Hur bör vi betrakta människor medan Jehovas dag närmar sig?
Hur bör vi betrakta människor medan Jehovas dag närmar sig?
”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, ... utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 PETRUS 3:9)
1, 2. a) Hur betraktar Jehova människor i vår tid? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva?
JEHOVAS tjänare har i uppdrag att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19) När vi fullgör detta uppdrag och väntar på ”Jehovas stora dag”, behöver vi betrakta människor på samma sätt som Jehova. (Sefanja 1:14) Och hur gör han det? Aposteln Petrus säger: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Gud betraktar människor som enskilda individer med möjlighet att uppnå sinnesändring. Hans ”vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Timoteus 2:4) Ja, Jehova gläder sig när ”den ondskefulle vänder om från sin väg och verkligen förblir vid liv”! (Hesekiel 33:11)
2 Har vi personligen samma syn på människor som Jehova? Menar vi precis som han att människor av alla folk och nationer har möjligheten att bli ”hans betes får”? (Psalm 100:3; ) Låt oss se på två exempel som visar vikten av att ha Guds synsätt. I båda fallen var tillintetgörelse nära förestående, och Jehovas tjänare fick förhandskunskap om detta. Dessa exempel är särskilt betydelsefulla nu när vi väntar på Jehovas stora dag. Apostlagärningarna 10:34, 35
Abraham hade Jehovas syn
3. Hur såg Jehova på invånarna i Sodom och Gomorra?
3 Det första exemplet inbegriper den trogne patriarken Abraham och de onda städerna Sodom och Gomorra. När Jehova hörde ”klagoskriet över Sodom och Gomorra”, tillintetgjorde han inte genast de här städerna och alla deras invånare. Han gjorde först en undersökning. (1 Moseboken 18:20, 21) Två änglar sändes till Sodom, och de fick husrum hos den rättfärdige mannen Lot. Den kväll då änglarna anlände ”omringade männen i staden ... huset, från pojke till gammal man, allt folket i en enda pöbelhop”, och ville ha sexuellt umgänge med änglarna. Det är tydligt att stadens invånares förnedrade tillstånd visade att den förtjänade att tillintetgöras. Ändå sade änglarna till Lot: ”Har du någon annan här? Svärson och dina söner och dina döttrar och alla som hör dig till i staden, för ut dem från platsen!” Jehova öppnade möjligheten att rädda några invånare i den här staden, men till slut var det bara Lot och hans två döttrar som undgick tillintetgörelse. (1 Moseboken 19:4, 5, 12, 16, 23–26)
4, 5. Varför vädjade Abraham för invånarna i Sodom, och hade han samma syn på människor som Jehova?
4 Låt oss nu gå tillbaka till den tidpunkt då Jehova uppenbarade sin avsikt att inspektera städerna Sodom och Gomorra. Det var då som Abraham vädjade: ”Tänk om det finns femtio rättfärdiga mitt i staden. Kommer du då att rycka bort dem och inte förlåta platsen för de femtio rättfärdigas skull, som är inom den? Det är otänkbart för dig att du skulle handla på det sättet, att döda den rättfärdige med den ondskefulle, så att det skulle gå den rättfärdige som den ondskefulle! Det är otänkbart för dig. Kommer inte hela jordens Domare att göra det som är rätt?” Abraham använde uttrycket ”det är otänkbart för dig” två gånger. Av egen erfarenhet visste Abraham att Jehova inte skulle tillintetgöra den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle. När Jehova sade att han inte skulle tillintetgöra Sodom om det fanns ”femtio rättfärdiga mitt i staden”, minskade Abraham 1 Moseboken 18:22–33)
steg för steg antalet tills det slutligen var fråga om bara tio. (5 Skulle Jehova ha lyssnat till Abrahams vädjanden, om de inte varit i harmoni med hans egen uppfattning? Knappast. Abraham var ”Jehovas vän”, och därför är det tydligt att han var förtrogen med Jehovas uppfattning och delade den. (Jakob 2:23) När Jehova riktade sin uppmärksamhet mot Sodom och Gomorra, var han villig att ta hänsyn till Abrahams vädjanden. Varför det? Därför att vår himmelske Fader ”inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”.
