Det finns avsnitt i vår litteratur som har gett stöd åt den tanken. Den verkade stämma med Hebréerna 12:16, där det står att Esau ”inte ... [satte] värde på heliga ting” och ”i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd” till Jakob. Av det drog vi slutsatsen att det var när Jakob fick dessa ”rättigheter som förstfödd” som han också fick möjligheten att bli en förfader till Messias. (Matt. 1:2, 16; Luk. 3:23, 34)

Men den bibliska skildringen visar att man inte behövde vara förstfödd för att bli en förfader till Messias. Tänk på följande:

Jakobs (Israels) förstfödde son var Ruben, som han fick med Lea. Den förste son som han sedan fick tillsammans med sin älskade Rakel var Josef. När Ruben handlade orätt övergick förstfödslorätten till Josef. (1 Mos. 29:31–35; 30:22–25; 35:22–26; 49:22–26; 1 Krön. 5:1, 2) Men varken Ruben eller Josef blev en förfader till Messias. Det blev däremot Juda, Jakobs fjärde son med Lea. (1 Mos. 49:10)

Lukas 3:32 nämner fem led i Messias släktlinje. De här männen verkar alla ha varit förstfödda. Boas blev alltså far till Obed,  och Obed blev far till Isai. (Rut 4:17, 20–22; 1 Krön. 2:10–12)

Men Isais son David var inte förstfödd. Han var yngst av åtta söner. Ändå blev han en förfader till Messias. (1 Sam. 16:10, 11; 17:12; Matt. 1:5, 6) Nästa led i släktlinjen var Salomo, och inte heller han var förstfödd. (2 Sam. 3:2–5)

Det här innebar inte att det saknade betydelse om man var förstfödd eller inte. Den förstfödde sonen hade en mycket ärofull ställning och blev ofta familjens nästa överhuvud. Det var också han som fick en dubbel del av arvet. (1 Mos. 43:33; 5 Mos. 21:17; Jos. 17:1)

Men förstfödslorätten kunde överföras. Abraham sände bort Ismael och gav förstfödslorätten åt Isak. (1 Mos. 21:14–21; 22:2) Och som vi redan nämnt fick Josef förstfödslorätten i stället för Ruben.

Om vi återvänder till Hebréerna 12:16, så står det där: ”[Se till] att det inte [bland er] finns någon otuktig eller någon som inte sätter värde på heliga ting, såsom Esau, som i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd.” Vad ville Paulus få sagt här?

Det han tog upp i det här sammanhanget var inte den messianska släktlinjen. Han hade precis uppmanat de kristna att ”göra stigarna raka för ... [sina] fötter”. De behövde fortsätta på den rätta vägen för att inte gå ”miste om Guds oförtjänta omtanke”. Det skulle sorgligt nog kunna hända om de levde omoraliskt. (Hebr. 12:12–16) Då skulle de likna Esau, som inte uppskattade ”heliga ting” utan gav efter för ett fysiskt begär.

Esau levde på den patriarkaliska tiden, och han kanske ibland hade förmånen att få frambära offer. (1 Mos. 8:20, 21; 12:7, 8; Job 1:4, 5) Men han var så fokuserad på det fysiska att han kastade bort alla förmåner han hade som förstfödd i utbyte mot en enkel måltid. Kanske ville han undvika det lidande som det var förutsagt att Abrahams avkomlingar skulle drabbas av. (1 Mos. 15:13) Han visade också vilken världslig inställning han hade när han, till sina föräldrars stora sorg, gifte sig med två hedniska kvinnor. Han saknade helt enkelt uppskattning av heliga ting. (1 Mos. 26:34, 35) Tänk så annorlunda Jakob var! Han var noga med att gifta sig med någon som tillbad den sanne Guden. (1 Mos. 28:6, 7; 29:10–12, 18)

Vilken slutsats kan vi alltså dra om släktlinjen som ledde fram till Jesus, Messias? Ibland gick den genom den förstfödde sonen, men inte alltid. Judarna erkände och accepterade detta, till exempel när de medgav att Messias skulle härstamma från David, som var Isais yngste son. (Matt. 22:42)