”Om det är så att Gud vet allt, till och med mina tankar och behov, varför ska jag då be?”, kanske du undrar. Det är en berättigad fråga. Sa inte Jesus att Gud ”vet ... vad ni behöver redan innan ni ber honom”? (Matteus 6:8) Kung David i det forntida Israel insåg det och skrev: ”Redan innan det är ett ord på min tunga, se, så vet du, Jehova, det alltsammans.” (Psalm 139:4) Så varför ska vi då be till Gud? För att få svar på det behöver vi se lite närmare vad Bibeln säger om böner. *

Även om Bibeln säger att Jehova * Gud vet allting, visar den också att han inte bara kallt samlar in information om sina tillbedjare. (Psalm 139:6; Romarna 11:33) Hans obegränsade minne är inte som en dator som opersonligt lagrar data om olika personer. I stället är Gud mycket intresserad av våra innersta tankar eftersom han vill att vi ska ha ett nära förhållande till honom. (Psalm 139:23, 24; Jakob 4:8) Det är därför som Jesus uppmanar oss att be, fast Gud redan känner till våra grundläggande behov. (Matteus 6:6–8) Ju mer vi delar våra tankar med Skaparen, desto närmare kommer vi honom.

Ibland när vi ber kan vi ha svårt att sätta ord på vad som bekymrar oss. Vid sådana tillfällen kan Gud förstå våra outtalade känslor och använda sin fullkomliga kunskap om våra omständigheter för att fylla våra behov. (Romarna 8:26, 27; Efesierna 3:20) När vi inser att Gud har ingripit i vårt liv, även om det kanske inte är på ett påtagligt sätt, dras vi närmare honom.

Bibeln försäkrar oss om att den allsmäktige Guden svarar på sina trogna tjänares böner, men den visar också att det finns vissa böner som han inte lyssnar på. Under en tid när våldet var utbrett i det forntida Israel, uppmanade Gud sin profet Jesaja att säga till folket: ”Även om ni ber många böner, lyssnar jag inte; era händer är fulla av utgjutet blod.” (Jesaja 1:15) Av det här förstår vi att Gud inte lyssnar på dem som visar förakt för hans lag eller som ber med felaktiga motiv. (Ordspråksboken 28:9; Jakob 4:3)

Å andra sidan säger Bibeln: ”Vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Johannes 5:14) Betyder det här att Gud automatiskt infriar varje önskan hos sina tjänare? Inte nödvändigtvis. Tänk på aposteln Paulus, som tre gånger bönföll Gud att ta bort ”en törntagg i köttet”. (2 Korinthierna 12:7, 8) Det kan ha varit en kronisk ögonsjukdom som han led av. Tänk så frustrerande! Paulus, som hade gåvan att bota sjuka och till och med hade uppväckt en person från döden, var nu tvungen att stå ut med sin egen sjukdom. (Apostlagärningarna 19:11, 12; 20:9, 10) Även om bönesvaret inte blev det han hade hoppats på, var han tacksam för det svar han ändå fick. (2 Korinthierna 12:9, 10)

Det är sant att vissa bibliska personer fick mirakulösa svar på sina böner. (2 Kungaboken 20:1–7) Men det hörde inte till vanligheterna ens på Bibelns tid. Vissa av Guds tjänare blev oroliga när det verkade som att Gud inte besvarade deras böner. Kung David frågade: ”Hur länge, Jehova, skall du glömma mig? För alltid?” (Psalm 13:1) Men när han tänkte efter insåg han hur ofta Jehova hade kommit till hans undsättning, och då stärktes hans förtröstan på honom. I samma bön tillade David: ”Jag förtröstar på din kärleksfulla omtanke.” (Psalm 13:5) Precis som David kan de som tillber Gud i dag behöva fortsätta att be tills de uppfattar hans svar. (Romarna 12:12)

Gud uppmärksammar våra verkliga behov.

Föräldrar som tänker på sina barns bästa ger inte alltid barnen det de vill ha så fort de frågar efter det. På samma sätt kanske Gud inte besvarar våra böner på det sätt eller vid den tidpunkt som vi hade hoppats på. Men vi kan vara övertygade om att vår Skapare, precis som en kärleksfull pappa, kommer att ge oss det vi behöver vid rätt tid och på rätt sätt. (Lukas 11:11–13)

Svaren är inte alltid så tydliga.