Jonas syn på människor – en skarp kontrast
6. Hur reagerade nineviterna på Jonas tillkännagivande?
6 Tänk nu på det andra exemplet – det som gäller Jona. Den här gången var Nineve den stad som skulle tillintetgöras. Profeten Jona blev befalld att ropa ut att denna stads uselhet hade ”kommit upp inför” Jehova. (Jona 1:2) Med förstäderna inräknade var Nineve en stor stad ”med tre dagars gångväg”. När Jona till sist lydde och gick in i Nineve, fortsatte han att tillkännage: ”Bara fyrtio dagar till, och Nineve kommer att omstörtas.” Då började ”Nineves män ... sätta tro till Gud, och de grep sig an med att utropa en fasta och klä sig i säckväv”. Till och med kungen i Nineve ändrade sinne. (Jona 3:1–6)
7. Hur betraktade Jehova nineviternas ångerfulla inställning?
7 Detta var verkligen en kontrast till reaktionen i Sodom! Hur betraktade Jehova de ångrande nineviterna? I Jona 3:10 heter det: ”Den sanne Guden [kände] ånger över den olycka som han hade talat om att vålla dem; och han gjorde det inte.” Jehova ”kände ... ånger” i den betydelsen att han ändrade sitt sätt att handla med nineviterna på grund av att de ändrade sitt handlingssätt. Guds normer förändrades inte, men Jehova ändrade sitt beslut när han såg att nineviterna var ångerfulla och ändrade sinne. (Malaki 3:6)
8. Varför blev Jona missnöjd?
8 När Jona insåg att Nineve inte skulle tillintetgöras, såg han då det hela från Jehovas synpunkt? Nej, för vi får veta: ”Men för Jona var det ytterst misshagligt, och han upptändes av vrede.” Vad annat gjorde Jona? I skildringen heter det: ”Han [bad] till Jehova och sade: ’Ack nu, o Jehova, var det inte detta jag sade, medan jag befann mig på min egen mark? Därför förekom jag det och flydde till Tarsis; för jag visste att du är en Gud som är nådig och barmhärtig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke, och som känner ånger över olyckan.’” (Jona 4:1, 2) Jona kände väl till Jehovas egenskaper. Men vid den här tiden blev profeten missnöjd och delade inte Guds syn på de ångerfulla invånarna i Nineve.
9, 10. a) Vilken tankeställare gav Jehova Jona? b) Varför kan vi förutsätta att Jona till sist antog Jehovas syn på nineviterna?
9 Jona gick ut ur Nineve, byggde en hydda Jona 4:5–11) Vilken tankeställare för Jona angående hur Jehova betraktar människor!
och satt i dess skugga ”tills han skulle få se vad som skulle hända med staden”. Jehova lät en flaskkurbitsört växa upp så att den kunde skänka skugga åt Jona. Men följande dag vissnade växten. När Jona blev vred över detta, sade Jehova: ”Du för din del tyckte synd om flaskkurbitsörten. ... Och skulle då inte jag för min del tycka synd om Nineve, den stora staden, i vilken det finns mer än ett hundra tjugo tusen människor, som inte ens känner skillnaden mellan sin högra och sin vänstra hand – förutom många husdjur?” (10 Jonas reaktion på det Gud sade om att tycka synd om människorna i Nineve är inte upptecknad. Men det är uppenbart att profeten rättade till sin syn på de ångerfulla nineviterna. Vi drar den slutsatsen, eftersom Jehova använde honom till att skriva ner den här inspirerade redogörelsen.
Vilken inställning har du?
11. Hur skulle Abraham sannolikt ha betraktat människor som lever i dag?
11 I vår tid står vi inför en annan tillintetgörelse – det gäller den nuvarande tingens ordning under Jehovas stora dag. (Lukas 17:26–30; Galaterna 1:4; 2 Petrus 3:10) Hur skulle Abraham ha betraktat de människor som lever i den här världen som snart skall tillintetgöras? Han skulle mest sannolikt ha varit bekymrad över dem som ännu inte har hört ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14) Abraham vädjade gång på gång till Gud beträffande de rättfärdiga som kunde tänkas finnas i Sodom. Bryr vi oss personligen om de människor som skulle kunna förkasta de onda handlingarna i den här världen, som behärskas av Satan, om de fick möjlighet att ändra sinne och tjäna Gud? (1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 18:2–4)
12. Varför är det lätt att vi utvecklar en uppfattning liknande Jonas om människor som vi träffar i vår tjänst, och vad kan vi göra åt detta?
