Sanningen om julen

TYCKER du att det är viktigt att känna till vad som ligger bakom olika religiösa högtider? I så fall kanske du har ställt dig de här frågorna: 1) Föddes Jesus verkligen den 25 december? 2) Vilka var de ”vise männen”, och vet man säkert att de var tre stycken? 3) Vad var det för ”stjärna” som ledde dem till Jesus? 4) Vad har jultomten med Jesus att göra? 5) Hur betraktar Gud jultraditionen att ge presenter, eller närmare bestämt, att utbyta presenter?

Vi ska nu se lite närmare på de här frågorna med hjälp av Bibeln och historiska fakta.

1) Föddes Jesus den 25 december?

Tradition: Enligt traditionen är detta Jesu födelsedatum. I Nationalencyklopedin sägs det att julen är ”den kristna högtid som firas 25 december till minne av Jesu födelse”.

Bakgrund: ”Fastställandet av den 25 december har ingen biblisk grund”, sägs det i The Christmas Encyclopedia, ”utan härrör från de hedniska romerska högtider som hölls vid slutet av året”, ungefär vid tiden för vintersolståndet på norra halvklotet. De här högtiderna innefattade saturnalierna, en högtid som hölls till ära för jordbruksguden Saturnus, ”och en kombinerad högtid för två solgudar, den romerske Sol och den persiske Mithra”, sägs det i samma verk. De båda gudarnas födelsedag firades den 25 december, vid vintersolståndet enligt den julianska kalendern.

De här hedniska högtiderna började ”kristnas” från och med år 350, när påven Julius I fastslog den 25 december som Kristi födelsedatum. ”Firandet av Jesu födelse införlivades gradvis med andra solståndsriter eller ersatte dem”, sägs det i Encyclopedia of Religion. ”Bilder av solen användes allt oftare som en symbol för den uppståndne Kristus (som också kallades Sol Invictus), och den forna solskivan ... blev de kristna helgonens gloria.”

Vad Bibeln säger: Bibeln nämner inte Jesu födelsedatum. Men vi kan med säkerhet säga att han inte föddes den 25 december. Varför det? Bibeln berättar att när Jesus föddes ”bodde [herdar] utomhus och höll vakt om natten över sin hjord” i närheten av Betlehem. (Lukas 2:8) Den kalla regnperioden började vanligtvis i oktober. Herdarna förde då in sina hjordar under tak om natten, i synnerhet i de kallare höglandstrakterna, som runt Betlehem. Vädret var som allra kallast i december, och ibland kunde det till och med snöa. *

De första kristna, varav många hade följt Jesus under hans tjänst, firade intressant nog inte hans födelsedag över huvud taget. I enlighet med hans befallning högtidlighöll  de däremot minnet av hans död. (Lukas 22:17–20; 1 Korinthierna 11:23–26) Men någon kanske tänker: Spelar det verkligen någon roll att det finns en hednisk koppling? Ja, faktum är att det gör det – för Gud. ”De sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning”, sade Jesus Kristus. (Johannes 4:23)

2) Hur många var de ”vise männen”, och vilka var de?

Tradition: På typiska motiv av julkrubban brukar tre ”vise män”, vägledda av en ”stjärna” från Östern, komma med gåvor till Jesus som ligger i en krubba i ett stall. Ibland finns också herdar med på bilden.

Bakgrund: Bortsett från den korta skildringen i Bibeln ”bygger i stort sett allt som skrivits om de vise männen på legender”, sägs det i The Christmas Encyclopedia.

Vad Bibeln säger: Bibeln berättar inte hur många ”vise män” som besökte Jesus. De kan ha varit två, men de kan också ha varit tre, fyra eller ännu fler. Och de kallas visserligen ”vise män” i en del bibelöversättningar, men det grekiska ordet i grundtexten är mạgoi, som betyder astrologer eller trollkarlar. Deras verksamhet var enligt Bibeln ”avskyvärd för Jehova”. (5 Moseboken 18:10–12) På grund av deras långa resa från Östern hann de inte fram till Jesus medan han var i stallet. I stället var det kanske efter flera månader som de ”gick in i huset” där Jesus var och fann ”barnet med sin mor Maria”. (Matteus 2:11)

3) Vad var det för stjärna som ledde astrologerna?

Vi får flera ledtrådar genom att tänka på vad stjärnan egentligen gjorde. Till att börja med ledde den inte männen direkt till Betlehem, utan till Jerusalem, där deras förfrågningar om Jesus nådde kung Herodes öron. ”Då kallade Herodes i hemlighet till sig astrologerna”, som berättade för honom om den ”judarnas kung” som hade fötts. Herodes sade: ”Gå och forska noga efter barnet, och när ni har funnit honom, underrätta då mig.” Men Herodes avsikter var allt annat än goda. I själva verket var den här stolte och skoningslöse härskaren ute efter att döda Jesus! (Matteus 2:1–8, 16)

Intressant nog var det först därefter som stjärnan ledde astrologerna söderut till Betlehem. Där stannade den över det hus där Jesus var. (Matteus 2:9, 10)

En sak är säker: Det här var ingen vanlig stjärna! Och varför skulle Gud, som hade låtit änglar berätta för ödmjuka herdar om Jesu födelse, nu använda en stjärna för att vägleda hedniska astrologer – först till Jesu fiende och sedan till Jesus själv? Den enda rimliga slutsatsen är att stjärnan var ett ondskefullt knep av Satan, som är fullt kapabel att utföra sådana tecken. (2 Thessalonikerna 2:9, 10) Ironiskt nog brukar många sätta en ”betlehemsstjärna” i toppen på sin julgran.

