Viktiga detaljer från breven till Titus, Filemon och hebréerna
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från breven till Titus, Filemon och hebréerna
NÄR Paulus släpps fri från sin första fångenskap i Rom år 61 v.t. får han möjlighet att besöka Kreta. Han lägger märke till hur det är ställt med församlingarnas andliga hälsa och ger Titus i uppdrag att stanna kvar och stärka församlingarna. När Paulus förmodligen befinner sig i Makedonien skriver han brevet till Titus för att ge honom vägledning och visa att han som apostel har gett Titus myndighet att utföra det här arbetet.
Strax innan Paulus blev frigiven år 61 skrev han ett brev till Filemon, en kristen broder som bodde i Kolossai. Brevet är en personlig vädjan från Paulus till sin vän.
Omkring år 61 skrev Paulus också ett brev till de kristna hebréer som bodde i Judeen. I det brevet bevisar han hur överlägsen kristendomen är jämfört med den judiska ordningen. Alla de här breven innehåller värdefulla lärdomar för oss. (Hebr. 4:12)
BEVARA DEN ANDLIGA HÄLSAN
Paulus ger Titus anvisningar om att ”tillsätta äldste i stad efter stad” och ger honom sedan rådet att fortsätta ”tillrättavisa ... [dem som är oregerliga] med stränghet, så att de kan vara sunda i tron”. Han uppmanar alla i församlingarna på Kreta att ”säga nej till ogudaktigheten” och att ”leva i enlighet med ett sunt sinne”. (Tit. 1:5, 10–13; 2:12)
Paulus ger ytterligare råd för att hjälpa bröderna på Kreta att bevara sig andligt starka. Han uppmanar Titus att ”sky dåraktiga diskussioner ... och stridigheter om lagen”. (Tit. 3:9)
Svar på bibliska frågor:
1:15 – Hur kan ”allting” vara ”rent för de rena” men orent ”för de besudlade och trolösa”? För att få svar på det måste man förstå vad Paulus menade med ”allting”. Han menade inte sådant som uttryckligen fördöms i Guds ord, utan sådant som varje enskild kristen fattar beslut om enligt sitt eget samvete. Den som har ett tänkesätt som är i harmoni med Guds normer uppfattar sådant som rent. Men den som har ett förvridet tänkesätt och ett besudlat samvete betraktar alltså vissa saker som orena trots att de inte är det. *
3:5 – Hur blir smorda kristna räddade genom ett ”bad” och förnyade ”genom helig ande”? Genom att Gud låter dem genomgå ett bad, eller renar dem, med Jesu blod på grundval av återlösningsoffret. Och det kan sägas att de förnyas genom helig ande, eftersom de blir ”en ny skapelse” som av anden pånyttfödda Guds söner. (2 Kor. 5:17)
Lärdomar för oss:
1:10–13; 2:15. Kristna tillsyningsmän måste ha modet att rätta till missförhållanden i församlingen.
2:3–5. Precis som under det första århundradet måste mogna kristna systrar i dag vara ”vördnadsfulla i sitt uppträdande, inte baktala någon, inte vara slavar under mycket vin” och vara ”lärare i det som är gott”. Då kan de ge de ”unga kvinnorna” i församlingen verkningsfulla och goda råd på tu man hand.
3:8, 14. Det är bra och nyttigt för oss att vara ”sysselsatta med förträffliga gärningar”, eftersom det hjälper oss att vara produktiva i Guds tjänst, och det håller oss avskilda från den onda världen.
