Uppståndelse

Definition: A·nạ·sta·sis, det grekiska ord som återgetts med ”uppståndelse”, betyder ordagrant ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp” och åsyftar ett uppresande från de döda. Det fullständigare uttrycket ”de dödas uppståndelse” eller ”uppståndelsen från de döda” används gång på gång i Bibeln. (Matt. 22:31; Apg. 4:2; 1 Kor. 15:12) På hebreiska lyder det techi·jạth ham·me·thịm, som betyder ”återupplivande av de döda”. (Matt. 22:23, fotnot i NW, studieutgåvan)  Uppståndelsen innefattar ett återaktiverande av individens livsmönster, som Gud har bevarat i sitt minne. En människa återställs antingen i en fysisk kropp eller i en andlig, allt efter Guds vilja för den individen, men behåller ändå sin identitet, har kvar samma personlighet och minnen som hon hade då hon dog. Anordningen med uppståndelsen från de döda är ett storslaget uttryck för Jehovas oförtjänta omtanke; den visar vilken vishet, kraft och makt han besitter, och den är ett medel varigenom hans ursprungliga uppsåt med jorden skall fullbordas.

Är uppståndelsen ett återförenande av en immateriell själ med den fysiska kroppen?

För att detta skall vara möjligt måste naturligtvis människor ha en immateriell själ som kan skiljas från den fysiska kroppen. Bibeln lär inte något sådant. Den föreställningen har lånats från grekisk filosofi. Bibelns lära om själen tas upp på sidorna 346—348. För upplysningar om varifrån kristenheten hämtat sin tro på en immateriell, odödlig själ, se sidorna 349 och 350.

Uppväcktes Jesus i en kropp av kött och blod, och har han en sådan kropp i himlen nu?

1 Petr. 3:18: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden [av Anden, KJ; i anden, Da, 1981; till anden, Be, Hd, 1917].” (När Jesus uppstod från de döda, fick han en andlig kropp. I den grekiska texten sätts orden ”kött” och ”ande” i kontrast till varandra, och båda står i dativ; om en översättare använder ordalydelsen ”av anden”, bör han således för att vara konsekvent också säga ”av köttet”, eller om han använder ordalydelsen ”i köttet”, bör han också säga ”i anden”.)

Apg. 10:40, 41: ”Gud uppväckte denne [Jesus Kristus] på tredje dagen och förunnade honom att bli uppenbar, inte för allt folket, utan för vittnen som i förväg hade förordnats av Gud.” (Varför var det inte också andra som såg honom? Därför att han var en andevarelse, och när han materialiserade sig i fysiska kroppar för att göra sig synlig, alldeles som änglar hade gjort fordomdags, gjorde han det enbart i sina lärjungars närvaro.)

 1 Kor. 15:45: ”Det står också så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam [Jesus Kristus, som var fullkomlig, alldeles som Adam var då han skapades] blev en livgivande ande.”

Vad betyder orden i Lukas 24:36—39 med avseende på den kropp som Jesus uppstod i?

Luk. 24:36—39: ”Medan de [lärjungarna] talade om dessa ting, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: ’Må ni ha frid.’ Men eftersom de var förfärade och hade blivit skrämda, föreställde de sig att de såg en ande. Då sade han till dem: ’Varför är ni oroade, och varför stiger tvivel upp i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter, att det är jag själv; ta på mig och se, för en ande har inte kött och ben, alldeles som ni ser att jag har.’”

