, 23) Att Jesus inte syftade på jämlikhet i gudomlighet, utan på enhet i uppsåt och handling, bekräftas när man jämför det han säger vid detta tillfälle med hans bön som finns nedtecknad i Joh kapitel 17. (Joh 10:25–29; 17:2, 9–11) Det blir särskilt tydligt när han ber att hans efterföljare ska ”vara ett precis som vi är ett”. (Joh 17:11) Enheten som beskrivs i kapitel 10 måste alltså vara av samma slag som den enhet det talas om i kapitel 17. (Se studienoter till Joh 17:11, 21; 1Kor 3:8.)

fullkomligt förenade: Eller ”fullkomnade till ett”. I den här versen förknippar Jesus fullkomlig enhet med att vara älskad av Fadern. Detta stämmer med Kol 3:14, där det sägs: ”Kärleken ... är ett fullkomligt föreningsband.” Denna fullkomliga enhet är relativ. Det betyder inte att alla individuella skillnader när det gäller personlighet, förmågor, vanor, samvete osv. försvinner. Men det betyder att alla Jesus efterföljare är förenade i handlingssätt, trosuppfattningar och läror. (Rom 15:5, 6; 1Kor 1:10; Ef 4:3; Flp 1:27)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det här används i uttrycket ”världens grundläggning” syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade uttrycket ”världens grundläggning” med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:50, 51; Upp 17:8) Jesus ord i denna bön till sin Far visar också att Fadern älskade sin enfödde son långt innan Eva blev gravid.

Jag har gjort ditt namn känt: Eller ”Jag har uppenbarat ditt namn”. I slutet av sin bön upprepar Jesus tanken han uttryckte i Joh 17:6. (Se studienot till Joh 17:6.) Men i Joh 17:26 används ett annat grekiskt verb, gnōrịzō (”göra känt”, ”tillkännage”). Men det förmedlar samma tanke som verbet som används i Joh 17:6 (fanerọō, ”uppenbara”, ”avslöja”), som också kan återges med ”göra känt”. När Bibeln talar om att uppenbara någons namn kan det innebära mer än att man berättar vad någon heter. Det kan också inbegripa att man berättar om personen bakom namnet, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Här lägger Jesus även till och ska göra det känt, som också skulle kunna återges med ”och kommer att fortsätta göra det känt”. Guds namn skulle alltså fortsätta att få en djupare innebörd för hans efterföljare.

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)