Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P⁴⁶ visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

vår broder Sosthenes: Namnet Sosthenes var inte särskilt vanligt. I Bibeln förekommer det bara här och i Apg 18:17. Det är därför möjligt att den synagogföreståndare som blev misshandlad av folkmassan i Korinth senare blev kristen och var samma person som den Sosthenes som nämns här och som var tillsammans med Paulus i Efesos. I 1Kor 16:21 antyder Paulus att större delen av brevet hade skrivits ner med hjälp av en sekreterare, och det kan ha varit Sosthenes.

Guds församling i Korinth: Paulus bildade församlingen i Korinth omkring år 50 v.t. (Apg 18:1–11) När han var i Efesos skrev han det här första inspirerade brevet till korinthierna omkring år 55. (Jämför 1Kor 5:9.) Bröderna i Korinth hade nyligen skrivit till Paulus och ställt frågor om äktenskap och om mat som varit offrad åt avgudar. (1Kor 7:1; 8:1) Men Paulus kände till problem som var ännu viktigare att ta upp. Församlingen tolererade grov omoral. (1Kor 5:1–8) Dessutom fanns det oenighet i församlingen. (1Kor 1:11–13; 11:18; 15:12–14, 33, 34) Det kan även ha funnits en viss osäkerhet kring hur Herrens kvällsmåltid skulle firas. (1Kor 11:20–29) Paulus gav inspirerad vägledning i de här frågorna, och han betonade särskilt hur viktigt det är att visa kristen kärlek. (1Kor 13:1–13)

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

i gemenskap: Eller ”delaktiga”. Paulus använder det grekiska ordet koinōnịa flera gånger i sina brev. (1Kor 10:16; 2Kor 6:14; 13:14) I det här sammanhanget förmedlar ordet tanken att gemenskap med Guds son innebär enhet och nära vänskap. (Se studienot till Apg 2:42.)

Bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

grupperingar: Eller ”splittringar”, ”schismer”, ”söndringar”. Jesus bad till Gud om att hans efterföljare skulle vara eniga (Joh 17:20–23), och även Paulus var mycket mån om enheten i den kristna församlingen. När han skrev sitt första inspirerade brev till korinthierna (ca 55 v.t.) hade det bildats olika läger i församlingen. En del betraktade Apollos som sin ledare, medan andra föredrog Paulus eller Petrus, och några höll sig bara till Kristus. (1Kor 1:11, 12) Paulus varnade för att låta människor få för stor betydelse, eftersom de bara är Guds och Kristus tjänare. (1Kor 3:4–9, 21–23; 4:6, 7) Han använde det grekiska ordet schịsma, som i den här versen återgetts med ”grupperingar”, tre gånger i sitt första brev till korinthierna. (1Kor 1:10; 11:18, ”oeniga”; 12:25, ”splittring”)

Kloes hushåll: Det här är enda gången Bibeln nämner en kvinna som hette Kloe. Hon kan ha bott i Korinth eller i Efesos, där Första Korinthierbrevet skrevs. Paulus berättar inte om hon själv var kristen eller om hon bodde i någon av de här städerna. Men med tanke på att han nämner hennes hushåll måste åtminstone några i det hushållet, antingen familjemedlemmar eller slavar, ha varit kristna som korinthierna kände till.

Apollos: En kristen jude från Alexandria som reste från Efesos till Korinth och hjälpte dem som hade blivit troende. (Apg 18:24–28; 19:1; se studienot till Apg 18:24.) Apollos ”vattnade” det som Paulus hade planterat i Korinth. (1Kor 3:5, 6; se studienot till 1Kor 16:12.)

Kefas: Ett av aposteln Simon Petrus namn. När Jesus träffade Simon första gången gav han honom det semitiska namnet Kefas (grekiska: Kēfạs). Namnet kan vara besläktat med det hebreiska substantivet kefịm (klippor), som används i Job 30:6 och Jer 4:29. I Joh 1:42 förklarar Johannes att namnet ”översätts ’Petrus’” (Pẹtros, ett grekiskt namn med liknande betydelse, ”ett klippstycke”). Namnet Kefas förekommer bara i Joh 1:42 och i två av Paulus brev, nämligen 1 Korinthierna och Galaterna. (1Kor 1:12; 3:22; 9:5; 15:5; Gal 1:18; 2:9, 11, 14; se studienoter till Mt 10:2; Joh 1:42.)

avrättad på pålen: Eller ”fäst vid en påle (stolpe)”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)

Kristus har inte sänt mig för att döpa: Paulus hade myndighet att döpa (Mt 28:19), och det hände att han gjorde det. Men i det här sammanhanget visar han att det viktigaste uppdrag han hade fått av Kristus inte var att döpa. (1Kor 1:14, 16) Han ville inte att dopet skulle bli en orsak till splittring, som om det skulle väga tyngre att bli döpt av en apostel än att bli döpt av någon annan.

Kristus tortyrpåle: Här används begreppet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus död på pålen. Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara förslavade under synden, utan kunna få ett gott förhållande till Gud.

tortyrpålen: Se studienot till 1Kor 1:17.

de skriftlärda: Dvs. experterna på Moses lag.

världens: Eller ”världsordningens”, ”tidsålderns”, ”erans”. Grundbetydelsen av det grekiska ordet aiọ̄n är ”tidsålder”. Det kan beteckna förhållanden eller särskilda drag som kännetecknar en viss tid, epok eller tidsålder. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Här har ordet samma innebörd som i 2Ti 4:10 och syftar på de rådande förhållandena i världen i allmänhet.

dårskapen i det som predikas: Paulus kallade budskapet om Kristus för dårskap eftersom det uppfattades så av nationerna. Grekerna kunde inte förstå varför en jude behövde dö som en föraktad brottsling för att de skulle kunna bli räddade. (1Kor 1:18, 25; se studienot till 1Kor 1:22.) Och judarna trodde att de skulle bli räddade genom sina laggärningar, sina gåvor till de fattiga och sitt släktskap med sina förfäder, särskilt Abraham. De ville inte ha en messias som de betraktade som svag, en man som lät sig avrättas på en påle. (1Kor 1:23)

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ord som används här, Hẹllēn, inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. I det här sammanhanget används ordet som en parallell till ”nationerna” (1Kor 1:23), och ”grekerna” representerar därför alla icke-judiska folk (Rom 1:16; 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13). Detta berodde utan tvivel på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket. (Se studienot till Rom 1:16.)

en stötesten för judarna: Lagen sa att den som hängdes upp på en påle var ”förbannad av Gud”. (5Mo 21:22, 23; Gal 3:13) Så judarna tyckte att Jesus dog på ett vanärande sätt som inte var passande för Messias. Det blev därför en ”stötesten” för dem.

i människors ögon: Ordagrant ”efter köttet”.

kom från fina familjer: Eller ”var av ädel börd”. En del bibelkommentatorer menar att det grekiska ordet för ”fina familjer” syftar på dem som kom från stadens framstående släkter med gamla anor. I den grekisk-romerska världen tillhörde man eliten om man hade en sådan bakgrund. Med tanke på att Paulus använder det här ordet kan några av de kristna i Korinth ha kommit från överklassen och ha tillhört de privilegierade i samhället.

ingen: Ordagrant ”inget kött”. Det grekiska ordet sarx används här för att beteckna en människa, en varelse av kött och blod. (Se studienoter till Joh 17:2; Rom 3:20; 1Kor 1:26.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jer 9:24, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)