1, 2. a) Hur känner föräldrar och barn vanligtvis för varandra? b) Vilka utmaningar kan man ibland möta?

”VAD skulle du vilja säga till dina föräldrar om du fick veta att de skulle dö i morgon?” Den frågan fick ett stort antal amerikanska barn i en undersökning. I stället för att inrikta sig på aktuella problem och konflikter som de kanske gått och tänkt på sa omkring 95 procent att de skulle be om förlåtelse eller berätta hur mycket de älskar sina föräldrar. (For Parents Only, Shaunti Feldhahn och Lisa Rice)

² För det mesta älskar barn sina föräldrar och föräldrar älskar sina barn. Det gäller särskilt i kristna familjer. Även om föräldrar och barn längtar efter att ha ett nära förhållande kan det ändå vara svårt att kommunicera. Varför undviker man vissa ämnen fast man annars har en öppen och rak kommunikation? Vad är några hinder för bra kommunikation? Hur kan man hantera dem?

3. a) Varför tycker många familjer att det är svårt att ha bra kommunikation? b) Varför var det inte något problem för familjer i det forntida Israel att få tid tillsammans?

³ Många familjer tycker att det är svårt att få tid till meningsfulla samtal. Men så har det inte alltid varit. Mose gav israelitiska fäder anvisningen: ”Du skall inskärpa dem [Guds ord] hos dina söner och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Mos. 6:6, 7) Barnen var antingen hemma med sin mamma eller tillsammans med  sin pappa ute på åkrarna eller på hans arbetsplats. Det fanns gott om tid för föräldrar och barn att vara tillsammans och prata. Detta i sin tur gjorde att föräldrar kunde lära känna sina barns behov, önskningar och personlighet. På samma sätt fanns det gott om tid och möjlighet för barnen att lära känna sina föräldrar väl.

4. Vad gör det svårt för familjer att kommunicera?

⁴ Livet ser verkligen annorlunda ut i dag! I många länder börjar barnen förskolan väldigt tidigt, i vissa fall när de bara är två år. Många föräldrar arbetar utanför hemmet. Och de korta stunder som familjen är samlad försvinner tiden ofta till datorer, tv och andra prylar. I många fall lever barn och föräldrar skilda liv, och de blir som främlingar för varandra. Det kanske inte förekommer några meningsfulla samtal över huvud taget.

5, 6. Vilka förändringar har somliga föräldrar gjort för att få mer tid med sina barn?

⁵ Kan du ta tid från något annat och lägga den på din familj? (Läs Efesierna 5:15, 16.) En del familjer bestämmer sig för att begränsa den tid de sitter framför tv:n eller datorn. Andra försöker äta minst en måltid tillsammans varje dag. Och den andliga familjekvällen ger föräldrar och barn ett fint tillfälle att komma närmare varandra och i lugn och ro prata om andliga frågor. Det är en bra början att använda en timme i veckan eller så till detta, men det krävs mer för att öppna vägen till djupare samtal. Regelbunden och tät kommunikation är ett måste. Ta en stund innan ditt barn går till skolan och säg några uppmuntrande ord, gå igenom dagens text eller be en bön tillsammans. En sådan början på dagen kan betyda mycket.

⁶ Några föräldrar har kunnat göra förändringar i livet så att de får mer tid  med sina barn. Laura, * som är mamma till två barn, jobbade heltid men valde att säga upp sig. Hon berättar: ”På morgonen stressade vi alla i väg till arbetet eller skolan. När jag kom hem på kvällen låg barnen redan och sov. Vi hade en barnflicka som nattade dem. Nu sedan jag sagt upp mig har vi visserligen mindre pengar att röra oss med, men däremot vet jag mer om vad mina barn tänker på och vad de kämpar med. Jag lyssnar på vad de säger i sina böner och kan vägleda, uppmuntra och undervisa dem.”

7. Vad klagar både föräldrar och barn ofta på?

⁷ Sedan författarna till boken For Parents Only hade intervjuat många ungdomar lade de märke till ett annat hinder för kommunikation. De säger: ”Det ungdomarna klagade mest på hos sina föräldrar var att de inte lyssnade.” Men det är inte ett ensidigt problem. Föräldrar har ofta samma klagomål på sina barn. För att hålla kommunikationen öppen måste alla i familjen verkligen lyssna på varandra. (Läs Jakob 1:19.)