FÖRMANA ”PÅ GRUNDVAL AV KÄRLEKEN”
Filemon får beröm för att han är ett exempel i ”kärlek och tro”. Han har uppmuntrat sina kristna bröder och systrar, och därför har han gett Paulus ”stor glädje och tröst”. (Filem. v. 4, 5, 7)
Paulus ger alla tillsyningsmän ett exempel att följa när han tar hand om det känsliga ärendet som rör Onesimos. I stället för att ge en befallning förmanar han Filemon ”på grundval av kärleken”. Paulus skriver till honom: ”I tillförsikt om ditt tillmötesgående skriver jag till dig, och jag vet att du till och med kommer att göra mer än vad jag säger.” (Filem. v. 8, 9, 21)
Svar på bibliska frågor:
10, 11, 18 – Hur kunde Onesimos som tidigare var ”till ingen nytta” sedan bli ”till nytta”? Onesimos var en ovillig slav som hade rymt från Filemons hushåll i Kolossai och flytt till Rom. Förmodligen hade han också stulit från sin husbonde för att kunna finansiera resan till Rom, som låg 140 mil bort. Han hade verkligen inte varit till någon nytta för Filemon. Men i Rom kunde Paulus hjälpa Onesimos att bli kristen. Den här slaven som förut var ”till ingen nytta” hade nu blivit ”till nytta” som en andlig broder.
15, 16 – Varför bad inte Paulus Filemon att frige Onesimos? Paulus var helt inriktad på att utföra sitt uppdrag att predika Guds kungarike och undervisa ”om det som gällde Herren Jesus Kristus”. Därför valde han att inte engagera sig i sociala frågor, till exempel frågan om slaveri. (Apg. 28:31)
Lärdomar för oss:
2. Filemon ställde sitt hem till förfogande för kristna möten. Det är ett privilegium att få ha möten, till exempel möten för tjänst, i sitt eget hem. (Rom. 16:5; Kol. 4:15)
4–7. Vi skall ta initiativet att berömma våra medkristna som visar stor tro och kärlek.
15, 16. När vi råkar ut för motgångar i livet skall vi försöka att inte bli för bekymrade eller besvikna. Det hela kan ta en oväntad vändning och i stället bli till nytta, som i fallet med Onesimos.
21. Paulus förväntade att Filemon skulle förlåta Onesimos. Vi förväntas också förlåta bröder som kanske har behandlat oss illa. (Matt. 6:14)
”SKYNDA FRAMÅT MOT MOGENHET”
Paulus vill visa att tron på Jesu offer är överlägsen laggärningar och framhåller därför storheten hos Jesus Kristus, kristendomens grundare, och storheten i hans prästadöme, hans offer och det nya förbundet. (Hebr. 3:1–3; 7:1–3, 22; 8:6; 9:11–14, 25, 26) De här tankarna var helt säkert till hjälp för de kristna hebréerna när de skulle klara av den förföljelse som judarna utsatte dem för. Paulus uppmanar sina hebreiska medtroende att ”skynda framåt mot mogenhet”. (Hebr. 6:1)
Hur viktig är tron för en kristen? ”Utan tro är det omöjligt att behaga honom [Gud]”, skriver Paulus. Han uppmanar hebréerna: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss”, och han uppmanar dem att göra det i tro. (Hebr. 11:6; 12:1)
Svar på bibliska frågor:
2:14, 15 – När det sägs att Satan har ”medel att förorsaka död”, betyder det då att han kan döda vem han vill? Nej, det betyder det inte. Men sedan Satan slog in på sin ondskefulla väg i Eden har hans lögner förorsakat död, eftersom Adam syndade och överförde synd och död till alla människor efter sig. (Rom. 5:12) Och människor som gör Satans vilja har förföljt Guds tjänare och orsakat deras död, på samma sätt som de orsakade Jesu död. Men det betyder inte att Satan har obegränsad makt att döda vem han vill. Om det hade varit så, hade han utan tvivel utplånat Jehovas tillbedjare för länge sedan. Jehova har beskyddat sitt folk som grupp och tillåter inte att Satan utrotar dem. Och även om Jehova Gud tillåter att några av oss dör på grund av Satans angrepp, kan vi vara säkra på att han kommer att utplåna följderna av allt det onda vi får utstå.
