Herre Jesus Kristus närvaro: Det grekiska ord som har återgetts med ”närvaro” är parousịa, som ordagrant betyder ”det att vara bredvid”. Det sträcker sig över en period och syftar inte bara på en ankomst. I det här sammanhanget syftar det på Jesus Kristus närvaro som kung, som började när han – osynligt för människor – blev insatt som messiansk kung i början av de sista dagarna av den här världsordningen. (Se studienot till 1Kor 15:23; Ordförklaringar under ”Närvaro”.)

av något inspirerat uttalande: Eller ”av en ande”. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Det grekiska ordet pneuma (återges ofta med ”ande”) används ibland i samband med olika former av kommunikation. I den här versen förekommer det till exempel i samband med ”muntligt budskap” och ”brev”. Det här grekiska ordet har återgetts med ”inspirerat uttalande” också i en del andra verser. (1Ti 4:1; 1Jo 4:1–3, 6; Upp 16:13, 14) (Jämför studienot till 1Kor 12:10.)

något brev som påstås komma från oss: Några i församlingen i Thessalonike hävdade bestämt att Jesus Kristus närvaro var väldigt nära. Det är också möjligt att ett brev som man felaktigt menade kom från Paulus hade tolkats så att det antydde att Jehovas dag redan hade kommit. Det kan i så fall förklara varför Paulus ville framhäva äktheten av sitt andra brev när han skrev: ”Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, det är så jag skriver.” (Se studienot till 2Th 3:17.)

Jehovas dag: Se studienot till 1Th 5:2 och Tillägg C3 introduktion; 2Th 2:2.

först måste avfallet komma: Några av de kristna i Thessalonike hade blivit vilseledda när det gällde ”vår Herre Jesus Kristus närvaro” och ”Jehovas dag”. Så Paulus påminde dem om två saker som skulle hända först: 1) avfallet skulle komma (se studienot till avfallet i den här versen) och 2) ”laglöshetens människa” skulle uppenbaras. (2Th 2:1–3) Det Paulus sa om att ett omfattande avfall skulle påverka den kristna församlingen stämmer med Jesus illustration om vetet och ogräset. (Mt 13:24–30, 36–43) Paulus kom också med andra profetiska varningar om att avfällingar skulle smyga sig in i församlingen. Senare gjorde aposteln Petrus det också. (Apg 20:29, 30; 1Ti 4:1–3; 2Ti 4:3, 4; 2Pe 2:1–3)

avfallet: Här används det grekiska substantivet apostasịa, och det kommer från ett verb som ordagrant betyder ”stå (ställa sig) på avstånd (borta från)”. Substantivet har innebörden ”desertering”, ”avlägsnande”, ”uppror”. Det innebär alltså något mer än att man bara glider bort på grund av andlig svaghet eller tvivel. (Se studienot till Apg 21:21.) På klassisk grekiska användes substantivet om politiskt avfall eller uppror. I det här sammanhanget använder Paulus ordet ”avfall” om ett religiöst avfall som skulle utvecklas före ”Jehovas dag”. (2Th 2:2) Han syftar på att någon medvetet överger sann tillbedjan och slutar tjäna Gud. (Se Ordförklaringar under ”Avfall, avfällighet”.)

laglöshetens människa: Det grekiska ord som har återgetts med ”laglöshet” förmedlar tanken på att man medvetet sätter sig upp emot lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Se studienot till Mt 24:12.) I den här versen visar Paulus att ”laglöshetens människa” är inblandad i avfallet. Många församlingar hade problem med avfällighet, så ”laglöshetens människa” kan inte vara en enda person. Det syftar i stället på en kollektiv ”människa” – en farlig grupp av falska kristna. (Se studienot till 2Th 2:8.) Paulus förutsäger också att den här människan någon gång i framtiden ska uppenbaras, dvs. det ska bli lätt att se vilka som utgör den här människan. (Se studienot till 2Th 2:7.) I flera bibelöversättningar står det ”syndens människa” här, och det är baserat på läsarten i vissa handskrifter. Men äldre handskrifter stöder återgivningen ”laglöshetens människa”. Det stämmer också med sammanhanget, för Paulus talar några få verser längre fram om att ”denna laglöshet” redan var ”verksam i hemlighet” och kallar den här människan för ”den laglöse”. (2Th 2:7, 8)

tillintetgörelsens son: Det här uttrycket kan också återges med ”fördärvets son”, och i grundtexten är det samma uttryck som används för att beskriva Judas Iskariot, som förrådde Jesus. (Se studienot till Joh 17:12.) Det Paulus säger här visar alltså att ”laglöshetens människa” kommer att bli tillintetgjord för evigt, precis som Judas dog utan att ha något hopp om att få liv igen.

