”Utför en evangelieförkunnares verk”
”Utför en evangelieförkunnares verk”
”Bevara din besinning i allting, ... utför en evangelieförkunnares verk.” (2 TIMOTEUS 4:5)
1. Vilket uppdrag gav Jesus sina efterföljare?
JEHOVAS namn och avsikter förkunnas på hela jorden. Det är så därför att Guds överlämnade folk har tagit till hjärtat det uppdrag som Jesus Kristus gav sina efterföljare, när han sade: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20)
2. Vilka anvisningar fick tillsyningsmannen Timoteus, och vad är ett sätt på vilket kristna tillsyningsmän kan fullgöra sin tjänst?
2 Jesu lärjungar under det första århundradet tog det här uppdraget på allvar. Aposteln Paulus uppmanade till exempel sin medkristne, tillsyningsmannen Timoteus: ”Utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” (2 Timoteus 4:5) En tillsyningsman i våra dagar fullgör sin tjänst bland annat genom att vara en nitisk förkunnare av Guds kungarike, en som regelbundet tar del i tjänsten på fältet. Bokstudietillsyningsmannen har till exempel den tillfredsställande uppgiften att ta ledningen i predikoarbetet och öva andra i det. Paulus avbördade sig sitt eget ansvar att förkunna de goda nyheterna, och han hjälpte till att öva andra i förkunnartjänsten. (Apostlagärningarna 20:20; 1 Korinthierna 9:16, 17)
Flitiga evangelieförkunnare förr i tiden
3, 4. Vilka erfarenheter fick Filippus som evangelieförkunnare?
3 De första kristna var kända för att vara flitiga evangelieförkunnare. Tänk på evangelisten Filippus. Han var en av ”sju män ..., fulla av ande och vishet”, som hade utvalts till att på ett opartiskt sätt sköta den dagliga utdelningen av mat bland de grekisktalande och hebreisktalande kristna änkorna i Jerusalem. (Apostlagärningarna 6:1–6) När den här särskilda uppgiften var slutförd och alla utom apostlarna var kringspridda på grund av förföljelse, begav sig Filippus till Samaria. Där förkunnade han de goda nyheterna och fick kraft genom helig ande att driva ut demoner och bota ofärdiga och lama. Många samarier tog emot budskapet om Riket och blev döpta. När apostlarna i Jerusalem fick höra talas om detta, sände de apostlarna Petrus och Johannes till Samaria, för att de nyligen döpta troende skulle få helig ande. (Apostlagärningarna 8:4–17)
4 Sedan ledde Guds ande Filippus till den etiopiske eunucken på vägen till Gaza. När Filippus tydligt hade förklarat Jesajas profetia, satte denne ”makthavare under Kandake, etiopiernas drottning”, tro till Jesus Kristus och blev döpt. (Apostlagärningarna 8:26–38) Därefter begav sig Filippus till Ashdod och sedan till Caesarea och förkunnade ”de goda nyheterna för alla städerna” längs vägen. (Apostlagärningarna 8:39, 40) Han är verkligen ett fint exempel på en som utförde en evangelieförkunnares verk!
5. Vad var Filippus fyra döttrar särskilt kända för?
5 Filippus var fortfarande verksam i förkunnartjänsten i Caesarea omkring 20 år senare. Paulus och Lukas stannade i hans hem, och det sägs att han ”hade fyra döttrar, jungfrur, som profeterade”. (Apostlagärningarna 21:8–10) De hade uppenbarligen fått god andlig övning, visade nit för förkunnartjänsten och hade till och med privilegiet att profetera. När föräldrar i våra dagar är flitiga i förkunnartjänsten, kan det få god verkan på söner och döttrar och förmå dem att göra predikandet till sin livsuppgift.