8. Vad behöver föräldrar tänka på när de lyssnar på sina barn?

⁸ Du som är förälder, lyssnar du verkligen på dina barn? Det kan vara en utmaning om du är trött eller om samtalet inte verkar så viktigt. Men det som verkar oviktigt för dig kan vara väldigt viktigt för ditt barn. Att vara ”snar till att höra” betyder att man är uppmärksam på både vad som sägs och hur det sägs. Tonfallet och kroppsspråket kan säga en hel del om hur han eller hon innerst inne känner det. Det är även viktigt att ställa frågor. I Bibeln står det: ”En persons tankar är som vatten i en djup brunn, men den som har insikt kan hämta upp dem.” (Ords. 20:5, Today’s English Version) Behovet av insikt och urskillningsförmåga är särskilt stort när man pratar om känsliga ämnen.

9. Varför behöver barn lyssna på sina föräldrar?

⁹ Du som är barn, lyssnar du på dina föräldrar? Bibeln säger: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ords. 1:8) Eftersom dina föräldrar älskar dig och vill ditt bästa gör du klokt i att lyssna på dem och göra som de säger. (Ef. 6:1) Det blir lättare om ni har en bra kommunikation och om du tänker på att dina föräldrar älskar dig. Berätta för dem vad du tycker och tänker. Då kan de lättare förstå dig. Och du behöver naturligtvis försöka förstå dem också.

10. Vad lär vi oss av exemplet med Rehabeam?

¹⁰ Något du behöver vara försiktig med är att lyssna på råd från kompisar. De kanske säger det du vill höra, men det är inte säkert att det är till hjälp för dig. Det kan tvärtom skada dig. Eftersom ungdomar inte har den livserfarenhet som äldre har, kan de inte alltid se vad ett visst handlingssätt leder till i längden. Tänk på exemplet med kung Salomos son Rehabeam. När han blev kung i Israel borde han ha lyssnat på de äldre. Men i stället följde han de dåliga råd han fick av de yngre männen som han hade vuxit upp med. Det gjorde att nästan hela folket gjorde uppror mot honom. (1 Kung. 12:1–17) Gör inte samma misstag som Rehabeam, utan ansträng dig för att hålla kommunikationen med dina föräldrar öppen. Prata med dem om vad du tänker och känner. Följ deras råd och dra nytta av deras livserfarenhet. (Ords. 13:20)

11. Vad kan hända om föräldrar inte är tillgängliga?

 ¹¹ Om ni föräldrar inte vill att era barn ska vända sig till sina kompisar för att få vägledning, måste ni vara tillgängliga och lätta att prata med. En syster i tonåren skrev: ”Det räcker med att jag nämner namnet på en kille för att mina föräldrar ska börja skruva på sig. Då tycker jag också att det blir jobbigt och vill inte fortsätta prata.” En annan ung syster skrev: ”Många tonåringar vill ha hjälp av sina föräldrar, men om föräldrarna inte tar dem på allvar kommer de söka sig till någon som gör det, även om det är någon som inte har så mycket erfarenhet.” Om du lyssnar engagerat på dina barn, oavsett vad de pratar om, kommer de troligen att öppna sig för dig och lyssna på det du säger.

12. Hur kan föräldrarnas reaktion bli ett hinder för kommunikationen?

¹² Ett annat hinder för bra kommunikation uppstår när föräldrar reagerar känslomässigt och negativt på det barnen berättar. Det är lätt att förstå att kristna föräldrar vill skydda sina barn. Vi lever i ”de sista dagarna”, som är fyllda av många faror. (2 Tim. 3:1–5) Men när föräldrarna vill vara beskyddande kan barnen tycka att de är överbeskyddande.

13. Varför behöver föräldrar tänka sig för innan de säger vad de tycker?

¹³ Ni föräldrar kan behöva hejda er innan ni säger vad ni tycker. Det är naturligtvis inte så lätt att vara tyst när barnen säger något upprörande. Men det är viktigt att ni lyssnar innan ni säger något. Kung Salomo, som var känd för sin vishet, skrev: ”När någon svarar innan han har hört vad saken gäller, är det dårskap från hans sida och en förödmjukelse.” (Ords. 18:13) Om du håller dig lugn kommer dina barn att fortsätta prata. Du måste ha hela bilden klar för dig innan du kan ge meningsfulla råd. Du kanske upptäcker att det ligger mycket oro och förvirring bakom alla obetänksamma ord. (Job 6:1–3) Lyssna och försök förstå dina barn så att du kan säga något som verkligen hjälper dem.