upphöjer sig själv över alla så kallade gudar och allt som tillbes: Uttrycket ”allt som tillbes” är en återgivning av ett grekiskt ord som också kan översättas med ”föremål för dyrkan”. Paulus menar här att den fördärvade ”laglöshetens människa” skulle upphöja sig själv med hjälp av läror som går emot Guds lagar. (2Th 2:3) Uttrycket ”alla så kallade gudar” kan inbegripa människor med makt, till exempel världsliga härskare. (Jämför Joh 10:34–36.) Paulus antyder alltså att den här arroganta ”människan” uppför sig som om hans läror var högsta auktoritet.

Han sätter sig … i Guds tempel: Det verkar som att Paulus fokuserar på dubbelmoralen hos ”laglöshetens människa”. (2Th 2:3) Han kan naturligtvis inte sitta i Guds tempel (eller ”gudomliga boning”), men han påstår faktiskt att han gör det. Paulus använder en bestämd artikel framför ordet för ”Guds”, vilket visar att den här ”människan” påstår sig vara representant för den sanne Guden.

Minns ni inte …?: Paulus besökte församlingen i Thessalonike omkring år 50 v.t., och inte långt därefter skrev han det här brevet från Korinth, kanske år 51 v.t. (Apg 18:11) Här uppmanar han de kristna i Thessalonike att komma ihåg att när han var hos dem så brukade han ge dem varningar som liknar dem som han nu ger i det här brevet.

som håller honom tillbaka: Det verkar som att Paulus här syftar på de trogna apostlarna, som tillsammans som grupp höll tillbaka avfallet. Det Paulus skriver, både här och på andra ställen, visar att han arbetade hårt för att motverka, eller hålla tillbaka, avfällighet. (Se också Apg 20:29, 30; 1Ti 4:1–3; 2Ti 2:16, 17; 4:2, 4.) Aposteln Petrus kämpade också mot det här skadliga inflytandet. (2Pe 2:1–3) Många år senare kämpade den ålderstigne aposteln Johannes fortfarande mot avfällighet, men han påpekade att avfallet redan hade spritt sig bland församlingarna. (1Jo 2:18; 2Jo 7) Paulus menar här att ”laglöshetens människa” skulle uppenbaras när det ”som nu håller honom tillbaka är borta”. (2Th 2:3; se studienot till 2Th 2:7.)

denna laglöshet är redan verksam i hemlighet: Ordet ”hemlighet” är en återgivning av det grekiska ordet mystẹ̄rion, som beskriver något som är dolt och ligger utanför normalt förstånd. Det används på ett liknande sätt i Upp 17:5, 7. (Läs mer om hur det här grekiska ordet används på andra ställen i studienoten till Mt 13:11.) När det gäller ”laglöshetens människa” var den till viss del hemlig eftersom det inte hade uppstått en tydligt identifierbar grupp som ledde avfallet. Men laglösheten var redan verksam eftersom avfällingar smög sig in i församlingen och försökte få andra att handla laglöst. (Apg 15:24; se studienot till 2Th 2:3.)

han som nu håller honom tillbaka: Paulus upprepar det grekiska ordet för ”håller … tillbaka” som han använde i föregående vers, men han lägger till en tidsfaktor: ”nu”. Han syftar tydligtvis på det återhållande inflytande som apostlarna hade. (Se studienot till 2Th 2:6.) Många år senare, omkring år 98 v.t., sa aposteln Johannes att det var ”den sista timmen” för apostlarnas tid och att avfallet spreds. (1Jo 2:18) Den sista återhållande kraften mot avfallet var borta när Johannes dog omkring år 100 v.t.

den laglöse: Paulus syftar här på ”laglöshetens människa” som nämns i 2Th 2:3. (Se studienot.)

sin muns ande: Som ”Guds Ord” är Jesus Jehovas främste talesperson. (Upp 19:13; se studienot till Joh 1:1.) Jehova har gett Jesus stor myndighet som messiansk kung, och snart kommer Jesus att förkunna Guds domar över alla Guds fiender, bland annat ”den laglöse”. (Jämför Jes 11:3, 4; Upp 19:14–16, 21.)