Flitiga evangelieförkunnare i våra dagar
6. Vilken framgång hade evangelieförkunnarna under det första århundradet?
6 I Jesu Kristi stora profetia som pekar fram emot våra dagar och ändens tid förklarade han: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10) Slutet skulle komma när de goda nyheterna hade predikats ”på hela den bebodda jorden”. (Matteus 24:14) När Paulus och andra evangelieförkunnare i det första århundradet predikade de goda nyheterna, blev många troende, och församlingar bildades på den ena orten efter den andra i hela romarriket. Äldste som var förordnade att tjäna i dessa församlingar tog tillsammans med sina bröder och systrar del i evangeliseringsarbetet och utbredde predikandet vida omkring. Jehovas ord fortsatte att växa till och visa sig överlägset på den tiden, och det gör det också i våra dagar därför att miljontals Jehovas vittnen är evangelieförkunnare. (Apostlagärningarna 19:20) Är du en av dessa lyckliga lovprisare av Jehova?
7. Vad gör förkunnare av Guds kungarike i våra dagar?
7 I våra dagar tar många förkunnare av Guds kungarike vara på möjligheterna att öka sin andel i evangeliseringsarbetet. Tusentals har börjat som missionärer, och hundratusentals tar del i evangeliseringsarbetet på heltid som reguljära pionjärer och hjälppionjärer. Och tänk vilket utmärkt arbete som utförs av män, kvinnor och barn som tjänar som flitiga förkunnare av Guds kungarike! Ja, alla vittnen för Jehova blir rikt välsignade av honom när de tjänar honom skuldra vid skuldra som kristna evangelieförkunnare. (Sefanja 3:9)
8. Vilket arbete med att sätta ett märke på pannan utförs nu, och av vilka?
8 Gud har gett Jesu smorda efterföljare ansvaret att förkunna de goda nyheterna i hela världen. De får hjälp i det här evangeliseringsarbetet av det växande antalet av Kristi ”andra får”. (Johannes 10:16) Profetiskt liknas det här livräddande arbetet vid att sätta ett märke på pannan på dem som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som nu förekommer. Snart kommer de onda att tillintetgöras. Vilken förmån det är att under tiden få bära fram livräddande sanningar till jordens invånare! (Hesekiel 9:4–6, 11)
9. Hur kan nya få hjälp i förkunnartjänsten?
9 Om vi har tagit del i evangeliseringsarbetet en tid, är det mycket troligt att vi kan göra någonting för att hjälpa nya i församlingen. Vi kanske då och då kan låta dem följa med oss i förkunnartjänsten. De som tjänar som äldste uppmuntras att göra allt de kan för att bygga upp sina medtroende andligen. De utmärkta ansträngningar som ödmjuka tillsyningsmän gör kan bidra mycket till att hjälpa andra att bli flitiga, fruktbärande evangelieförkunnare. (2 Petrus 1:5–8)
Vittnande från hus till hus
10. Vilket exempel gav Kristus och hans efterföljare under det första århundradet i fråga om förkunnartjänsten?
10 Jesus Kristus gav sina efterföljare ett utmärkt exempel när det gäller att predika. Beträffande den förkunnartjänst som Kristus och hans apostlar utförde säger Guds ord: ”Han [gav] sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike. Och de tolv var med honom.” (Lukas 8:1) Hur var det då med apostlarna själva? Sedan helig ande hade utgjutits vid pingsten år 33, ”fortsatte de [varje dag] utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus”. (Apostlagärningarna 5:42)
11. Vad gjorde aposteln Paulus i sin förkunnartjänst, enligt Apostlagärningarna 20:20, 21?
11 Aposteln Paulus var flitigt upptagen i evangeliseringsarbetet, och därför kunde han säga till de äldste från församlingen i Efesos: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” När Paulus undervisade från hus till hus, besökte han då dem som redan var tillbedjare av Jehova, dvs. gjorde herdebesök hos dem som var troende? Nej, för han säger vidare: ”Jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apostlagärningarna 20:20, 21) De som redan var överlämnade åt Jehova behövde inte undervisas om ”sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. Paulus övade de äldste från Efesos i arbetet med att predika från hus till hus, men icke troende undervisade han om sinnesändring och tro. När han gjorde det tillämpade han den metod som Jesus hade infört.
