Kapitel 21

”De är inte någon del av världen”

1. a) Vad bad Jesus om för sina lärjungar natten innan han dog? b) Varför var det så viktigt att inte vara ”någon del av världen”?

NATTEN innan Jesus blev hängd på pålen bad han innerligt för sina lärjungar. Eftersom han visste att Satan skulle utsätta dem för en oerhörd press, sade han till sin Fader: ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:15, 16) Varför är avskildhet från världen så viktig? Därför att Satan är dess härskare. De som är en del av världen är under hans herravälde. (Joh. 14:30; 1 Joh. 5:19) Det är därför av livsviktig betydelse för varje kristen att förstå vad som egentligen menas med att inte vara ”någon del av världen”. På vad sätt var Jesus inte ”någon del av världen”?

2. På vad sätt var Jesus inte ”någon del av världen”?

² Jesus isolerade sig sannerligen inte från andra människor. Att han inte var ”någon del av världen” innebar inte heller att han saknade kärlek till andra människor. Han gick i stället från stad till stad och talade med dem om de goda nyheterna om Guds rike. Han botade de sjuka, gav de blinda synen tillbaka och uppväckte de döda. Han gav till och med sitt eget liv för mänskligheten. Men han älskade inte de människors ogudaktiga attityder och onda gärningar, som var fyllda med världens ande. Han varnade för omoraliska begär och ett materialistiskt levnadssätt och för att själviskt försöka  uppnå en framskjuten ställning. (Matt. 5:27, 28; 6:19—21; Luk. 12:15—21; 20:46, 47) I stället för att efterlikna de människors levnadssätt som var avlägsnade från Gud vandrade Jesus på Jehovas vägar. (Joh. 8:28, 29) Fastän Jesus var jude, tog han inte parti i de politiska strider som gällde Rom och judarna.

”MITT RIKE ÄR INGEN DEL AV DENNA VÄRLDEN”

3. a) Vad anklagade de judiska religiösa ledarna Jesus för inför Pilatus, och varför? b) Vad visar att Jesus inte var intresserad av att bli en mänsklig kung?

³ Men judarnas religiösa ledare framförde anklagelsen att Jesus undergrävde de nationella intressena. De såg till att han blev arresterad och förd till Pontius Pilatus, den romerske landshövdingen. Det som verkligen upprörde dem var att Jesu undervisning avslöjade deras skrymteri. Men för att få landshövdingen att ingripa kom de med anklagelsen: ”Vi har funnit att denne man omvälver vår nation och förbjuder att man betalar skatter till kejsaren och säger sig själv vara Kristus, en kung.” (Luk. 23:2) Faktum är att när människorna ett år tidigare hade velat göra Jesus till kung, så hade han vägrat. (Joh. 6:15) Han visste att han skulle bli en himmelsk kung och att tiden för honom att bli kung ännu inte var inne och att han skulle bli satt på tronen, inte genom någon demokratisk aktion eller någon aktion från folkets sida, utan av Jehova Gud.

4. Vad visar fakta angående Jesu inställning till att betala ”skatter till kejsaren”?

⁴ När det gällde att betala skatter, hade fariséerna bara tre dagar innan Jesus blev arresterad försökt få honom att säga något som fick misstankarna att riktas mot honom i den här saken. Men som svar på deras listiga fråga hade Jesus sagt: ”Visa mig en denar [ett romerskt mynt]. Vems bild och inskrift har den?” När de sade: ”Kejsarens”, svarade han: ”Betala då för all del  tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” — Luk. 20:20—25.

5. a) Vilken läxa gav Jesus sina lärjungar, då han blev arresterad? b) Hur förklarade Jesus för Pilatus orsaken till det han hade gjort?

⁵ Det som hände just då Jesus blev arresterad visade att han inte anstiftade något uppror mot Rom och att han inte heller ville att hans lärjungar skulle göra det. Romerska soldater kom, tillsammans med judar som bar svärd och påkar, för att gripa Jesus. (Joh. 18:3, 12; Mark. 14:43) När aposteln Petrus såg detta, drog han ett svärd och slog efter en av männen och högg av honom hans högra öra. Men Jesus tillrättavisade Petrus genom att säga: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matt. 26:51, 52) Följande morgon, när Jesus stod inför Pilatus, förklarade han orsaken till sin handling genom att säga: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Joh. 18:36.

6. Vad blev resultatet av denna rättegång?

⁶ När Pilatus hade begrundat bevismaterialet, förklarade han att det inte fanns någon grund till de anklagelser som förts fram mot Jesus. Men han böjde sig för pöbelns krav och lät hänga Jesus på pålen. — Luk. 23:13—15; Joh. 19:12—16.

