Visste du?

Syftade aposteln Paulus på en bokstavlig mur när han skrev om en skiljemur mellan judar och icke-judar i Efesierna 2:11–15?

När aposteln Paulus skrev brevet till efesierna ställde han israeliterna i kontrast till dem som var ”främmande”. Han sade att det fanns en ”skiljemur” mellan de två grupperna. (Efesierna 2:11–15) Paulus syftade på ”lagen med dess bud” som hade getts genom Mose, men att han använde ordet ”skiljemur” kan ha fått hans läsare att tänka på en stenmur som fanns i verkligheten.

I Jehovas tempel i Jerusalem fanns det under det första århundradet v.t. flera förgårdar som bara vissa hade tillträde till. Vem som helst fick komma in på hedningarnas förgård, men bara judar och proselyter fick komma in på någon av de förgårdar som hörde till själva templet. Mellan hedningarnas förgård och templets förgårdar fanns Soreg, en stor stenmur som sägs ha varit 1,3 meter hög. Den judiske historikern Flavius Josephus skrev under det första århundradet att det fanns stentavlor på muren med en inskrift på grekiska och latin som varnade icke-judar för att passera in på det heliga området.

Man har funnit en sådan grekisk inskrift från den här skiljemuren. Den lyder: ”Ingen främling får träda innanför skranket omkring det Heliga och området därinnanför. Den som blir beslagen därmed skall ha sig själv att skylla, enär döden blir följden därav.”

Paulus använde uppenbarligen Soreg som symbol för det mosaiska lagförbundet som under lång tid hade skilt judar och icke-judar åt. Jesu offerdöd upphävde lagförbundet och ”rev” på så sätt ”skiljemuren mellan dem”.

Varför talas det ofta om Israels 12 stammar, när det egentligen fanns 13 stammar?

Israels stammar, eller släkter, var avkomlingar av sönerna till patriarken Jakob, som senare fick namnet Israel. Han hade 12 söner: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin. (1 Moseboken 29:32–30:24; 35:16–18) Elva av de här bröderna fick stammar uppkallade efter sig, men ingen stam uppkallades efter Josef. I stället uppkallades två stammar efter hans söner, Efraim och Manasse, som blev överhuvuden för var sin stam. Det fanns alltså 13 stammar i Israel. Men varför talar då Bibeln oftast om 12 stammar?

Männen i Levis stam var avskilda för tjänst vid Jehovas tältboning och senare vid templet. De var därför frikallade från militärtjänst. Jehova sade till Mose: ”Endast Levis stam skall du inte mönstra, och du skall inte räkna dem tillsammans med Israels söner. Och du skall sätta leviterna till att ha uppsikt över Vittnesbördets tältboning och över alla dess redskap och över allt som hör till den.” (4 Moseboken 1:49, 50)

Leviterna fick inte heller något eget område i det utlovade landet. De fick i stället 48 städer som var spridda runt om i Israel. (4 Moseboken 18:20–24; Josua 21:41)

Av dessa två skäl brukade man inte nämna Levis stam när stammarna räknades upp, och därför talas det oftast om 12 stammar. (4 Moseboken 1:1–15)

[Bildkälla på sidan 21]

Arkeologiska museet i Istanbul