12, 13. Vad har Jehovas vittnen, i enlighet med Filipperna 1:7, gjort för att skydda sin rätt att predika?
12 Det kan vara en utmaning att predika från hus till hus. Somliga blir förargade när vi kommer till deras dörr med Bibelns budskap. Det är inte så att vi vill förarga människor, men vårt arbete från hus till hus är bibelenligt, och kärleken till Gud och vår nästa får oss att vittna på det här sättet. (Markus 12:28–31) För att ”försvara och lagligt stadfästa” vår rätt att predika från hus till hus har vi fört vissa fall till domstol, bland annat Förenta staternas högsta domstol. (Filipperna 1:7) Denna domstol har nästan utan undantag dömt till vår fördel. Följande domslut är typiskt:
13 ”Utdelandet av religiösa flygblad är en mycket gammal form av evangelisk missionsverksamhet – den går så långt tillbaka i historien som till tiden för de första tryckpressarna. Det har under årens lopp varit en mäktig kraft i olika religiösa rörelser. Denna form av evangeliserande används i dag i stor skala av olika religiösa sekter, vars kolportörer bär ut budskapet till tusentals och åter tusentals hem och söker vinna anhängare för sin tro genom personliga besök. ... Denna form av religiös verksamhet står enligt Första tillägget [till konstitutionen] på samma höga nivå som tillbedjan i kyrkorna och predikan från predikstolarna.” (Murdock v. Pennsylvania, 1943)
Varför fortsätta att predika?
14. Vilken verkan kan vårt predikande till sist få?
14 Vi har många skäl till att predika från hus till hus. Varje gång vi besöker någon försöker vi så ett frö av biblisk sanning. Genom att göra återbesök försöker vi vattna det. Den goda verkan detta får på den besökte kan efter hand bli allt större, för Paulus skrev: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa.” (1 Korinthierna 3:6) Låt oss därför fortsätta att plantera och vattna, förvissade om att Jehova kommer att få det att växa.
15, 16. Varför besöker vi gång på gång människor i deras hem?
15 Vi utför en evangelieförkunnares verk därför att liv står på spel. Genom att vi predikar kan vi rädda oss själva och dem som lyssnar till oss. (1 Timoteus 4:16) Om vi visste att en persons liv var i fara, skulle vi då bara göra ett halvhjärtat försök att hjälpa honom? Knappast! Eftersom det gäller människors räddning, besöker vi dem gång på gång. Omständigheterna ändras hela tiden. Någon som var för upptagen för att lyssna vid ett tillfälle kan vara villig att höra Bibelns budskap en annan gång. Det kan också hända att någon annan i familjen öppnar dörren nästa gång, och det kan leda till ett bibliskt samtal.
16 Det är inte bara människors omständigheter som kan ändras, utan också deras inställning. Den smärtsamma förlusten av en kär anförvant eller vän i döden kan få någon att lyssna till budskapet om Guds kungarike. Vi hoppas kunna trösta en sådan person, göra honom medveten om sitt andliga behov och visa hur det kan fyllas. (Matteus 5:3, 4)
17. Vilket är det främsta skälet till att vi predikar?
17 Det främsta skälet till att vi predikar från hus till hus eller tar del i andra former av den kristna förkunnartjänsten är att vi önskar ha del i att göra Jehovas namn känt. (2 Moseboken 9:16; Psalm 83:18) Vilken välsignelse det är när vårt evangeliseringsarbete hjälper dem som älskar sanning och rättfärdighet att bli lovprisare av Jehova! Psalmisten sjöng: ”Ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är över jord och himmel.” (Psalm 148:12, 13)