12 Det är rätt och riktigt att längta efter att det onda skall få ett slut. (Habackuk 1:2, 3) Ändå är det så lätt att utveckla en inställning lik den som Jona hade och inte bekymra sig om de människors bästa som skulle kunna ändra sinne. Så är det alldeles särskilt om vi fortsätter att träffa människor som är likgiltiga, fientliga eller rentav stridslystna när vi besöker dem med budskapet om Guds kungarike. Det kan bli så att vi inte uppmärksammar dem som Jehova ännu vill församla ut ur denna onda tingens ordning. (Romarna 2:4) Om vi allvarligt rannsakar oss själva och finner att vi har minsta antydan till den inställning som Jona i början hade till nineviterna, kan vi be om hjälp att få vår uppfattning att stämma överens med Jehovas.
13. Varför kan vi säga att Jehova intresserar sig för människor i vår tid?
13 Jehova intresserar sig för dem som ännu inte tjänar honom, och han lyssnar till sina överlämnade tjänares vädjanden. (Matteus 10:11) Ett exempel på detta är att ”han skall laga att det ... skipas rätt åt dem” som svar på deras böner. (Lukas 18:7, 8) Dessutom kommer Jehova att i sin egen tid uppfylla alla sina löften och fullgöra alla sina avsikter. (Habackuk 2:3) Detta kommer att inbegripa att befria jorden från allt ont, precis som han tillintetgjorde Nineve sedan dess invånare återfallit i ondska. (Nahum 3:5–7)
14. Vad bör vi göra medan vi väntar på Jehovas stora dag?
14 Kommer vi, fram till dess denna onda tingens ordning avlägsnas under Jehovas stora dag, att vänta tålmodigt och vara flitigt upptagna med att göra hans vilja? Vi vet inte i detalj hur omfattande det predikoverk kommer att bli som skall utföras innan Jehovas dag kommer, men vi vet att de goda nyheterna om Guds kungarike skall predikas på hela den bebodda jorden i sådan utsträckning att Gud är tillfredsställd innan slutet kommer. Och vi bör verkligen intressera oss för de ”åtråvärda ting” som ännu skall föras in allteftersom Jehova fortsätter att fylla sitt hus med härlighet. (Haggaj 2:7)
Vår uppfattning blir tydlig genom våra handlingar
15. Vad kan öka vår uppskattning av predikoverket?
15 Vi bor kanske i ett samhälle där intresset för vårt predikande inte är så stort, och vi kanske inte är i stånd att flytta till ett område där det är större behov av förkunnare av Guds kungarike. Men tänk om tio skulle kunna bli funna på vårt distrikt innan slutet kommer. Känner vi att dessa tio är värda att söka efter? Jesus ”kände ... medlidande” med folkskarorna, ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Genom att studera Bibeln och noggrant läsa artiklar i Vakttornet och Vakna! kan vi få större insikt i denna världens belägenhet. Detta kan i sin tur göra oss mer medvetna om behovet av att predika de goda nyheterna. Och om vi med uppskattning använder på Bibeln grundat material som tillhandahålls genom ”den trogne och omdömesgille slaven”, kan det göra att vi blir mer övertygande på ett distrikt som bearbetas ofta. (Matteus 24:45–47; 2 Timoteus 3:14–17)
16. Hur kan vi bli effektivare i vår tjänst?
16 Vårt intresse för dem som ännu kan ta emot det livgivande budskapet i Bibeln får oss att tänka över om vi skulle kunna besöka dem vid andra tidpunkter och använda andra metoder. Finner vi att många inte är hemma när vi gör besök? I så fall kan vi kanske göra vår tjänst effektivare genom att gå vid andra tider och på andra områden. Fiskare beger sig ut för att fiska när de kan fånga fisk. Kan vi göra något liknande i vårt andliga fiske? (Markus 1:16–18) Varför inte pröva att vittna på kvällarna och med hjälp av telefon? Somliga har funnit att parkeringar, bensinstationer, tunnelbanestationer, järnvägsstationer och affärer är produktiva ”fiskeplatser”. Att vi har samma inställning som Abraham till människor blir också uppenbart när vi tar vara på tillfällen att vittna informellt.
17. På vilka sätt kan vi uppmuntra missionärer och andra som tjänar i främmande länder?
17 Miljoner människor har ännu inte hört budskapet om Guds kungarike. Kan vi, förutom att vi tar del i predikandet, intressera oss för sådana människor även utan att lämna vårt hem? Hur är det: Känner vi missionärer eller heltidsförkunnare som tjänar i andra länder? Då kan vi skriva brev som visar att vi uppskattar deras arbete. Hur skulle vi på så sätt kunna visa intresse för människor i allmänhet? Våra brev med uppmuntran och beröm kan styrka missionärerna till att stanna kvar på sitt distrikt Domarna 11:40) Vi kan också be för missionärer och för dem som hungrar efter sanningen i andra länder. (Efesierna 6:18–20) Ett annat sätt att visa omtanke är att ge ekonomiska bidrag till Jehovas vittnens världsvida arbete. (2 Korinthierna 8:13, 14; 9:6, 7)
och så hjälpa många fler att lära känna sanningen. (Skulle du kunna flytta?