Hur är det då om vi önskar bli av med ett problem vi dras med? Om vi inte får ett mirakulöst svar, betyder det då att Jehova inte har svarat oss alls? Tvärtom. Det är bra att stanna upp och tänka efter: Kan jag ha missat hur Gud hjälpte mig? En omtänksam vän kanske gjorde vad han kunde för att hjälpa dig när du behövde det som mest. (Ordspråksboken 17:17) Kan det ha varit Jehova som såg till att den här vännen kom till dig? Gud kan också svara genom Bibeln. Där kan vi få den kunskap vi behöver för att klara av en svår situation. (2 Timoteus 3:16, 17)

Det är inte ofta Jehova tar bort personliga problem. Det är snarare så att han ger sina tjänare den styrka de behöver för att klara av dem. (2 Korinthierna 4:7) Vid ett tillfälle bad Jesus att han skulle slippa gå igenom en prövning, eftersom han var rädd att han skulle dra vanära över sin Fars namn. Som svar sände Gud en ängel för att stärka honom. (Lukas 22:42, 43) På liknande sätt kan Gud använda en nära vän för att uppmuntra oss när vi som bäst behöver det. (Ordspråksboken 12:25) Men eftersom dessa svar inte alltid är så tydliga måste vi vara uppmärksamma på hur Gud visar att han lyssnat på våra böner.

Ibland måste vi vänta på Guds rätta tid.

Bibeln säger att Gud välsignar ödmjuka människor ”när den rätta tiden är inne”. (1 Petrus 5:6) Så om svaret på våra uppriktiga böner verka dröja får vi inte se det som bristande intresse från Jehovas sida. I stället är det så att vår omtänksamme Skapare ser saker ur ett större och mer upphöjt perspektiv. Vi kan därför vara övertygade om att han ser vad som är bäst för oss och bedömer våra önskningar utifrån det.

Vi kan illustrera det så här: Föreställ dig att din lille son vill ha en cykel. Kommer du utan vidare att ge honom en? Om du känner att han inte har åldern inne kanske du bestämmer dig för att vänta med inköpet. Men längre fram, när du tror att han kan klara av det, är du glad att få ge honom den där cykeln som han så gärna ville ha. På liknande sätt kommer Gud i rätt tid att ”ge dig vad ditt hjärta begär” om du fortsätter att be. (Psalm 37:4)

Bibeln uppmanar de kristna att inte förlora tron på bönens kraft. ”Det är lättare sagt än gjort”, kanske någon säger. Det är sant att om vi har kämpat med ett ihållande problem eller någon slags orättvisa, kan det kännas svårt att vänta på Guds svar. Men det är bra att vi påminner oss vad Jesus lärde om att vara uthållig i bön.

Jesus berättade en illustration om en fattig änka som fortsatte att gå till en ohederlig domare  för att få rättvisa. (Lukas 18:1–3) Även om han först vägrade att lyssna på henne, sa han till slut till sig själv: ”Jag [skall] ... se till att hon får sin rätt, så att hon inte skall fortsätta att komma och puckla på mig tills jag är helt slut.” (Lukas 18:4, 5) Enligt betydelsen på grundspråket lyssnade domaren på henne för att hon inte skulle ”slå [honom] under ögat”, det vill säga ”förstöra hans rykte”. * Om en ohederlig domare var beredd att hjälpa en fattig änka för att rädda sitt rykte, skulle då inte vår omtänksamme Gud se till att de ”som ropar till honom dag och natt” får rättvisa? Jesus bekräftade det när han sa: ”Han skall se till att det med hast skipas rätt åt dem.” (Lukas 18:6–8)

Även om det kan kännas jobbigt att gång på gång be om hjälp, får vi inte ge upp. Genom att hålla ut i bön visar vi att vi verkligen vill att Jehova ska finnas med i våra liv. Vi lär oss också att se Guds bönesvar, och det drar oss närmare honom. Ja, vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att svara på de böner som är enligt hans vilja om vi fortsätter be utan att tvivla. (Lukas 11:9)