De goda nyheterna bär frukt  på São Tomé och Príncipe

DET är många som antagligen aldrig har hört talas om São Tomé och Príncipe. Dessa öar förekommer vanligtvis inte i resebroschyrer. På en världskarta ser de ut som två små prickar i Guineabukten utanför Afrikas västkust. São Tomé ligger nästan på ekvatorn, och Príncipe ligger lite nordöst om São Tomé. Klimatet är regnigt och fuktigt, och de mer än 2 000 meter höga bergssluttningarna täcks av frodigt grönskande regnskogar.

Människorna på dessa tropiska öar, som är omgivna av blått vatten och har palmkantade stränder, är vänliga och varmhjärtade. De har både afrikanskt och europeiskt ursprung, vilket har lett till en trevlig blandning av kulturer. De 170 000 invånarna är sysselsatta med den huvudsakliga exportvaran, kakao, eller med jordbruk och fiske. På senare år har det blivit en utmaning att bara skaffa mat för dagen.

Men under 1990-talet hände något som påverkat livet mycket för allt fler på öarna. I juni 1993 blev Jehovas vittnen lagligen inregistrerade hos São Tomés och Príncipes regering, och därigenom var det slut på en lång och svår period i Jehovas vittnens historia på dessa öar.

Sanningens säd såddes under svårigheter

Det verkar som om det första vittnet kom till de här öarna i början av 1950-talet, när fångar från andra portugisiska kolonier i Afrika skickades till arbetsläger på öarna. Det vittnet, en afrikansk pionjär eller heltidsförkunnare, deporterades från Moçambique för att han hade predikat de goda nyheterna om Guds kungarike i det landet. Detta ensamma vittne arbetade flitigt, och inom sex månader fanns det 13 andra som också tog del i att sprida de goda nyheterna. Längre fram kom också vittnen från Angola hit av samma orsak. Medan de satt fängslade tog de vara på varje tillfälle att dela med sig av de goda nyheterna till invånarna i landet.

År 1966 hade alla bröder som suttit i arbetsläger på São Tomé återvänt till det afrikanska fastlandet. Men den lilla grupp av Rikets förkunnare som fanns kvar fortsatte modigt. De blev förföljda, misshandlade och fängslade för att de kom tillsammans för att studera Bibeln, och det var ingen som besökte dem för att uppmuntra dem. År 1975 fick landet självständighet från Portugal, och säden av Rikets sanning började sakta men säkert bära frukt.

Utvidgning och byggande

Den månad 1993 då verksamheten blev lagligt erkänd fanns det 100 förkunnare av Riket, det högsta antalet dittills. Samma år kom pionjärer med särskilt uppdrag från Portugal. De gick in för att lära sig portugisisk kreol, något som gjorde att de vann människors tillgivenhet. Därefter inriktade de sig på att finna en tomt till en Rikets sal. När en syster, som hette Maria, fick höra om detta, skänkte hon halva den tomt där hennes eget lilla hus stod. Den tomten var stor nog för att bygga en stor Rikets sal. Maria visste inte att giriga markspekulanter hade ögonen på den här tomten, eftersom hon inte hade några släktingar i livet. En dag kom en framstående affärsman för att tala med Maria.

”Det jag har fått höra om dig är inte bra”, sade han varnande. ”Jag har hört att du har gett bort en bit av din mark. Vet du inte att den är värd mycket pengar, eftersom den ligger här mitt i stan?”

”Om jag erbjöd dig marken, hur mycket skulle jag då få?” frågade Maria. När mannen inte svarade, fortsatte Maria: ”Även om  du gav mig alla pengar i världen, så skulle det inte räcka, eftersom man med pengar inte kan köpa liv.”

”Du har väl inga barn, eller hur?” frågade mannen.

För att få slut på samtalet sade Maria: ”Marken tillhör Jehova. Han har lånat den till mig i så många år, och nu ger jag den tillbaka till honom. Jag ser fram emot att få leva för evigt.” Sedan frågade hon mannen: ”Du kan väl inte erbjuda evigt liv, eller hur?” Mannen vände sig om och gick sin väg utan att säga ett ord.

Med hjälp av yrkeskunniga bröder från Portugal har man nu byggt en fin tvåvåningsbyggnad. Den har en rymlig Rikets sal och bostäder. Där finns också skolsalar för att hålla kurser för äldste, biträdande tjänare och pionjärer. Två församlingar håller nu sina möten där, vilket gör den till ett fint centrum för utbildning i ren tillbedjan i huvudstaden.

