Människans problem – Kommer de någonsin att upphöra?
Människans problem – Kommer de någonsin att upphöra?
”EN FJÄRDEDEL av världens befolkning lever i fattigdom, 1,3 miljarder människor måste klara sig på mindre än en dollar om dagen, 1 miljard är analfabeter, 1,3 miljarder saknar tillgång till rent dricksvatten och 1 miljard går hungriga varje dag.” Så sägs det i en irländsk rapport om tillståndet i världen.
Vilket sorgligt bevis på människans oförmåga att hitta varaktiga lösningar på problemen i världen! När man sedan får klart för sig att de allra flesta som beskrivs i rapporten är försvarslösa kvinnor och barn, då framstår problemen som ännu mer tragiska. Är det inte fruktansvärt att deras rättigheter fortfarande, nu på 2000-talet, ”kränks varje dag i en omfattning som trotsar all beskrivning”? (The State of the World’s Children 2000)
”En ny värld inom en enda generation”
FN:s barnfond säger sig ha förhoppningar om att ”det går att skingra det mörker som dessa missförhållanden ... har medfört för många runt om på jorden”. Enligt samma organisation är de fruktansvärda förhållanden som dessa miljarder olyckligt lottade nu får uthärda ”varken oundvikliga eller omöjliga att förändra”. Man uppmanar faktiskt ”alla människor att hjälpa till att skapa en ny värld inom en enda generation”. Detta, hoppas man, skall bli en värld där hela mänskligheten är ”fri från fattigdom och diskriminering, fri från våld och sjukdom”.
De som uttrycker sådana tankar hämtar inspiration från det faktum att engagerade människor redan nu gör en enorm insats för att lindra de sorgliga konsekvenserna av ”en till synes oändlig rad av konflikter och kriser”. Under de senaste 15 åren har till exempel Chernobyl Children’s Project, en hjälporganisation för barn i Tjernobyl, ”bidragit till att minska lidandet för hundratals barn som drabbats av cancer till följd av det radioaktiva nedfallet”. (The Irish Examiner, 4 april 2000) Hjälporganisationer, stora som små, betyder verkligen mycket för de oräkneliga människor som har upplevt krig och katastrofer.
Men de som är engagerade i humanitära insatser har ändå en realistisk syn på situationen. De vet att problemen ”är mer utbredda och djupare rotade nu än vad de var för bara tio år sedan”. David Begg, chef för den irländska hjälporganisationen Concern, säger att ”personal, understödjare och donatorer reagerade storartat” när Moçambique drabbades av en översvämningskatastrof. ”Men vi kan inte klara av katastrofer av den här omfattningen på egen hand”, tillägger han. När det gäller hjälpverksamheten i Afrika erkänner han uppriktigt: ”De få ljus av hopp som trots allt förekommer brinner med flämtande låga.” Många håller säkert med om att hans kommentar även träffande sammanfattar världssituationen.
Är det realistiskt av oss att hoppas på att få se ”en ny värld inom en enda generation”? De humanitära insatser som man nu gör är verkligen berömvärda, men nog vore det förnuftigt att undersöka även en annan möjlighet till en rättvis och fredlig ny värld. Bibeln framhåller en sådan möjlighet, som vi skall se i nästa artikel.
[Bildkälla på sidan 2]
Sidan 3, barn: UN/DPI Photo: James Bu