EN GRUPP unga vittnen bestämmer sig för att gå på bio tillsammans. I skolan har de hört om en film som ska vara riktigt bra. Men när de kommer till bion ser de att affischerna är fulla av stora vapen och halvnakna kvinnor. Hur ska de göra? Ska de se filmen ändå?

Den här situationen belyser att det finns många tillfällen när vi måste ta beslut som påverkar vår andlighet och vårt förhållande till Jehova, antingen till det bättre eller till det sämre. Ibland kanske du har tänkt göra någonting, men så omvärderar du situationen och ändrar dig. Betyder det att du är velig, eller kan det vara helt rätt att ändra sig?

Eftersom vi älskar Jehova har vi överlämnat oss åt honom och blivit döpta. Det är vår innerliga önskan att fortsätta vara lojala mot honom. Men vår fiende, Satan Djävulen, är helt inriktad på att få oss att släppa Jehova. (Upp. 12:17) Vi har bestämt oss för att tjäna Gud och följa hans bud. Och när det gäller det beslutet vore det väldigt sorgligt om vi ändrade oss. Det vore faktiskt livsfarligt.

För mer än 2 600 år sedan reste kung Nebukadnessar en gigantisk bildstod av guld som han befallde alla att falla ner inför och tillbe. De som inte gjorde det skulle kastas i en brinnande ugn. Tre av Jehovas trogna tjänare – Sadrak, Mesak och Abed-Nego – vägrade att lyda. Därför kastades de i den brinnande ugnen. De ville alltså hellre dö än att bryta sin lojalitet mot Jehova. Men han räddade dem genom ett underverk. (Dan. 3:1–27)

Profeten Daniel var också ett bra exempel eftersom han höll fast vid sin vana att be, trots att han då riskerade att hamna i  lejongropen. Han fortsatte att be till Jehova tre gånger om dagen precis som förut. Han hade bestämt sig för att tillbe Jehova troget, och han ändrade sig inte. Som belöning räddade Jehova honom ”ur lejonens våld”. (Dan. 6:1–27)

Guds tjänare i vår tid är också noga med att leva upp till sitt beslut att tjäna honom. Några unga vittnen i Afrika vägrade att delta i en ceremoni i skolan för att ära en nationalsymbol. De hotades med avstängning om de inte gjorde som de andra eleverna. En kort tid därefter var utbildningsministern på besök i staden, och han pratade då med några av de unga vittnena. De förklarade modigt sin ståndpunkt på ett artigt sätt, och sedan dess har frågan aldrig kommit upp igen. Nu kan våra unga bröder och systrar gå i skolan utan att pressas att göra något som kan skada deras förhållande till Jehova.

Vi kan också tänka på en broder som heter Joseph. Hans fru fick cancer och dog efter en kort tids sjukdom. Hans släktingar förstod och respekterade hans önskemål när det gällde begravningen. Men hans frus familj är inte med i sanningen, och de ville utföra riter som Gud inte skulle tycka om i samband med begravningen. Han berättar: ”Eftersom jag inte gav med mig försökte de påverka mina barn, men de stod fasta. Släktingarna försökte också arrangera en likvaka hemma hos oss, eftersom det är så man brukar göra, men jag sa till dem att om de prompt ville ha en likvaka skulle den inte vara hemma hos mig. De visste att en sådan likvaka skulle gå emot min tro och att det var så min fru också skulle ha sett på saken. Så efter många om och men gick de med på att hålla den någon annanstans.”

Han fortsätter: ”Under den här svåra tiden bad jag ofta Jehova om hjälp så att vi som familj inte skulle bryta mot hans lagar. Han hörde mina böner och hjälpte oss att stå fasta trots alla påtryckningar.” Joseph och hans barn såg det aldrig som ett alternativ att ändra sig när det handlade om deras relation till Jehova.