I Mé-Zochi fanns det en församling på 60 nitiska förkunnare. Eftersom mötena hölls i en provisorisk Rikets sal, som låg i en bananplantering, var det uppenbart att man behövde en lämplig Rikets sal. Då man gjorde detta känt i stadshuset, erbjöd tillmötesgående tjänstemän en utmärkt tomt på huvudgatan. Med hjälp av bröder från Portugal och snabbyggemetoden byggdes en fin Rikets sal på två månader. Lokalbefolkningen kunde knappt tro sina ögon. En svensk ingenjör, som medverkade i ett byggnadsprojekt i staden, häpnade när han såg bröderna och systrarna i verksamhet. ”Detta är otroligt!” utropade han. ”Jehovas vittnen här i Mé-Zochi använder en snabbyggemetod! Det är så här vi skulle organisera vårt projekt.” Denna Rikets sal överlämnades den 12 juni 1999 med 232 personer närvarande. Salen har blivit en huvudattraktion för turister i staden Mé-Zochi.

En historisk sammankomst

Den tre dagar långa områdessammankomsten ”Lärda av Gud” i januari 1994 var den första på dessa öar och en historisk händelse  för Jehovas vittnen på São Tomé och Príncipe. Den hölls i den finaste luftkonditionerade hörsalen i landet. Kan du föreställa dig hur glada de 116 Rikets förkunnarna blev över att få se 405 personer församlade och över att för första gången få se ett bibliskt drama och få ny litteratur vid en sammankomst? Vid en tropisk strand blev 20 överlämnade personer döpta.

En nyhet som fångade allmänhetens intresse var de sammankomstmärken som deltagarna bar. Att 25 personer från Portugal och Angola var närvarande gav sammankomsten något av en internationell prägel. Ett band av varm kristen kärlek utvecklades snabbt, och många grät vid den sista sessionen, när man sade farväl. (Johannes 13:35)

Journalister från den statliga radion kom och intervjuade sammankomsttillsyningsmannen. De sände också utdrag av flera av talen. Ja, detta var verkligen en historisk händelse, och den fick Jehovas synliga organisation att verka så mycket närmare för dessa trogna vittnen som så länge varit isolerade.

Att bära frukt till lovprisning för Jehova

När Rikets budskap bär frukt, frambringar det ett gott uppförande som skänker lovprisning och ära åt Jehova. (Titus 2:10) En flicka i tonåren tyckte om det hon fick lära sig under sitt bibelstudium varje vecka. Men hennes pappa förbjöd henne att vara med vid församlingens möten. När hon respektfullt förklarade för honom vikten av kristna möten och hur gärna hon ville vara med, så körde han ut henne ur hemmet. Han tänkte antagligen att hon skulle göra vad många andra unga flickor gör, nämligen snabbt flytta ihop med en man som kunde försörja henne. Men när pappan fick veta att hon levde ett exemplariskt och rent liv som kristen, lät han henne komma tillbaka hem och gav henne full frihet att tjäna Jehova.

Ett annat exempel är ledaren för en musikgrupp. Han hade blivit besviken och tröttnat på sin omoraliska livsstil. Medan han sökte efter meningen med livet blev han kontaktad av vittnena. När han började leva enligt Bibelns moralnormer, blev han det allmänna samtalsämnet i staden. Han insåg snart att han måste upphöra med sitt dåliga umgänge. (1 Korinthierna 15:33) Han tog sedan det viktiga steget att bli döpt som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova.

Flera ungdomar sökte den sanna religionen. Deras sökande fick dem att diskutera med pastorerna i flera evangeliska grupper, men detta gjorde dem bara ännu mer förvirrade och besvikna. Därför började de dra omkring och bruka våld och håna allt religiöst.

En dag kom ett Jehovas vittne, en missionär som var på väg för att leda ett bibelstudium, att gå förbi den plats där dessa ungdomar höll till. De ville att missionären skulle besvara några frågor och förde honom till en bakgård, där han fick sätta sig på en liten pall. Sedan följde en skur av frågor om sådant som själen, ett brinnande helvete, livet i himlen och världens ände. Missionären besvarade alla deras frågor med hjälp av den bibel som gängledaren hade gett honom. En timme senare sade ledaren, som hette Law, till missionären: ”När vi bad dig att komma och besvara några frågor, var det för att håna dig på samma sätt som vi har gjort med människor från andra religioner. Vi tyckte att ingen kunde besvara våra frågor. Men det kunde du, och du använde bara Bibeln! Säg mig, hur kan jag få lära mig mer om Bibeln?” Ett bibelstudium sattes i gång med Law, och han började snart vara med vid mötena. Kort därefter lämnade han gruppen och övergav sin våldsamma livsstil. Inom ett år överlämnade han sitt liv åt Jehova och blev döpt. Han tjänar nu som biträdande tjänare.