Evangeliseringsarbetet är till nytta för oss personligen
18. Hur får vi nytta av att ta del i evangeliseringsarbetet?
18 Vi har på olika sätt personligen nytta av att utföra en evangelieförkunnares verk. Att predika de goda nyheterna från hus till hus hjälper oss att odla ödmjukhet, särskilt när vi inte blir väl mottagna. För att vara effektiva evangelieförkunnare behöver vi efterlikna Paulus, som ”för alla slags människor ... [hade] blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några”. (1 Korinthierna 9:19–23) Vår erfarenhet av förkunnartjänsten hjälper oss att vara taktfulla. Genom att vi förlitar oss på Jehova och väljer våra ord väl kan vi följa Paulus råd: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kolosserna 4:6)
19. Hur får evangelieförkunnare hjälp av helig ande?
19 Evangeliseringsarbetet får oss också att förlita oss på Guds heliga ande. (Sakarja 4:6) Det i sin tur gör att andens frukt – ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning” – blir uppenbar i vår förkunnartjänst. (Galaterna 5:22, 23) Det påverkar våra kontakter med människor, eftersom detta att vi är lyhörda för andens ledning hjälper oss att visa kärlek, att vara glada och fridsamma, att vara långmodiga och omtänksamma, att visa prov på godhet och tro, att vara milda och visa självbehärskning när vi predikar de goda nyheterna.
20, 21. Vilka är några av välsignelserna och fördelarna med att vara flitigt upptagen som evangelieförkunnare?
20 En annan välsignelse som vi får som evangelieförkunnare är att vi blir mer medkännande. När människor talar om sina problem – sjukdom, arbetslöshet, familjeproblem – kommer vi inte att agera som rådgivare, men vi kan visa bibelställen som är uppmuntrande och tröstande för dem. Vi bryr oss om människor som är andligt förblindade men som ändå verkar älska rättfärdighet. (2 Korinthierna 4:4) Och vilken förmån det är att få ge andlig hjälp åt dem som är ”inordnade rätt för evigt liv”! (Apostlagärningarna 13:48)
21 När vi regelbundet tar del i evangeliseringsarbetet får vi hjälp att hålla sinnet inriktat på andliga ting. (Lukas 11:34) Detta är verkligen till nytta för oss, eftersom vi annars kanske skulle falla för de många materialistiska lockelser som finns i världen. Aposteln Johannes gav de kristna uppmaningen: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen – köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet –, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:15–17) Att vi som flitiga evangelieförkunnare har rikligt att göra i Herrens verk hjälper oss att inte älska världen. (1 Korinthierna 15:58)
Samla skatter i himlen
22, 23. a) Vilka skatter samlar kristna evangelieförkunnare? b) Hur kommer nästa artikel att hjälpa oss?
22 Nitiskt predikande om Guds kungarike är till bestående nytta. Jesus visade det när han sade: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla i stället skatter åt er i himlen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl; för där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matteus 6:19–21)
23 Låt oss fortsätta att samla skatter i himlen, medvetna om att vi inte kan ha något större privilegium än att få representera den suveräne Herren Jehova som hans vittnen. (Jesaja 43:10–12) När vi fullgör vårt uppdrag som Guds tjänare, kan vi mycket väl känna det på samma sätt som en kristen kvinna i 90-årsåldern, som sade följande om sitt långa liv i Guds tjänst: ”Jag tackar Jehova för att han har stått ut med mig alla dessa år, och jag ber innerligt att han skall vara min kärleksrike Fader för alltid.” Om vi på liknande sätt vårdar oss om vårt förhållande till Gud, vill vi helt och fullt utföra arbetet som evangelieförkunnare. Nästa artikel kommer att hjälpa oss att förstå hur vi kan helt fullgöra vår tjänst.
Hur skulle du svara?
• Varför bör vi utföra en evangelieförkunnares verk?
• Vad kan du säga om en evangelieförkunnares verk förr och nu?
• Varför predikar vi från hus till hus?
• Vilken nytta har du personligen av att utföra en evangelieförkunnares verk?
[Frågor]
[Bilder på sidan 10]
Sådana evangelieförkunnare som Filippus och hans döttrar har nu sina motsvarigheter i glada förkunnare
[Bild på sidan 14]
Hur får du personligen nytta av att dela med dig av de goda nyheterna åt andra?