Gud är inte emot krig i alla lägen. Det förstår vi av att han själv förde krig mot egyptierna och att han vid vissa tillfällen godkände att hans folk, Israel, deltog i krig. Han befallde dem till exempel att gå ut i krig mot de fruktansvärt onda kanaanéerna. (5 Moseboken 9:5; 20:17, 18) Senare sa han åt kung David att strida mot de grymma filistéerna och försåg honom rentav med en krigsstrategi som gav honom segern. (2 Samuelsboken 5:17–25)

De här bibelskildringarna visar att Gud godkände krig när israeliterna blev förtryckta och grymt behandlade. Och syftet var då alltid att skydda sitt folk och sann tillbedjan. Lägg märke till följande gemensamma drag för de strider som Gud godkänner.

1. GUD AVGÖR VEM SOM SKA DELTA I KRIGET. Vid ett tillfälle sa Gud till israeliterna: ”Ni skall inte behöva strida i detta fall.” Varför sa han så? För att Gud själv skulle strida i deras ställe. (2 Krönikeboken 20:17; 32:7, 8) Och det gjorde han många gånger, till exempel i striden som nämndes i början av artikeln. Men andra gånger befallde Gud sitt folk att själva dra ut i krig, och då gick striderna alltid ut på att försvara landet han hade gett dem. (5 Moseboken 7:1, 2; Josua 10:40)

2. GUD AVGÖR NÄR KRIGET SKA UTKÄMPAS. Guds folk skulle vänta på hans bestämda tid innan de slog tillbaka mot förtryck och ondska. De fick inte ge sig in i strider på eget bevåg. Om de  gjorde det skulle de förlora Guds stöd. Bibeln visar att det ofta slutade i katastrof när israeliterna gav sig in i krig på eget initiativ. *

3. GUD TYCKER INTE OM NÄR MÄNNISKOR DÖR, INTE ENS OM DE ÄR ONDA. Jehova är källan till liv och skaparen av hela människosläktet. (Psalm 36:9) Han vill därför inte att någon enda ska dö. Men sorgligt nog finns det människor som intrigerar för att trycka ner andra, eller till och med döda andra. (Psalm 37:12, 14) Ibland har Gud tillåtit krigföring för att stoppa sådan grymhet. Men under alla de år han lät israeliterna delta i sådana strider var han alltid ”barmhärtig” och ”sen till vrede” mot Israels motståndare. (Psalm 86:15) Han bestämde till exempel att israeliterna alltid skulle ”tillkännage fredsvillkoren” innan de gick till angrepp mot en stad. Då fick invånarna chansen att ändra sig och undvika ett krig. (5 Moseboken 20:10–13) Det är tydligt att Jehova ”inte [finner] behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och får leva”. (Hesekiel 33:11, 14–16) *

Vi kan dra slutsatsen att Gud tyckte att krig var ett acceptabelt sätt att få slut på ondska och förtryck under gammaltestamentlig tid. Men det var alltid Gud – inte människor – som avgjorde när krigen skulle utkämpas och vilka som skulle delta. Var Gud blodtörstig? Letade han efter möjligheter att ge sig in i krig? Absolut inte. Han hatar våld. (Psalm 11:5) Men hur såg Gud på krig när hans son, Jesus Kristus, kom till jorden under det första århundradet? Hade hans syn förändrats?