LÄRJUNGAR FÖLJER SIN HERRES LEDNING

7. Hur visade de första kristna att de undvek världens ande men att de älskade människor?

⁷ Redogörelsen om den första kristendomen, både i bibeln och i andra historiska verk, visar att Jesu lärjungar förstod vad som krävdes av dem för att de inte skulle vara ”någon del av världen”. De vinnlade sig om att undvika världens ande. Eftersom de höll sig borta  från den omoraliska och med våld fyllda underhållningen på de romerska cirkusarna och teatrarna, blev de hånade som sådana som hatar människosläktet. Men i stället för att hata sina medmänniskor gav de ut sig för att kunna hjälpa andra att dra nytta av Guds kärleksfulla anordningar för frälsning.

8. a) Vad utsattes dessa första lärjungar för, därför att de inte var ”någon del av världen”? b) Men hur betraktade de de politiska härskarna och betalandet av skatter, och varför då?

⁸ Precis som sin Herre blev de också utsatta för intensiv förföljelse, ofta av felunderrättade regeringstjänstemän. (Joh. 15:18—20) Men omkring år 56 v.t. skrev aposteln Paulus till medkristna i Rom och förstärkte det råd som Jesus hade gett. Paulus uppmanade dem att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”, de politiska härskarna, ”ty det finns ingen myndighet annat än av Gud”. Inte så att Jehova bildar världsliga regeringar, men de härskar med hans tillåtelse. Paulus förklarade att de är ”inordnade i sina relativa ställningar” av Gud, eftersom Gud på förhand visste och hade förutsagt i vilken ordning de skulle komma till makten. De ”överordnade myndigheterna” utgör därför ”Guds anordning” för den tid som nu är, tills Guds eget rike i händerna på Jesus Kristus blir den enda regering som styr jorden. Paulus rådde därför de kristna att visa de världsliga ämbetsmännen tillbörlig ära och att betala de skatter som läggs på dem. — Rom. 13:1—7; Tit. 3:1, 2.

9. a) Vad är det man inte kan bortse från, när man underordnar sig de ”överordnade myndigheterna”? b) Hur visar historien att de första kristna noga följde Jesu exempel?

⁹ Men Paulus sade inte till dem att de skulle underordna sig obetingat, utan hänsyn till Gud, till hans ord och till sitt kristna samvete. De visste att Jesus hade tillbett endast Jehova, att han hade vägrat att låta människorna göra honom till kung och att han hade sagt till Petrus att lägga undan sitt svärd. De höll sig samvetsgrant  till sin herres ledning. Boken On the Road to Civilization — A World History (Heckel och Sigman, sidorna 237, 238) rapporterar: ”De kristna vägrade att utföra vissa av de romerska medborgarnas plikter. De kristna ... ansåg det vara ett brott mot sin tro att göra militärtjänst. De ville inte inneha politiska ämbeten. De ville inte tillbedja kejsaren.”

10. a) Varför handlade de kristna i Jerusalem år 66 v.t. så som de gjorde? b) På vad sätt utgör detta ett värdefullt exempel?

¹⁰ Jesu lärjungar var strikt neutrala, när det gällde de politiska och militära striderna på den tiden. År 66 v.t. gjorde judarna i den romerska provinsen Judeen uppror mot kejsaren. Den romerska hären omringade snabbt Jerusalem. Vad gjorde de kristna i staden? De kom ihåg Jesu råd att förbli neutrala och att ta sig ut mellan de krigande härarna. När den romerska hären tillfälligt drog sig tillbaka, passade därför de kristna på att fly till den andra sidan av Jordanfloden, till Pellas bergstrakter. (Luk. 21:20—24) Genom sin neutrala hållning tjänade de som ett troget föredöme för senare tiders kristna.

NEUTRALA KRISTNA I ÄNDENS TID

11. a) I vilket verk är Jehovas vittnen upptagna, och varför då? b) I förhållande till vad är de neutrala?

¹¹ Visar den historiska redogörelsen att någon grupp under denna ”ändens tid”, sedan år 1914, har följt en liknande kurs av kristen neutralitet som dessa första kristna? Ja, Jehovas vittnen har gjort det. Över hela världen har de varit upptagna med att predika att det endast är genom Guds rike som människor som älskar rättfärdighet skall kunna få uppleva fred, välstånd och bestående lycka överallt på jorden. (Matt. 24:14) Men de har varit strikt neutrala, när det gäller striderna bland nationerna.

12. a) Hur utgör vittnenas neutralitet en kontrast till prästerskapets handlingssätt? b) Vad inbegriper neutralitet i fråga om politik för Jehovas vittnen?

 ¹² Kristenhetens prästerskap däremot är mycket engagerade i denna världens politiska angelägenheter. I vissa länder deltar de aktivt i kampanjer för eller emot politiska kandidater. Vissa präster innehar själva politiska ämbeten. Andra utövar stora påtryckningar på politikerna för att få dem att understödja sådana program som prästerskapet gillar. På andra ställen är det ”konservativa” prästerskapet nära förbundet med de män som har makten, medan de ”reformvänliga” prästerna kanske stöder gerillarörelser som arbetar för att störta dessa. Men Jehovas vittnen blandar sig inte i politik i vilket land de än bor. De lägger sig inte i vad andra gör i fråga om att ansluta sig till ett politiskt parti, att kandidera för någon post eller att rösta i olika val. Men eftersom Jesus sade att hans lärjungar inte skulle vara ”någon del av världen”, så tar Jehovas vittnen inte någon som helst del i någon politisk verksamhet.