Strax efter påsken år 32 v.t. var Jesus i närheten av Sidon. En syrisk-fenicisk kvinna kom då fram till honom och bad honom flera gånger att hjälpa hennes dotter, som var demonpåverkad. Först svarade Jesus inte ens. Han sa till sina lärjungar: ”Jag har inte blivit utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” När hon ändå inte gav sig sa han till henne: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt de små hundarna.” Hennes starka tro syntes tydligt när hon svarade: ”Det är sant, Herre; men de små hundarna äter faktiskt av de smulor som faller från deras herrars bord.” Då gick Jesus med på hennes begäran och hjälpte hennes dotter. (Matt. 15:21–28)

När Jesus gjorde det efterliknade han Jehova, som inte har något emot att ändra sig när det är lämpligt. Vi kan ta exemplet med israeliterna. När de gjorde en guldkalv tänkte Jehova tillintetgöra dem, men han lät sig övertalas av Mose och omvärderade sitt beslut. (2 Mos. 32:7–14)

Aposteln Paulus följde Jehovas och Jesus exempel. Under en period ville Paulus inte ta med Johannes Markus på missionsresor, eftersom han hade övergett Paulus och Barnabas på deras första missionsresa. Men senare måste Paulus ha ändrat uppfattning. Han kanske lade märke till att Markus hade utvecklats och nu skulle kunna vara till stor hjälp. I ett brev till Timoteus skrev han därför: ”Ta med dig Markus hit, ty han är till nytta för mig när det gäller att utföra tjänst.” (2 Tim. 4:11)

Hur är det med oss då? Jehova är fullkomlig, men eftersom han är barmhärtig, tålmodig och kärleksfull är han ändå villig  att ändra sig. Vi har ännu större skäl att ändra oss. Vi är inte fullkomliga, och det händer att vi missuppfattar saker. Vi kan till exempel behöva ändra uppfattning om andra när vi förstår deras omständigheter bättre.

Ibland kan det vara bra att ändra sig när det gäller andliga mål. En del som studerar Bibeln och har gått på våra möten ett tag kanske funderar på dopet men skjuter det framför sig. Någon annan kanske drar sig för att börja som pionjär, trots att han eller hon har möjlighet att utöka sin tjänst. Och en del bröder verkar inte ha någon lust att ta ansvar i församlingen. (1 Tim. 3:1) Känner du igen dig? Jehova vill ditt bästa, och det är därför han uppmuntrar dig att ta steget. Så varför inte tänka om? Då kan du få uppleva glädjen i att ge av dig själv, både till Jehova och till andra.

Ella arbetar på ett av Jehovas vittnens avdelningskontor i Afrika. Hon berättar: ”När jag var ny på Betel visste jag inte om jag skulle stanna så länge. Jag ville gärna tjäna Jehova helhjärtat, men jag hade också väldigt starka band till min familj. I början saknade jag dem jättemycket! Men min rumskamrat uppmuntrade mig, så jag bestämde mig för att stanna. Nu har jag varit på Betel i tio år, och jag känner att jag vill stanna här så länge som möjligt för att kunna fortsätta betjäna mina bröder och systrar.”

Minns du hur det gick för Kain när han blev helt rosenrasande för att han var så avundsjuk på sin bror? Jehova såg att han var på väg att göra något riktigt dumt och varnade honom för att låta känslorna ta över.  Jehova sa att synden låg ”på lur vid ingången”. Kain hade kunnat ändra sig, men han valde att ignorera det här rådet. Sorgligt nog slutade det med att han begick det första mordet i mänsklighetens historia. (1 Mos. 4:2–8)

Vi kan också ta exemplet med kung Ussia. Bibeln säger att han, till att börja med, gjorde det som var rätt i Jehovas ögon och hade ett gott förhållande till honom. Men tyvärr blev Ussia stolt, och då raserades allt det goda han hade byggt upp. Han gick arrogant in i templet för att bränna rökelse, trots att han inte var präst. Ändrade han sig när prästerna kom och försökte hindra honom? Nej, han blev ursinnig och lyssnade inte på dem. Då slog Jehova honom med spetälska. (2 Krön. 26:3–5, 16–20)

Ja, det finns tillfällen då det är nödvändigt att vi ändrar oss. Joachim är ett nutida exempel på det. Han döptes 1955 men blev utesluten 1978. Så småningom ångrade han sig och blev återupptagen som ett Jehovas vittne. Då hade det gått mer än 20 år. För inte så länge sedan frågade en äldste honom varför det tog så lång tid innan han bad om att få komma tillbaka till församlingen. Joachim svarade: ”Jag var både stolt och arg. Jag önskar att jag inte hade väntat så länge. Jag visste ju hela tiden att Jehovas vittnen har sanningen.” Han behövde ändra sin attityd och ångra sig innan han kunde komma tillbaka.

Vi kanske också hamnar i situationer då det är nödvändigt att vi ändrar hur vi tänker och handlar. Jehova uppskattar verkligen att vi är villiga att göra det. (Ps. 34:8)