18. Vad har somliga kristna gjort för att främja Rikets intressen i det land där de bor?
18 De som har flyttat till platser där behovet av förkunnare av Guds kungarike har varit större har blivit välsignade för sina självuppoffrande ansträngningar. Andra vittnen för Jehova har stannat kvar i sitt hemland men lärt sig ett annat språk för att vara till andlig hjälp för invandrare. Sådana ansträngningar har varit mycket givande. Ett exempel är att sju vittnen som hjälpte kinesisktalande i en stad i Texas kunde välkomna 114 personer till högtidlighållandet av Herrens kvällsmåltid år 2001. De som har hjälpt sådana grupper har funnit att deras fält är redo för skörd. (Matteus 9:37, 38)
19. Vad är det tillrådligt att göra om man överväger att flytta till ett främmande land för att främja predikoarbetet där?
19 Det kan hända att du och din familj finner att ni är i den ställningen att ni kan flytta till en plats där behovet av förkunnare av Guds kungarike är större. Först och främst är det naturligtvis förståndigt att ”sätta sig ... ner och räkna ut kostnaden”. (Lukas 14:28) Så är det alldeles särskilt när någon överväger att flytta till ett främmande land. Var och en som överväger någonting sådant bör ställa sig frågor som dessa: ”Skulle jag kunna försörja min familj? Kan jag få visum? Talar jag redan landets språk, eller är jag villig att lära mig det? Har jag tänkt på klimatet och kulturen? Kan jag verkligen vara ’en styrkande hjälp’ och inte bli en börda för medtroende i det här landet?” (Kolosserna 4:10, 11) För att få reda på hur stort behovet är i det land man tänker flytta till är det alltid lämpligt att skriva till det av Jehovas vittnens avdelningskontor som har tillsyn över verksamheten i det området. *
20. Hur har en ung kristen gett ut sig till nytta för medtroende och andra i ett främmande land?
20 En kristen som varit engagerad i byggandet av Rikets salar i Japan fick veta att det behövdes erfarna arbetare för att bygga en plats för tillbedjan i Paraguay. Eftersom han var ogift och hade ungdomlig styrka, flyttade han till Paraguay, och i åtta månader var han den ende som arbetade på projektet på heltid. Under sitt uppehåll lärde han sig spanska och ledde bibelstudier i hem. Han kunde se behovet av Rikets förkunnare i detta land. Han återvände visserligen till Japan, men inom kort begav han sig tillbaka till Paraguay och hjälpte till att församla människor till just denna Rikets sal.
21. Vad bör vara vårt främsta intresse, och vilket synsätt bör vi ha, medan vi väntar på Jehovas stora dag?
21 Gud kommer att se till att predikoverket blir utfört helt och fullt i överensstämmelse med hans vilja. I dag påskyndar han den slutliga andliga skörden. (Jesaja 60:22) Låt oss alltså, medan vi väntar på Jehovas dag, nitiskt ta del i skördearbetet och betrakta människor på samma sätt som vår kärleksfulle Gud betraktar dem.
[Fotnoter]
^ § 19 Det är inte alltid till nytta för en att flytta till ett land där predikandet är förbjudet eller ställt under restriktioner. Om man gör det, kan man rentav skada de Rikets förkunnare som arbetar försiktigt under sådana förhållanden.
Minns du?
• Hur bör vi betrakta människor medan vi väntar på Jehovas dag?
• Vilken syn på de rättfärdiga som kunde bo i Sodom hade Abraham?
• Hur betraktade Jona de ångerfulla människorna i Nineve?
• Hur kan vi visa att vi delar Jehovas syn på människor som ännu inte hört de goda nyheterna?
[Frågor]
[Bild på sidan 16]
Abraham betraktade människor på samma sätt som Jehova
[Bild på sidan 17]
Jona kom att ha Jehovas syn på de ångerfulla nineviterna
[Bilder på sidan 18]
Omtanke om människor får oss att överväga olika tidpunkter och sätt att predika de goda nyheterna på