13. Vad visar fakta angående den ståndpunkt Jehovas vittnen intagit, när det gäller att ta del i krig?

¹³ Som Jesus förutsade har nationerna i denna ”ändens tid” gång på gång börjat kriga, och olika fraktioner inom nationerna har till och med gripit till vapen mot varandra. (Matt. 24:3, 6, 7) Men vilken hållning har Jehovas vittnen intagit, när de ställts inför allt detta? Deras neutralitet i förhållande till sådana konflikter är väl känd över hela världen. I överensstämmelse med den ståndpunkt Jesus Kristus intog och som hans första lärjungar senare visade förklarade Vakttornet i sitt nummer för 1 januari 1940: ”Alla som äro på Herrens sida komma att vara neutrala i förhållande till krigförande nationer och komma att vara helt och hållet för den store Teokraten [Jehova] och hans Konung [Jesus Kristus].” Förhållandena visar att Jehovas vittnen i alla  nationer och under alla omständigheter fortsätter att inta denna ståndpunkt. De har inte låtit världens splittrande politik och krig upplösa deras internationella broderskap som Jehovas tillbedjare. — Jes. 2:3, 4; jämför 2 Korintierna 10:3, 4.

14. a) Vad annat har vittnena vägrat att göra på grund av sin neutrala ståndpunkt? b) Hur förklarar de orsaken till detta?

¹⁴ En undersökning av historiska fakta visar att Jehovas vittnen inte bara har vägrat att ta på sig militära uniformer och att gripa till vapen, utan att de under de femtio senaste åren och mer också har vägrat att göra vapenfri tjänst eller att ta emot andra arbetsuppgifter i stället för militärtjänst. Varför då? Därför att de har studerat Guds krav och därefter fattat ett personligt beslut enligt sitt samvete. Det är ingen som talar om för dem vad de måste göra. Inte heller lägger de sig i vad andra väljer att göra. Men när Jehovas vittnen uppmanas att förklara sin ståndpunkt, så har de klargjort att de som människor, som har framställt sig för Gud i ett överlämnande, är tvungna att använda sina kroppar i hans tjänst och att de inte nu kan överlämna dessa åt jordiska herrar som handlar i strid med Guds uppsåt. — Rom. 6:12—14; 12:1, 2; Mik. 4:3.

15. a) Vad har Jehovas vittnen utsatts för, därför att de har bevarat sig avskilda från världen? b) Hur har kristna principer väglett dem också när de har suttit i fängelse?

¹⁵ Detta har lett till det som Jesus sade: ”Eftersom ni inte är någon del av världen ... hatar världen er.” (Joh. 15:19) Många Jehovas vittnen har blivit fängslade, eftersom de inte vill bryta sin kristna neutralitet. Några har blivit brutalt behandlade, ända till döds. Andra har fortsatt att visa sin neutralitet under år av fångenskap. Boken Values and Violence in Auschwitz (Anna Pawelczynska, sidan 89) berättar: ”Alla visste att inget Jehovas vittne [i koncentrationslägret] skulle utföra en befallning eller en handling mot någon människa — inte  ens mot en människa som var en mördare och SS-officer — om handlingen stred mot hans religiösa tro och övertygelse. Han skulle däremot efter bästa förmåga utföra vilket arbete som helst — till och med det mest avskyvärda — om han ansåg att det var moraliskt neutralt.”

16. a) Vad marscherar alla nationerna mot, och vad är därför Jehovas vittnen noga med att undvika? b) Varför är alltså avskildhet från världen en sådan allvarlig sak?

¹⁶ Jehovas vittnen inser att alla nationerna är på marsch mot ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. Som ett endräktigt folk har Jehovas tjänare ställt sig på hans messianska rikes sida. De är därför noga med att inte låta sig manövreras till en sådan ställning att de står i strid med detta rike. (Upp. 16:14, 16; 19:11—21) De inser allvaret i Jesu uttalande att hans sanna efterföljare inte är ”någon del av världen”. De vet att denna gamla värld snart skall försvinna och att bara de som verkligen gör Guds vilja kommer att bestå för alltid. — 1 Joh. 2:15—17.

Repetitionsfrågor

● Hur visade Jesus vad som är inbegripet i att inte vara ”någon del av världen”?

● Vad visar de första kristnas inställning till 1) världens ande? 2) världsliga styresmän och betalandet av skatter? 3) militärtjänst?

● På vad sätt har Jehovas vittnen i modern tid bevisat sin kristna neutralitet?

[Frågor]