Människor kan inte se andar, och därför trodde tydligen lärjungarna att det var en spöksyn eller att de såg en uppenbarelse. (Jämför Markus 6:49, 50.) Jesus försäkrade dem om att han inte var ett spöke; de kunde se hans kropp av kött och kunde ta på honom och känna hans ben; han åt också i deras närvaro. Liknande ting hade hänt förr. Änglar hade materialiserat sig för att kunna ses av människor; de hade ätit, och några hade rentav gift sig och skaffat barn. (1 Mos. 6:4; 19:1—3) Jesus framträdde inte alltid i samma kropp av kött efter sin uppståndelse (kanske för att inskärpa i deras sinnen att han nu var en ande), och därför blev han inte omedelbart igenkänd ens av sina närmaste medarbetare. (Joh. 20:14, 15; 21:4—7) Genom att gång på gång visa sig för dem i materialiserade kroppar och då säga och göra sådant som de förknippade med den Jesus som de kände stärkte han emellertid deras tro på att han verkligen hade uppväckts från de döda.

Om lärjungarna verkligen hade sett Jesus i den kropp som han nu har i himlen, skulle Paulus inte längre fram ha talat om den förhärligade Kristus som ”den exakta bilden av själva hans [Guds] väsen”, eftersom Gud är en ande och aldrig har varit till i köttet. — Hebr. 1:3; jämför 1 Timoteus 6:16.

När vi läser om tillfällen då Jesus visade sig efter sin uppståndelse, får vi hjälp att förstå saken rätt, om vi håller orden i 1 Petrus 3:18 och 1 Korinthierna 15:45 i minnet, skriftställen som citeras på sidorna 404 och 405.

Se också sidorna 196 och 197, under rubriken ”Jesus Kristus”.

 Vilka skall få uppstå till liv i himlen tillsammans med Kristus, och vad skall de göra där?

Luk. 12:32: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” (Denna hjord innefattar inte alla som har utövat tro; antalet är begränsat. Denna hjord skall vara i himlen i ett särskilt syfte.)

Upp. 20:4, 6: ”Jag såg troner, och det var några som satte sig på dem, och makt att döma gavs åt dem. ... Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.”

Se också sidorna 163—170, under rubriken ”Himmel”.

Skall de som uppväcks till himmelskt liv till sist få förhärligade fysiska kroppar?

Fil. 3:20, 21: ”Herren Jesus Kristus ... skall omgestalta vår förödmjukade kropp till att likformas med hans härliga kropp enligt verkan av den kraft han har.” (Betyder detta att det är deras kropp av kött som till sist skall göras härlig i himlarna? Eller betyder det att de kommer att iklädas en härlig andlig kropp i stället för en anspråkslös kropp av kött, när de uppväcks till himmelskt liv? Låt följande skriftställe besvara den frågan.)

1 Kor. 15:40, 42—44, 47—50: ”Det finns himmelska kroppar och jordiska kroppar; men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, och de jordiska kropparnas av ett annat slag. Så är det också med de dödas uppståndelse. ... Det sås en själisk kropp, det uppväcks en andlig kropp. ... Den första människan [Adam] är av jorden, danad av stoft; den andra människan [Jesus Kristus] är av himlen. Sådan den av stoft danade är, sådana är också de av stoft danade; och sådan den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och alldeles som vi har burit bilden av den av stoft danade, skall vi också bära bilden av den himmelska. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds kungarike.” (Här finns inte rum för någon sammanblandning av de två slagen av kroppar eller för tanken att en fysisk kropp tas till himlen.)

Hur visade Jesus vad uppståndelsen skall innebära för människor i allmänhet?

Joh. 11:11, 14—44: ”[Jesus sade till sina lärjungar:] ’Lasarus,  vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.’ ... Jesus [sade] rättframt till dem: ’Lasarus har dött.’ ... Jesus [fann] vid sin ankomst att han [Lasarus] redan hade varit fyra dagar i minnesgraven. ... Jesus sade till henne [Marta, Lasarus’ syster]: ’Jag är uppståndelsen och livet.’ ... Han [ropade] med hög röst: ’Lasarus, kom hit ut!’ Ut kom då den man som hade varit död, med fötter och händer lindade i bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sade till dem: ’Lös honom och låt honom gå.’” (Om Jesus på så sätt hade kallat Lasarus tillbaka från ett tillstånd av lycksalighet i ett annat liv, skulle det inte ha varit ett bevis på omtänksamhet, men att Jesus uppväckte Lasarus från ett livlöst tillstånd var omtänksamt både mot honom och mot hans systrar. Lasarus blev återigen en levande människa.)