när han under sin närvaro manifesterar sin makt: Paulus syftar inte här på hela Kristus osynliga närvaro, utan på en händelse som kommer att inträffa i slutet av den närvaron. Då kommer Kristus närvaro att bli väldigt tydlig för alla. (Lu 21:25–28; se Ordförklaringar under ”Närvaro”.) Det Paulus säger här visar att ”laglöshetens människa”, som redan var verksam under det första århundradet v.t., fortfarande skulle vara verksam under Kristus närvaro. Det visar att Paulus inte talar om enda person, utan om en grupp människor. (Se studienot till 2Th 2:3.) När Guds dom blir verkställd över ”laglöshetens människa” kommer det att vara tydligt att Kristus är närvarande som kung, men också att den stora prövningen som han förutsade har börjat. (Mt 24:21; se Ordförklaringar under ”Den stora prövningen”.)

Men det är Satan som står bakom den laglöses närvaro: Den här meningen skulle också kunna återges: ”Men den laglöses närvaro är i enlighet med Satans verksamhet.” Ett uppslagsverk kommenterar ordet som kan återges med ”verksamhet” och säger att det i de kristna grekiska skrifterna ”bara används om övermänsklig makt, antingen Guds eller djävulens”. (J.H. Thayer, 1979, 1981: The New Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament) Paulus visar alltså att Satan använder sin övermänskliga makt för att ge ”laglöshetens människa” kraft. (2Th 2:3) ”Satan” är dessutom ett hebreiskt ord som betyder ”motståndare”, och ”laglöshetens människa” är en motståndare till Jehova när han motarbetar hans lära och hans folk. (Se studienot till Mt 4:10.)

den laglöses närvaro: Den grekiska texten skulle mer ordagrant kunna återges ”hans närvaro”. Sammanhanget visar att det här uttrycket inte syftar på Kristus närvaro, utan på den laglöses, eftersom han nämns i föregående vers.

under: Eller ”förebud”. Kristus sanna apostlar kunde utföra mirakel, tecken och under därför att de hade Guds heliga ande. (Apg 2:43; 5:12; 15:12; 2Kor 12:12) Men när den upproriska ”laglöshetens människa” gör liknande saker är det för att han får kraft från Satan. (2Th 2:3) Sådana ”under”, eller ”förebud”, är falska. Antingen är de ett bedrägeri eller också vilseleder de människor så att de drar fel slutsatser. (2Th 2:10, 11) De leder bort människor från Jehova, livets källa, och från vägen till evigt liv. (Jämför Mt 7:22, 23; 2Kor 11:3, 12–15; se studienot till Apg 2:19.)

bedra: Eller ”förföra”, ”locka”. Det grekiska ord som har återgetts med ”bedra” används ibland som en synonym för fysisk, självisk njutning. Det visar att det alltså kan handla om att bedra människor genom att locka dem med omoraliska eller materialistiska begär snarare än att föra dem bakom ljuset i ett rent bedrägeri. (Se studienot till Kol 2:8.)

älskade av Jehova: Paulus försäkrar sina medtroende i Thessalonike om att han är tacksam mot Jehova för dem och att de är älskade av honom. Paulus använder ett liknande uttryck i 1Th 1:4, där han säger till sina bröder: ”Gud älskar er.” Detta kan anspela på liknande uttryck i de hebreiska skrifterna som gäller Jehovas kärlek till sitt folk. (5Mo 7:7, 8; 33:12; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 2Th 2:13.)

det ni blev undervisade om: Ordagrant ”traditionerna ni blev undervisade i”. Paulus syftar här på traditioner som med rätta var en del av sann tillbedjan. (Se studienot till 1Kor 11:2.)

evig tröst: Det grekiska ord som här har återgetts med ”tröst” (parạklēsis) betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida”. (Se studienot till 2Kor 1:3.) Gud ger en tröst som är ”evig”, den har inte något slut. (Se studienot till 2Th 2:17.)

trösta er: Det grekiska verbet parakalẹō, som här har återgetts med ”trösta”, betyder ordagrant ”kalla till sin sida”. (Se studienot till Rom 12:8.) I vers 16 har Paulus sagt att ”Gud … har älskat oss”, så här förbinder han grundsanningen att Jehova älskar sina tjänare med tanken att man kan bli tröstad. (Rom 8:32, 38, 39; Ef 1:7; 2:4, 5) Den här påminnelsen måste ha varit särskilt uppmuntrande för de kristna i Thessalonike, som blev förföljda. (2Th 1:4)