4:9–11 – Hur kan vi komma ”in i Guds vila”? Vid slutet av perioden av sex skapelsedagar vilade Gud från sitt skapelseverk, helt förvissad om att hans avsikter med jorden och människorna skulle bli förverkligade. (1 Mos. 1:28; 2:2, 3) Vi kommer ”in i den vilan” genom att avstå från att försöka bevisa oss själva rättfärdiga och i stället dra nytta av återlösningsoffret, den anordning Gud har gett oss för att vi skall bli räddade. Om vi har tro på Jehova och väljer att följa hans Son i stället för att satsa på egna intressen kan vi få ”ny styrka” och Jehovas välsignelse varje dag. (Matt. 11:28–30)
9:16 – Vem är ”den mänsklige förbundsslutaren” i det nya förbundet? Det är Jehova som har upprättat det nya förbundet, men Jesus är ”den mänsklige förbundsslutaren”. Jesus är medlaren i förbundet, och han gjorde förbundet giltigt genom att ge sitt liv som ett offer. (Luk. 22:20; Hebr. 9:15)
11:10, 13–16 – Vilken ”stad” väntade Abraham på? Det var inte en bokstavlig stad utan en symbolisk. Abraham väntade på ett ”himmelskt Jerusalem”, som består av Kristus Jesus och hans 144 000 medregenter. Dessa medregenter i sin himmelska härlighet omnämns också som ”den heliga staden, det nya Jerusalem”. (Hebr. 12:22; Upp. 14:1; 21:2) Abraham såg fram emot ett liv under Guds kungarikes styre.
12:2 – Vad var ”den glädje som låg framför honom [Jesus]” och som han ”utstod en tortyrpåle” för? Det var glädjen att se vad hans tjänst skulle leda till, bland annat att Jehovas namn skulle bli helgat, att Guds suveränitet skulle bli försvarad och att hela mänskligheten skulle bli återlöst från synd och död. Jesus såg också fram emot belöningen att få härska som kung och tjäna som överstepräst till förmån för mänskligheten.
13:20 – Varför sägs det att det nya förbundet är ”evigt”? Av tre anledningar: 1) Det kommer aldrig att ersättas, 2) det som förbundet åstadkommer är evigt och 3) de ”andra fåren” fortsätter att dra nytta av det nya förbundet även efter Harmageddon. (Joh. 10:16)
Lärdomar för oss:
5:14. Vi måste vara flitiga med att studera Guds ord, Bibeln, och tillämpa det vi lär oss där. Det finns inget annat sätt att få vår ”uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (1 Kor. 2:10)
6:17–19. Att vårt hopp är grundat på Guds löfte och hans ed hjälper oss att stanna kvar på sanningens väg.
12:3, 4. I stället för att ”bli trötta och modfällda” när vi råkar ut för mindre prövningar och motstånd bör vi göra framsteg så att vi blir mer mogna som kristna och blir bättre på att klara av prövningar. Vi måste vara beslutna att stå ”emot ända till blods”, alltså ända in i döden. (Hebr. 10:36–39)
12:13–15. Vi får inte tillåta någon ”giftig rot”, eller någon som hittar fel på hur saker sköts i församlingen, att hindra oss från att göra ”stigarna raka” för våra fötter.
12:26–28. De ”ting som har blivit gjorda” syftar inte på sådant som är skapat av Gud, utan på sådant som har skapats av andra, till exempel hela den nuvarande världsordningen och även den onda ”himlen”. Dessa ting skall skakas tills de har blivit helt utplånade. När det har skett kommer endast ”de ting som inte skakas” att finnas kvar, dvs. kungariket och de som stöder det. Därför är det oerhört viktigt att vi förkunnar entusiastiskt om Guds kungarike och lever efter dess principer.
13:7, 17. Att vi följer uppmaningen att vara ”lydiga” mot tillsyningsmännen i församlingen och vara ”fogliga” hjälper oss att utveckla en samarbetsvillig anda.
[Fotnot]