Varje år håller påven och andra religiösa ledare predikningar där de talar om fred. De hoppas att julhögtiden ska uppfylla det som änglarna förkunnade: ”På jorden frid bland människor som han vill visa välvilja”. En del vallfärdar till och med till särskilda platser för att fira jul.

Friden eller freden kring jultid är i bästa fall tillfällig. I december 1914, mitt under första världskriget, lämnade brittiska och tyska soldater sina skyttegravar och firade jul ihop. De åt, drack och rökte cigaretter tillsammans. De spelade till och med fotboll med varandra. Men vapenvilan blev inte långvarig. I ett brev från fronten återgav en brittisk soldat det en tysk soldat sagt till honom: ”I dag har vi fred. I morgon slåss du för ditt land, och jag slåss för mitt.”

”Ett barn har fötts åt oss ... Hans namn skall vara ... Fredsfurste. På det furstliga herradömets utbredning och på freden skall det inte vara någon ände.” (Jesaja 9:6, 7) Visst är den här förutsägelsen om Jesus uppmuntrande? Jesus föddes inte på jorden för att det skulle vara fred en dag om året. Som regent i himlen kommer han att införa en fred som aldrig tar slut.

”Ni skall ha frid genom mig. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Redan nu hjälper Jesus sina efterföljare att ha frid. Det är sant att kristna drabbas av ”vedermöda”. Men tack vare Bibeln kan de förstå varför det finns orättvisor och hur Jesus ska införa bestående fred. Det ger dem frid i sinnet.

Jehovas vittnen följer Jesu ord, och därför har de sådan frid, oavsett nationalitet, hudfärg, etnisk tillhörighet eller språk. Du kan själv se att det är så om du går till ett möte i deras Rikets sal. Precis som många andra kanske du också kommer att tycka att den här friden är bättre än den frid som julen kan erbjuda.