I april 2012 hade sjuåriga Vivienne Falcone med sig ett meddelande från sina föräldrar till skolans rektor. De undrade om hon kunde få en dag ledigt från skolan. Familjen planerade att åka till Mainz för att vara med vid Jehovas vittnens årliga tredagarssammankomst. Skolledningen avslog förfrågan om Vivienne kunde vara ledig på fredagen och gå på sammankomsten. Men föräldrarna tänkte på hur viktig den andliga utbildningen var för deras dotter. Därför tog de med henne till sammankomsten, trots att hon inte hade fått ledigt. Viviennes föräldrar valde att överklaga beslutet hos utbildningsnämnden. Men nämnden ville inte erkänna sammankomsten som en religiös högtid, utan i stället skulle familjen betala en administrativ avgift.

Utbildningsnämndens avslag kunde ha fått negativa konsekvenser för Viviennes föräldrar. Enligt tysk lag är det föräldrarnas skyldighet att se till att deras barn kommer till skolan. Ogiltig frånvaro ses som en överträdelse och kan bestraffas med böter och till och med fängelse i extrema fall. I ett större perspektiv såg Viviennes föräldrar avslaget som en kränkning av deras religionsfrihet och rätt att uppfostra sitt barn enligt sin religiösa övertygelse.

Viviennes föräldrar, Stefano och Elisa, lämnade in ett klagomål till en förvaltningsdomstol. De framförde argumentet att sammankomsterna ger dem möjlighet att tillbe Gud som familj och att stärka sin tro. De skrev: ”Sammankomsterna är en årlig höjdpunkt och en viktig händelse i vår religionsutövning.” * Rätten dömde till fördel för Viviennes föräldrar och erkände Jehovas vittnens årliga regionala sammankomster som religiösa högtider. Men utbildningsnämnden överklagade beslutet. De menade att Jehovas vittnens sammankomster bara är festivaler och inte kan betraktas som religiösa högtider, som till exempel julen och påsken.

Den 27 juli 2015 fastställde en högre förvaltningsdomstol i Hessen den lägre domstolens beslut. Den högre domstolen slog fast att definitionen på en religiös högtid enbart styrs av den religiösa organisationens egna uppfattningar. Rätten gjorde en tydlig åtskillnad mellan religiösa angelägenheter och statens angelägenheter och konstaterade: ”Staten skulle annars inkräkta på den frihet som grundlagen garanterar kyrkor och religiösa och ideella föreningar och deras rätt att bestämma i egna angelägenheter.” Staten är ”förpliktad att vara ideologiskt och religiöst neutral”.

Den högre domstolen hänvisade även till Jehovas vittnens officiella hemsida, där det kommer fram att vittnena betraktar sina sammankomster som religiösa högtider. Rätten slog fast att utbildningsnämnden, när den avslog familjen Falcones fråga om deras dotter kunde få ledigt från skolan, ”missbedömde barnets rätt till religionsfrihet ... och dessutom föräldrarnas rätt ... att undervisa sina barn om religion och ideologi”. Rätten kom fram till att utbildningsnämndens ”åsikt strider mot statens krav på neutralitet”.

Efter det positiva utslaget sa Viviennes föräldrar: ”Som Jehovas vittnen sätter vi stort värde på samhällets utbildning, och vi försöker få våra barn att tycka om att lära sig nya saker. Vi lägger också stor vikt vid att våra barn ska få religiös undervisning eftersom det hjälper dem att sätta värde på andliga ting och att utveckla ett personligt förhållande till Gud. Det i sin tur hjälper dem att vara kärleksfulla, omtänksamma och bra människor. Vi är mycket tacksamma för domstolens beslut.”

Armin Pikl, familjens juridiska ombud, sa: ”Det här beslutet bekräftar att Jehovas vittnens sammankomster är religiösa högtider och att föräldrar har rätt att undervisa sina barn enligt sin religiösa övertygelse. Elever som är Jehovas vittnen kommer under sin hela skolgång att ha nytta av att få ledigt för att kunna vara med vid de här uppbyggande tillfällena. Jag hoppas att domstolar i andra länder kommer att beakta det här positiva beslutet när de ställs inför liknande fall.”