denna tjänst: Dvs. den tjänst som utförs av dem som nämns i 2Kor 3:6, nämligen de som är ”tjänare åt ett nytt förbund”. (Se studienot.) Det är genom denna tjänst, som Paulus kallar en ”skatt”, som sanningen görs känd. (2Kor 4:2, 7)

ger vi inte upp: Eller ”tappar vi inte modet”. I det här sammanhanget visar uttrycket att Paulus och hans medarbetare inte tillät sig att tröttna och förlora entusiasmen i sin tjänst.

förfalskar ... Guds ord: Det här är enda gången det grekiska verb som har återgetts med ”förfalskar” förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Men ett besläktat substantiv har återgetts med ”svek” i Rom 1:29 och 1Th 2:3 och ”lurat” i 2Kor 12:16. Innebörden i uttrycket ”förfalskar ... Guds ord” är att fördärva, förvrida och förvränga Guds budskap. Det kan också innehålla tanken på att blanda Guds budskap med något främmande eller sämre, till exempel mänskliga filosofier och personliga uppfattningar. Paulus förfalskade inte budskapet genom att blanda sanningen i Guds ord med de trosuppfattningar som fanns bland de judar och greker som han förkunnade för, bara för att göra det mer tilltalande för dem. Han vägrade att vattna ur sanningen för att göra den lättare att acceptera för en värld vars vishet är dårskap för Gud. (1Kor 1:21; se studienot till 2Kor 2:17.)

den här världens gud: Den gud som åsyftas här är Satan. Det förstår man av att versen fortsätter med att säga att han har ”förblindat sinnet hos dem som inte tror”. Jesus kallade Satan för ”den här världens härskare” och sa att han skulle ”kastas ut”. (Joh 12:31) Det Jesus sa och det faktum att Satan kallas ”den här världens [eller ”tidsålderns”] gud” visar att hans styre bara är tillfälligt. (Jämför Upp 12:12.)

den här världens: Eller ”den här världsordningens”. Det grekiska ordet aiọ̄n har grundbetydelsen ”tidsålder”. Det kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Som den här världens härskare har Satan format den och gett den särskilda drag och en utmärkande anda. (Ef 2:1, 2)

sinnet: Eller ”förståndet”. Det grekiska ordet nọēma återges med ”sinnen” i 2Kor 3:14, ”tanke” i 2Kor 10:5, ”tänkesätt” i 2Kor 11:3 och ”sinnen [eller ”tankar”]” i Flp 4:7. (Se studienot till 2Kor 2:11.)

de härliga goda nyheterna om Kristus: De goda nyheterna kan verkligen kallas ”härliga” med tanke på vad de innehåller. De beskriver den fantastiska utvecklingen av Guds heliga hemlighet i förbindelse med Kristus (Kol 1:27), den uppgift hans medregenter i Guds rike har (1Th 2:12; Upp 1:6) och den underbara framtid som Gud har lovat mänskligheten (Upp 21:3, 4). Det är också möjligt att återge det här grekiska uttrycket med ”de goda nyheterna om Kristus härlighet”.

Låt ljuset lysa: Eller ”Ljuset ska lysa”. Paulus anspelar här på 1Mo 1:3. Jehova Gud är källan till både bokstavligt och andligt ljus.

den härliga kunskapen om Gud: I Bibeln syftar de hebreiska och grekiska verben för ”känna” och de besläktade substantiven för ”kunskap” ofta på mer än att bara känna till fakta eller ha information. De kan också förmedla tanken på att känna någon personligen, erkänna hans ställning och lyda honom. (Se studienot till Joh 17:3.) Här i 2Kor 4:6 förbinds ”kunskapen om Gud” med det andliga ljuset, som Gud ger sina tjänare med hjälp av Kristus. Kunskapen kan kallas ”härlig” eftersom den handlar om Guds härliga personlighet och egenskaper. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”den härliga kunskapen om Gud” kan också återges med ”kunskapen om Guds härlighet”, vilket framhåller att den här kunskapen kretsar kring Guds härlighet. Ett liknande uttryck finns i Hab 2:14, där det står: ”Kunskapen om Jehovas härlighet ska uppfylla hela jorden.”

genom Kristus ansikte: Eller ”som reflekteras i Kristus ansikte”. Paulus användning av ”ansikte” här knyter an till tanken i 2Kor 3:7, 12, 13 om härligheten som reflekterades i Moses ansikte.

