Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

UR VÅRT ARKIV

Ljuset når den uppgående solens land

Ljuset når den uppgående solens land

Inbjudningar till offentliga tal delades ut i Tokyo och spreds med flygplan över Osaka.

DEN 6 september 1926 återvände en japansk pilgrim (resande tillsyningsman) från USA till Japan för att sprida Bibelns sanning. Någon som var särskilt glad över det var landets ende prenumerant på Vakttornet. Han hade redan bildat en bibelstudiegrupp i Kobe, och det var där bibelforskarna sedan höll sin första sammankomst den 2 januari 1927. Sammanlagt kom 36 personer, varav 8 blev döpta. Det var visserligen en bra början, men hur skulle den här lilla gruppen kunna nå Japans 60 miljoner invånare med ljuset från Bibeln?

I maj 1927 satte de driftiga bibelforskarna i gång en kampanj för att bjuda in till några bibliska tal. Det första talet skulle hållas i Osaka. De satte upp gatupratare och stora affischer över hela staden och skickade inbjudningar till 3 000 framstående personer. De delade också ut 150 000 inbjudningar och annonserade talet i Osakas största tidningar och på 400 000 tågbiljetter. Samma dag som talet skulle hållas flög två plan över staden och släppte ner 100 000 flygblad. Ungefär 2 300 personer fyllde lokalen till bristningsgränsen för att höra talet ”Guds rike är nära”. Ytterligare 1 000 personer kom men fick inte plats. Efter talet stannade över 600 personer kvar för en frågestund. Under månaderna som följde hölls offentliga bibliska tal i Kyoto och i andra städer i västra Japan.

I oktober 1927 anordnade bibelforskarna offentliga tal i Tokyo. Än en gång skickade man ut inbjudningar till särskilt utvalda personer, däribland premiärministern, parlamentsledamöter och religiösa och militära ledare. Man satte även upp affischer, annonserade i tidningar och delade ut 710 000 inbjudningar. Sammanlagt 4 800 personer kom till de tre talen som hölls.

GLÖDANDE KOLPORTÖRER

Katsuo och Hagino Miura.

Kolportörer (pionjärer) var mycket viktiga för att sprida budskapet om Guds rike till enskilda hushåll. Matsue Ishii var en av de första kolportörerna i Japan. Hon och hennes man, Jizo, bearbetade distrikt som täckte tre fjärdedelar av Japan. Hela vägen från Sapporo i norr till Sendai, Tokyo, Yokohama, Nagoya, Osaka, Kyoto, Okayama och Tokushima. Syster Ishii och en äldre syster, Sakiko Tanaka, klädde upp sig i sina bästa kimonor för att besöka högt uppsatta myndighetspersoner. En av dem bad att få 300 exemplar vardera av böckerna Guds Harpa och Befrielse för att lägga i fängelsebibliotek.

Katsuo och Hagino Miura tog emot böcker av syster Ishii och förstod snabbt att de hade funnit sanningen. De blev döpta 1931 och började som kolportörer. Någon gång innan 1930 tog Haruichi och Tane Yamada, och många av deras släktingar, emot sanningen. Både Haruichi och Tane började som kolportörer, och deras dotter, Yukiko, blev senare betelit i Tokyo.

STORA OCH LILLA JEHU

Stora Jehu rymde sex personer.

På den tiden var det väldigt dyrt att köpa bil, och vägarna var dåliga. Därför använde Kazumi Minoura och andra unga kolportörer små specialgjorda husvagnar som de drog själva. De kallade dem för Jehu, efter den israelitiske kungen som var känd för att fara fram med sin vagn. (2 Kung. 10:15, 16) Man gjorde tre stora Jehu-vagnar som var 2,2 meter långa, 1,9 meter breda och 1,9 meter höga. Upp till sex personer kunde sova i en sådan. Dessutom byggdes 11 mindre Jehu-vagnar som kunde dras med cykel. Kiichi Iwasaki, en av dem som byggde vagnarna på japanska Betel, berättade: ”Varje Jehu-vagn var utrustad med ett tält och ett bilbatteri, som såg till att lamporna lyste.” Kolportörer spred sanningens ljus över hela Japan medan de drog de här vagnarna över höga berg och genom djupa dalar. De färdades ända från Hokkaido i norr till Kyushu i söder.

Lilla Jehu rymde två personer.

Kolportören Ikumatsu Ota sa: ”När vi kom till en stad ställde vi upp vår Jehu-vagn vid en flod eller på ett fält. Först besökte vi stadens framstående personer, till exempel borgmästaren, och sedan gick vi från hus till hus och presenterade vår litteratur. När vi var färdiga med området åkte vi vidare till nästa stad.”

Det var verkligen en ”ringa begynnelsens dag” när bibelforskarna hade sin första sammankomst i Kobe med 36 närvarande. (Sak. 4:10) Bara fem år senare, 1932, rapporterade 103 kolportörer och förkunnare tjänst. Tillsammans lämnade de över 14 000 böcker. I dag anordnas offentligt vittnande i storstadsområden över hela Japan, och nästan 220 000 förkunnare låter sitt ljus lysa i den uppgående solens land. (Ur vårt arkiv i Japan.)

Skisser av Kiichi Iwasaki, som byggde Jehu-vagnarna på japanska Betel.