Mark. 5:35—42: ”Några [kom] från den mans hem som presiderade i synagogan och sade: ’Din dotter har dött! Varför besvära läraren vidare?’ Men Jesus, som också hade hört det ord som blev sagt, sade till mannen som presiderade i synagogan: ’Hys ingen fruktan, utöva bara tro.’ ... Han [tog] med sig barnets far och mor och dem som var med honom, och han gick in dit där barnet var. Och i det han tog barnets hand, sade han till det: ’Talitạ koumi’, som översatt betyder: ’Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!’ Och med ens reste sig flickan upp och började gå omkring; hon var nämligen tolv år gammal. Och genast blev de utom sig av stor hänryckning.” (När den allmänna uppståndelsen äger rum på jorden under Kristi tusenårsregering, kommer utan tvivel många miljoner föräldrar och deras barn att bli utom sig av glädje när de blir återförenade.)

Vilken framtid väntar dem som uppväcks till liv på jorden?

Luk. 23:43: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Hela jorden kommer att förvandlas till ett paradis under Kristi kungadöme.)

Upp. 20:12, 13: ”Jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och skriftrullar öppnades. Men en annan skriftrulle öppnades; det är livets skriftrulle. Och de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i skriftrullarna, enligt sina gärningar. ... De blev dömda individuellt enligt sina gärningar.” (Att skriftrullar öppnades pekar tydligt fram emot en tid av undervisning i vad som är Guds vilja, i överensstämmelse med Jesaja 26:9. Att ”livets skriftrulle” öppnas visar att det finns möjlighet för  dem som ger akt på den undervisningen att få sina namn inskrivna i den skriftrullen. Den framtid som då väntar dem är evigt liv i mänsklig fullkomlighet.)

Se också sidorna 127—132, under rubriken ”Guds kungarike”.

Skall somliga uppväckas enbart för att få sin dom uttalad och sedan överlämnas till den andra döden?

Vad betyder orden i Johannes 5:28, 29? Det heter där: ”Alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” Vad Jesus sade här måste förstås i ljuset av den uppenbarelse som han senare gav Johannes. (Se Uppenbarelseboken 20:12, 13, som citeras på sidan 407.) Både de som tidigare gjort goda ting och de som tidigare bedrivit usla ting skall bli ”dömda individuellt enligt sina gärningar”. Vilka gärningar? Om vi hävdar att människor skall dömas på grundval av de gärningar som de utfört i sitt forna liv, skulle det strida mot orden i Romarna 6:7: ”Den som har dött har nämligen blivit frikänd från sin synd.” Det skulle inte heller finnas någon reson i att uppväcka människor enbart för att tillintetgöra dem. I Johannes 5:28, 29a pekade Jesus således fram emot uppståndelsen; därefter, i den senare delen av Joh. 5 vers 29, talade han om vad slutresultatet skulle bli när de hade lyfts upp till mänsklig fullkomlighet och blivit dömda.

Vad visar Uppenbarelseboken 20:4—6 när det gäller dem som skall uppväckas till liv på jorden?

Upp. 20:4—6: ”Jag såg troner, och det var några som satte sig på dem, och makt att döma gavs åt dem. Ja, jag såg deras själar, som hade avrättats med yxa för att de hade vittnat om Jesus och för att de hade talat om Gud. ... Och de fick liv och härskade som kungar tillsammans med Kristus i tusen år. (De övriga av de döda fick inte liv förrän de tusen åren var till ända.) Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.”