skatt i lerkärl: Eller ”skatt i lerkrukor”. I Bibeln liknas människor ofta vid lerkärl. (Job 10:9; Ps 31:12) På Paulus tid fanns det högar av lerskärvor vid hamnar eller torg. De här kärlen hade använts för att frakta mat eller flytande varor – vin, säd och olja – och även silver- och guldmynt. Ofta gick lerkärlen sönder eller kasserades när det värdefulla innehållet hade levererats. Lerkärlen var billiga, men de var ändå användbara när man skulle frakta värdefulla varor. Man brukade också använda sådana kärl för att bevara viktiga föremål. (Jer 32:13–15) Ett exempel på det är dödahavsrullarna, som låg skyddade i lerkrukor i området kring Qumran. Den ”skatt” som Paulus syftar på i sin illustration är det uppdrag eller den tjänst som Gud har gett, nämligen att predika det livgivande budskapet om Guds rike. (Mt 13:44; 2Kor 4:1, 2, 5) Lerkärlen är en bild av bräckliga människor som har fått denna skatt av Jehova. Även om de är helt vanliga människor och har ofullkomliga kroppar med begränsningar, så använder Gud dem för att frakta denna ”skatt” till dess destination.

den kraft som är över det normala: Paulus använder här det grekiska ordet hyperbolẹ̄ för att beskriva kraften som är ”över det normala”, den överväldigande kraft som bara Gud kan ge. (Se studienot till 2Kor 12:7.)

samma behandling som Jesus: Eller ”den dödsbringande behandling som Jesus fick”, ”dödandet av Jesus”. Paulus säger här att han och hans medarbetare levde med det överhängande hotet att dödas och få utstå samma slags lidande som Jesus.

konfronteras ständigt med döden: Eller ”ställs alltid ansikte mot ansikte med döden”, ”överlämnas (utlämnas) ständigt åt döden”. I det här sammanhanget betyder uttrycket att deras liv alltid var i fara. Det grekiska verb som förekommer i det här uttrycket och som ofta återgetts med ”överlämna” används flera gånger för att beskriva hur Jesus blev ”överlämnad” åt de judiska myndigheterna. (Mt 20:18; 26:2; Mk 10:33; Lu 18:32)

Jag hade tro: I Tillägg A3 finns en bild på ett blad ur en handskrift som visar ett avsnitt som börjar med det här uttrycket i 2Kor 4:13 och slutar med 2Kor 5:1. (Hela bladet innehåller 2Kor 4:13–5:4.) Den här papyrushandskriften benämns P⁴⁶ och dateras ofta till omkring 200 v.t. Det är den äldsta kända samlingen av Paulus brev. Den innehåller nio av hans brev, bland annat nästan hela 1 och 2 Korinthierna. Om den här tidiga dateringen av kodexen stämmer innebär det att den framställdes bara omkring 150 år efter att Paulus skrev sina brev.

Jag hade tro, därför talade jag: Paulus citerar här från Ps 116:10 enligt Septuaginta-översättningen (115:1, LXX).

vår yttre människa: Paulus syftar här på en kristens fysiska kropp, som tynar bort. Det här fysiska förfallet kan syfta på svaghet som kommer av sjukdomar, funktionsnedsättningar eller hög ålder eller som beror på dålig behandling eller andra påfrestningar.

förnyas ju vår inre människa: Paulus framhåller att även när den yttre människan ”tynar bort” så förnyar Jehova sina tjänare dag för dag, vilket innebär att han hela tiden ger dem ny andlig styrka. (Ps 92:12–14) ”Vår inre människa” syftar på vår inre andliga karaktär och styrka. Det uttrycket har ett nära samband med ”den nya personligheten” som de kristna tar på sig. (Kol 3:9, 10) Paulus uppmanar de kristna att fokusera på ”det osynliga”, Guds storslagna löfte om en framtida belöning. (Se studienot till 2Kor 4:18.)

prövningar: Det grekiska ord som används här, thlịpsis, kan i det här sammanhanget också återges med ”svårigheter”, ”lidanden”, ”problem”. (Se studienot till 2Kor 1:4.)

Vi håller inte blicken fäst vid det synliga, utan vid det osynliga: De kristna i Korinth fick utstå många svårigheter när de utförde sin tjänst. (2Kor 4:8, 9, 16) Så Paulus uppmanar korinthierna att inte låta sådana problem och prövningar, det synliga, överskugga den fantastiska belöning som väntade dem, det osynliga. Uttrycket ”håller ... blicken fäst vid” är en återgivning av ett grekiskt ord (skopẹō) som betyder ”ge noga akt på”, ”fortsätta tänka på”, ”fokusera på”. När de följde Jesus exempel och fortsatte att hålla blicken fäst vid den underbara framtid som deras kristna livskurs skulle leda till, kunde de dag för dag förnya sin beslutsamhet att hålla ut och vara trogna i sin tjänst. (Heb 12:1–3)