Visste du?

Varför botade Jesus en blind man gradvis?

I Markus 8:22–26 läser vi om ett tillfälle då Jesus botade en blind man i Betsaida. Det sägs att Jesus först spottade på mannens ögon och sedan frågade vad han kunde se. Mannens svar visade att han var ganska förbryllad: ”Jag ser människor, för jag skymtar vad som tycks vara träd, men de går omkring.” Jesus rörde vid hans ögon igen, med följande resultat: ”Han såg klart, och han var återställd, och han kunde se allting tydligt.” Jesus botade honom uppenbarligen gradvis, steg för steg. Varför gjorde han det?

Bibeln ger inget direkt svar på den frågan, men vi kan tänka oss en möjlig förklaring. Att få tillbaka synen efter att ha varit blind i flera år – eller kanske hela livet – är en stor förändring. Vi kan ta en illustration: Längre tillbaka i tiden använde man hästar nere i gruvor. Hästarna blev så vana vid mörkret att de behövde en hel dag på sig för att vänja sig vid dagsljuset när de kom upp ur gruvorna. För någon som har varit blind skulle omställningen vara ännu större. På senare år har kirurger i några fall kunnat återställa synförmågan hos blinda människor. Patienterna har ofta blivit överväldigade av all den information som ögonen vidarebefordrar till hjärnan. Den oändliga mängden färger, former och intryck har gjort dem så förvirrade att de inte ens har kunnat känna igen välbekanta föremål. Med tiden lär sig hjärnan att tolka det som ögonen ser.

Att Jesus botade den blinde mannen steg för steg kan ha varit ett uttryck för kärleksfull omtanke om honom. Till slut kunde han ”se allting tydligt”, och han förstod vad han såg.

Varför var det ganska besvärligt att läsa ur en skriftrulle på Jesu tid?

De ark som användes till bokrullar var i allmänhet 23–28 centimeter långa och 15–23 centimeter breda. Flera sådana ark lades sida vid sida och limmades ihop eller syddes ihop med lintråd. Ibland användes längre ark. Dödahavsrullen med Jesajas bok består av 17 pergamentstycken och är i sitt nuvarande tillstånd drygt 7 meter lång. Den skriftrulle med Jesajas bok som Jesus läste ur i synagogan i Nasaret kan ha varit ungefär lika lång. (Lukas 4:16, 17)

Med hänsyftning på den händelsen skriver Alan Millard i sin bok Discoveries From the Time of Jesus: ”Läsaren höll boken [bokrullen] och rullade upp den med vänster hand medan han fattade ytterkanten med höger hand och rullade ihop den medan han läste spalt för spalt. För att läsa Jesaja 61, det kapitel Jesus läste i synagogan, måste Jesus ha rullat upp det mesta av bokrullen och sedan rullat ihop den igen.”

På den tiden var Jesajas bok inte indelad i verser och kapitel som den är i dag. När man räckte Jesajas skriftrulle till Jesus i synagogan i Nasaret var han tvungen att leta fram det avsnitt som i våra biblar anges som Jesaja 61:1, 2. Att Jesus lätt ”fann det ställe” han sökte visar hur väl förtrogen han var med Guds ord.