Parentestecknen används i NV och 1917 för att hjälpa läsaren att förbinda det som följer efter uttalandet inom parentesen  med det som föregår den. Som det klart framgår är det inte ”de övriga av de döda” som får del av den första uppståndelsen. Denna uppståndelse gäller dem som skall härska tillsammans med Kristus under de tusen åren. Innebär det att inga andra människor kommer att leva under de tusen åren förutom dem som härskar i himlen tillsammans med Kristus? Nej, för om det skulle förhålla sig så, skulle det innebära att det inte fanns någon som de kunde betjäna som präster, och det område som de skulle härska över skulle vara ett folktomt jordklot.

Vilka är då ”de övriga av de döda”? Det är först och främst alla de människor som har dött till följd av adamitisk synd, och sedan är det de som överlever den stora vedermödan eller som föds under tusenårsriket men som likväl behöver befrias från denna synds dödsbringande verkningar. — Jämför Efesierna 2:1.

I vilken bemärkelse får de inte ”liv” förrän de tusen åren är till ända? Dessa ord syftar inte på deras uppståndelse. Detta att få liv innebär mycket mera än att bara existera som människa. Det innebär att man uppnår mänsklig fullkomlighet, blir fri från alla verkningar av adamitisk synd. Lägg märke till att omnämnandet av detta i Upp. 20 vers 5 görs omedelbart efter Upp. 20 vers 4 där det sägs att de som skall vara i himlen ”fick liv”. I deras fall innebär det ett liv fritt från alla syndens verkningar; de blir också på ett särskilt sätt gynnade med odödlighet. (1 Kor. 15:54) För ”de övriga av de döda” måste dessa ord därför betyda ett fullödigt liv i mänsklig fullkomlighet.

Vilka skall få del av den jordiska uppståndelsen?

Joh. 5:28, 29: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst [Jesu röst] och komma ut.” (Det grekiska ord som översatts med ”minnesgravarna” är inte pluralformen av tạ·fos [graven, en enskild individs gravplats] eller hại·des [dödsriket, den döda mänsklighetens gemensamma grav], utan den plurala dativformen av mne·mẹi·on [minne, minnesgrav]. Det framhäver att minnet av den döde bevaras. De som Gud har i sitt minne kommer att få uppstå och få möjlighet att leva för evigt, men inte de vars minne utplånats i Gehenna därför att de begått oförlåtliga synder. — Matt. 10:28; Mark. 3:29; Hebr. 10:26; Mal. 3:16.)

 Apg. 24:15: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Både de som har levt i överensstämmelse med Guds rättfärdiga vägar och de som av okunnighet har handlat orättfärdigt kommer att få en uppståndelse. Bibeln besvarar inte alla våra frågor om huruvida vissa bestämda individer som har dött skall få uppstå. Men vi kan vara övertygade om att Gud, som känner alla fakta, kommer att handla opartiskt och låta nåd gå före rätt utan att ignorera sina rättfärdiga normer. Jämför 1 Moseboken 18:25.)

Upp. 20:13, 14: ”Havet gav igen de döda som var i det, och döden och Hades gav igen de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt enligt sina gärningar. Och döden och Hades slungades i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön.” (De vars död kan hänföras till adamitisk synd kommer att uppväckas, oberoende av om de begravts i havet eller i Hades, den döda mänsklighetens gemensamma grav i jorden.)

Se också rubriken ”Räddning eller frälsning”.

Var skall alla bo, om miljarder människor skall uppväckas från de döda?

En väl tilltagen siffra för antalet människor som någonsin levt på jorden är 20.000.000.000. Som vi har sett kommer inte alla dessa att bli uppväckta. Men även om vi utgår ifrån att de skulle bli det, skulle det finnas gott om plats för alla. Jordens landyta är för närvarande omkring 147,6 miljoner kvadratkilometer. Om hälften av den avsattes för andra ändamål, skulle det ändå finnas cirka 0,37 hektar per person, en yta som kan förse en människa med mer mat än hon behöver. Den nuvarande bristen på mat beror inte på att jorden inte kan frambringa tillräckligt mycket livsmedel, utan snarare på politisk rivalitet och kommersiell girighet.

Se också sidan 204, under rubriken ”Jorden”.