14. Varför behöver barn vara sena till att tala?

¹⁴ Ni barn behöver också vara sena till att tala och inte omedelbart protestera mot det era föräldrar säger. Kom ihåg att Jehova har gett dem ansvaret att uppfostra er. (Ords. 22:6) De kanske har varit med om något som liknar det du går igenom. Och de kanske ångrar misstag de gjorde när de var unga och vill hjälpa dig att inte hamna i samma situation. Se därför dina föräldrar som vänner och inte fiender, som medspelare och inte motståndare. (Läs Ordspråksboken 1:5.) ”Ära din far och din mor”, och visa att du älskar dem precis som de älskar dig. Det kommer att göra det lättare för dem att uppfostra dig ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Ef. 6:2, 4)

15. Vad kan hjälpa oss att bevara lugnet och vara tålmodiga mot dem vi älskar?

¹⁵ Vi visar inte alltid tålamod mot dem vi älskar. ”Till de heliga och till trofasta bröder i gemenskap med Kristus i Kolossai” skrev Paulus: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte bittra och hårda mot dem. Ni fäder, reta inte upp era barn, så att de tappar modet.” (Kol. 1:1, 2; 3:19, 21) Han uppmanade efesierna: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er.”  (Ef. 4:31) Om vi utvecklar sådana egenskaper som tålamod, mildhet och självbehärskning – som ingår i andens frukt – blir det enklare att bevara lugnet även i påfrestande situationer. (Gal. 5:22, 23)

16. Hur tillrättavisade Jesus sina lärjungar, och varför var det anmärkningsvärt?

¹⁶ Tänk på Jesu exempel. Föreställ dig vilken pressad situation han var i under sin sista måltid tillsammans med apostlarna. Han visste att han inom några timmar skulle dö en utdragen och plågsam död. Han var också medveten om att han var tvungen att bevara sig trogen för att Guds namn skulle bli helgat och mänskligheten skulle kunna räddas. Men under måltiden uppstod ”en hetsig dispyt bland dem [apostlarna] om vilken av dem som tycktes vara störst”. Jesus höjde inte rösten och använde inte hårda ord. I stället resonerade han lugnt med dem och påminde om att de hade hållit ut tillsammans med honom i svåra tider. Och han visade att han litade på att de skulle bevara sig trogna även när Satan utsatte dem för prövningar. Han ingick till och med ett förbund med dem. (Luk. 22:24–32)

17. Vad kan hjälpa barn att behärska sig?

¹⁷ Barnen behöver också tänka på att behärska sig. Särskilt när de kommer upp i tonåren kan de tycka att föräldrarnas regler visar att de inte litar på dem. Om det är så du känner, så kom ihåg att dina föräldrars oro är ett tecken på att de älskar dig. Om du lugnt lyssnar på dem och samarbetar, kommer du att vinna deras respekt och förtroende. Det kan också leda till att du får större frihet. Bibeln säger att den som håller sig lugn är vis. Det står: ”Den enfaldige släpper lös hela sin ande, men den som är vis bevarar den lugn in i det sista.” (Ords. 29:11)

18. Hur bidrar kärlek till bra kommunikation?

¹⁸ Så kära föräldrar och barn, ge inte upp om kommunikationen i er familj inte fungerar så bra som ni skulle önska. Fortsätt att arbeta på det, och fortsätt att vandra i sanningen. (3 Joh. 4) I den nya världen kommer vi att vara fullkomliga och kunna kommunicera utan missförstånd och slitningar. Men fram till dess gör vi alla sådant vi sedan ångrar. Så tveka inte att be om ursäkt. Förlåt varandra villigt. ”Bli harmoniskt sammanfogade i kärlek.” (Kol. 2:2) Kärleken har stor kraft. ”Kärleken är tålmodig och omtänksam. ... [Den] blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. ... Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” (1 Kor. 13:4–7) Om kärleken i er familj får fortsätta att växa blir kommunikationen bara bättre och bättre. Och det kommer att göra er lyckliga samtidigt som det ärar Jehova.