Harpyan – regnskogens rovfågel

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ECUADOR

▪ Tidiga upptäcktsresande i Sydamerika måste ha blivit förbluffade när de först såg den här väldiga fågeln. Den gjorde så stort intryck på dem att de namngav den efter ett skräckinjagande bevingat monster med kvinnohuvud i den grekiska mytologin – harpyan.

Harpyans särpräglade utseende väcker fortfarande förundran. Den här fågeln, som blir drygt 90 centimeter lång och har ett vingspann på omkring två meter, lever i Central- och Sydamerikas regnskogar, och den är en av världens största och kraftfullaste örnar. Honorna är större än hanarna och väger omkring nio kilo. Harpyan har kraftiga, välproportionerade klor som kan bli upp till 13 centimeter långa – dubbelt så långa som den vithövdade havsörnens klor. Enligt National Geographic Today är harpyans klor så starka att de kan krossa ”benen på sengångare, apor och andra byten som fågeln snappar åt sig från regnskogens baldakin, och offren dör ofta omedelbart”. Men trots att harpyan är så stor och välbeväpnad flyger den så ljudlöst att man kanske inte ens märker när den seglar förbi ovanför huvudet.

En fågel i knipa

Även om vi människor inte behöver frukta harpyan, så har den orsak att frukta oss. Tjuvskytte och skövling av fågelns naturliga miljö har gjort att den finns med på listan över utrotningshotade arter, och det är nu sällsynt att man får se den i vilt tillstånd. I ett försök att rädda harpyan har den valts till Panamas nationalfågel, och tjuvskyttar får stränga straff.

I Ecuador försöker man också rädda harpyan. Yara Pesantes är veterinär i Parque Histórico i Guayaquil, där man föder upp harpyor i fångenskap, och hon berättar för Vakna! att fåglarna blir könsmogna först vid fyra eller fem års ålder. Men eftersom häckningscykeln är två år och honorna lägger bara ett eller två ägg åt gången går fortplantningen långsamt, och det försvårar arbetet med att rädda harpyan. Yara Pesantes kan trots det berätta att det här uppfödningsprojektet redan har resulterat i en frisk fågelunge. Men snart kommer människors insatser för att rädda utrotningshotade djur inte längre att behövas. Varför inte det? Därför att Skaparen, Jehova Gud, kommer att ta full kontroll över det som sker på jorden och göra det uppenbart att han inte skapade vår planet och alla dess fantastiska skapelser utan ett syfte. (Psalm 104:5; Jesaja 45:18)

[Bild på sidan 25]

Klart för ringmärkning av en harpya.

[Bildkälla]

Pete Oxford/Minden Pictures

[Bildkälla på sidan 25]

Tui De Roy/Roving Tortoise Photos