 En fast rotad sedvänja på öarna är att par bara flyttar ihop utan att gifta sig. Många har levt ihop i många år och har barn tillsammans. De har svårt att acceptera Guds syn på saken. Men det är hjärtevärmande att se hur Guds ord hjälpte en man att övervinna detta hinder. (2 Korinthierna 10:4–6; Hebréerna 4:12)

Antonio insåg att han borde legalisera sitt äktenskap, och han planerade att göra det efter majsskörden, då han skulle ha lite pengar till bröllopsfesten. En natt strax före skörden kom tjuvar och stal hela hans skörd. Han beslöt att vänta till nästa års skörd, men också den blev stulen. När ännu ett försök att skaffa pengar till bröllopet hade misslyckats, insåg Antonio vem den verklige motståndaren var. ”Satan skall inte få lura mig längre”, sade han. ”Inom en och en halv månad skall vi vara gifta, med eller utan fest!” Det blev de också, och till deras överraskning kom deras vänner med kycklingar, ankor och en get till festen. Efter att ha registrerat äktenskapet blev Antonio och hans hustru samt deras sex barn döpta som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova.

Till ön Príncipe

På senare år har kretstillsyningsmannen och pionjärer från São Tomé ibland besökt de 6 000 invånarna på ön Príncipe. Öborna har varit mycket gästfria och ivriga att få höra vad vittnena har att säga. Dagen efter det att en man hade läst den traktat som han hade fått sökte han upp pionjärerna och erbjöd sig att hjälpa till med att sprida traktater. Pionjärerna förklarade att detta var deras uppgift, men mannen insisterade på att få följa med dem från dörr till dörr för att presentera dem för människorna och uppmana dem att lyssna noga. Till slut gick mannen därifrån, men inte förrän han hade berömt pionjärerna för det viktiga arbete de utförde.

År 1998 flyttade två pionjärer från São Tomé till Príncipe, och snart ledde de 17 bibelstudier. Verket fortsatte att gå framåt, och det dröjde inte länge förrän i medeltal 16 personer var närvarande vid bokstudiet och över 30 vid det offentliga föredraget. Bröderna lät tjänstemän i stadshuset få kännedom om behovet av en mötesplats, och till deras glädje fick de mark att bygga en Rikets sal på. Bröder från São Tomé erbjöd sig att bygga en liten Rikets sal, som också har bostad för två pionjärer med särskilt uppdrag.

De goda nyheterna bär verkligen mycket frukt på dessa avlägsna öar, och det sker en fin ökning. (Kolosserna 1:5, 6) I januari 1990 fanns det 46 förkunnare på São Tomé och Príncipe. Under tjänsteåret 2002 hade man som mest 388 förkunnare! Över 20 procent av förkunnarna är i heltidstjänsten, och man leder omkring 1 400 bibelstudier. År 2001 var så många som 1 907 personer närvarande vid Åminnelsen, det högsta antalet någonsin. Ja, till Jehovas ära sprids verkligen hans ord likt en löpeld på dessa tropiska öar. (2 Thessalonikerna 3:1)

[Ruta/bild på sidan 12]

Populära radioprogram

En bok som är mycket uppskattad på dessa öar är Ungdomar frågar – svar som fungerar. * En gång varannan vecka framförs ett 15 minuter långt program med den titeln i den statliga radion. Det är verkligen spännande att få höra programledaren fråga: ”Ungdomar, hur vet ni om det är äkta kärlek eller förälskelse?” och sedan läsa upp ett avsnitt ur boken. (Se kapitel 31.) I ett liknande program framförs utvalda avsnitt ur boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv. *

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Denna Rikets sal var den första på São Tomé, 1994

[Bilder på sidan 10]

1. En snabbyggd Rikets sal i Mé-Zochi

2. I denna byggnad hölls en historisk områdessammankomst

3. Lyckliga dopkandidater vid sammankomsten

[Bildkälla på sidan 8]

Jordklot: Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.