4) Vad har jultomten med Jesus att göra?

Tradition: I många länder är det tomten som kommer med presenter till barnen. * Många barn skriver önskelistor till honom, och enligt traditionen assisteras han av tomtenissar när han tillverkar julklappar i sin verkstad någonstans uppe i norr.

Bakgrund: Många menar att myten om jultomten (på engelska Santa Claus) kan härledas till Sankt Nikolaus, ärkebiskop av Myra i Mindre Asien, nu Turkiet. ”Så gott som allt som står skrivet om Sankt Nikolaus baserar sig på legender”, sägs det i The Christmas Encyclopedia. Den svenska jultomten har även kopplingar till den nordiska folktron, där man trodde att ett övernaturligt väsen, en tomte, bodde på gården och tog hand om den. Ur historisk och biblisk synvinkel har jultomten inget samband med Jesus Kristus.

 Vad Bibeln säger: ”När ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” Det här gäller i högsta grad inom familjen. (Efesierna 4:25) Bibeln säger också att man ska ”älska sanning” och ”tala sanning i sitt hjärta”. (Sakarja 8:19; Psalm 15:2) Att säga till små barn att tomten kommer med julklappar kanske kan verka gulligt och oskyldigt, men är det egentligen rätt att luras, även om man menar väl? Är det inte ironiskt att en högtid som sägs vara till ära för Jesus blir ett tillfälle då man för sina barn bakom ljuset?

5) Hur ser Gud på julklappar och på själva julfirandet?

Tradition: Julklappstraditionen är ovanlig på så sätt att den till stor del handlar om att man byter gåvor med varandra, och under julhelgen går många in för att äta, dricka och festa.

Bakgrund: De forntida romerska saturnalierna inleddes den 17 december och avslutades den 24:e med att man utbytte gåvor. Människor hemma och ute på gatorna festade vilt och rumlade runt. Därefter följde en högtid där man firade den första dagen i januari, och den brukade vara i tre dagar. Saturnalierna och firandet av den första januari smälte förmodligen samman till en enda högtid.

Vad Bibeln säger: Glädje och generositet kännetecknar den sanna tillbedjan. ”Fröjda er, ni rättfärdiga, ja, ropa högt av fröjd”, säger Bibeln. (Psalm 32:11) Sådan glädje och fröjd hör ofta samman med frikostighet. (Ordspråksboken 11:25) ”Det är lyckligare att ge än att få”, sade Jesus. (Apostlagärningarna 20:35) Han sade också: ”Ta för vana att ge.” (Lukas 6:38)

Den här sortens givande har inte mycket gemensamt med påtvingat eller ritualmässigt givande, som ”traditionen kräver”. Så här beskriver Bibeln äkta generositet: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7) De som följer de här fina bibliska principerna är generösa därför att de verkligen vill vara det, och det när som helst under året.  Vi kan vara säkra på att sann givmildhet har Guds godkännande – och den är aldrig betungande.

En förfalskning!

Vid en närmare granskning är nästan varje sida av julfirandet antingen av hedniskt ursprung eller också en förvanskning av det Bibeln säger. Jultraditionerna är alltså bara kristna på ytan. Hur har det blivit så? Under de århundraden som följde efter Kristi död trädde falska lärare fram, precis som Bibeln hade förutsagt. (2 Timoteus 4:3, 4) De här samvetslösa männen var mer intresserade av att göra kristendomen tilltalande för den stora massan än av att lära ut Bibelns sanning. Med tiden började de anamma populära hedniska högtider och gav dem en ”kristen etikett”.

Bibeln varnade för att sådana här ”falska lärare” skulle utnyttja andra ”med falska ord. Men vad dem angår, så är domen sedan gammalt inte overksam, och deras tillintetgörelse slumrar inte.” (2 Petrus 2:1–3) Jehovas vittnen tar allvarligt på de här orden, ja på hela Bibeln, som de betraktar som Guds skrivna ord. (2 Timoteus 3:16) Därför tar de avstånd från falska religiösa traditioner och högtider. Har det här gjort dem olyckliga? Nej, tvärtom! De vet av egen erfarenhet att sanningen i Bibeln verkligen är befriande, och det ska vi se närmare på i nästa artikel.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 8]

SÅ OGRÄS, SKÖRDA OGRÄS

En gång i tiden kämpade de kyrkliga myndigheterna ”med näbbar och klor mot de gamla hedniska kvarlevorna”, sägs det i boken Christmas Customs and Traditions—Their History and Significance. Men med tiden blev det viktigare för prästerskapet att fylla ut kyrkbänkarna än att hålla sig till sanningen. De började därför se genom fingrarna med de här hedniska sedvänjorna, och så småningom införlivades de i den kristna traditionen.

”Vad man sår får man också skörda”, säger Bibeln. (Galaterna 6:7, Bibel 2000) Efter att ha sått hedniskt utsäde på sina åkrar borde kyrkorna inte vara förvånade över att ”ogräset” har fått övertaget. En högtid som påstås firas till minne av Jesu födelse blir en ursäkt för att festa och dricka omåttligt, varuhusen drar mer folk än kyrkorna, familjer blir djupt skuldsatta av alla julklappsinköp, och barn kan inte skilja på myt och verklighet, på tomten och Jesus. Ja, det är av goda skäl som Gud säger: ”Sluta upp med att röra vid det orena.” (2 Korinthierna 6:17)

[Bilder på sidan 7]

Precis som under de forntida saturnalierna går många in för att äta, dricka och festa under julen.

[Bildkälla]

© Mary Evans Picture Library.