Varför är näten tomma?

”Jag har sett goda år och dåliga år, men jag har aldrig sett en sådan kris när det gäller fisket som den vi har nu”, säger 65-årige George, som bedriver fiske vid Englands nordöstra kust. ”Allt är utfiskat – torsk och annan vitfisk, lax, hummer – allt.”

GEORGE är inte ensam om att vara bekymrad. Liknande oroande rapporter kommer från många länder och gäller alla världshav. Agustín, som bor i Peru och är kapten på ett fiskefartyg på 350 ton, säger: ”För omkring 12 år sedan började det bli ont om sardin. Tidigare fanns det rikligt med fisk här året om, men nu är vi ofta sysslolösa flera månader i sträck. Vi brukade aldrig fiska mer än 15 sjömil från land, men nu får vi gå ut 170 sjömil för att hitta fisk.”

Antonio, som bor i Galicien i Spanien, säger: ”Jag har fiskat i över 20 år. Undan för undan har jag sett hur havets resurser har förbrukats. Vi tar ut mer från havet än det kan producera.”

Även om överfiskningen av världshaven inte kan fångas på bild på samma dramatiska sätt som skövlingen av regnskogarna, är den precis lika verklig. I en rapport nyligen från FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) sades det varnande: ”Situationen är särskilt allvarlig och hotfull eftersom omkring 75 procent av världens fiskevatten redan är fullt utnyttjade, överexploaterade eller uttömda.”

Fisk är den huvudsakliga animaliska proteinkällan för en femtedel av jordens befolkning. Vi riskerar således att förlora en av våra viktigaste näringskällor. Men inte ens i normala fall finns det gott om fisk överallt i haven. När det gäller förekomsten av liv är  faktiskt större delen av det öppna havet som en öken. De mest produktiva fiskevattnen finns nära kusterna och i områden där näringsrikt vatten väller upp. Näringsämnena ger föda åt fytoplankton, som är det första ledet i den marina näringskedjan. Hur fördärvar då fiskare de fiskevatten som de är beroende av för sitt uppehälle? Det som hänt i ett speciellt område ger en del av svaret.

Grand Banks – utfiskningen börjar

Något som liknade en guldrusch började när den italienskfödde sjöfararen och upptäcktsresanden John Cabot * seglade från England över Atlanten och upptäckte fiskebanken Grand Banks, ett grunt havsområde utanför Kanadas sydöstra kust. Det här hände endast fem år efter Christofer Columbus historiska resa 1492. Snart trotsade hundratals fiskare Atlanten för att fiska vid Grand Banks. Ingen europé hade någonsin sett havsvatten som var så fulla av torsk.

Torsken värderades högt. Den uppskattas än i dag för sitt vita, magra kött och är fortfarande en favorit på världsmarknaden. En atlanttorsk väger vanligtvis mellan 1,5 och 9 kilo, men vid Grand Banks fanns det exemplar som var lika stora som en människa. Under de århundraden som följde ökade fiskarna sina fångster i och med att de lärde sig använda trålar och långrevar med tusentals krokar.

Industrifiskets påverkan

På 1800-talet började en del européer uttrycka sin oro över fiskbestånden, i synnerhet när det gällde sill. Men professor Thomas Huxley, president för British Royal Society, förklarade vid 1883 års internationella fiskeriutställning i London: ”Mängden fisk är så ofattbart stor att det antal vi fångar är relativt obetydligt. ... Jag tror därför att fiskevattnen för torsk ... och förmodligen alla de stora fiskevattnen är outtömliga.”

Det var inte många som ifrågasatte Huxleys uppfattning, inte ens sedan man börjat bedriva fiske vid Grand Banks med ångtrålare och industriella metoder. Efterfrågan på torsk ökade, i synnerhet efter 1925, då Clarence Birdseye från Massachusetts i USA uppfann en metod för snabbfrysning av fisk. Med hjälp av dieseldrivna trålare började fiskare tillgodose efterfrågan genom att landa allt större fångster. Och exploateringen skulle fortsätta.

År 1951 anlände ett märkligt fartyg från England till Grand Banks för att fiska. Det var 85 meter långt och hade en kapacitet på 2 600 bruttoton. Det här var världens första fabrikstrålare, med utrustning för infrysning och paketering av fisk. Den hade en ramp i aktern, där vinschar halade in de enorma näten, och på de undre däcken fanns rader med maskiner som automatiskt fileade och fryste in fisken. Med hjälp av radar och ekolod för lokalisering av fiskstim kunde fartyget leta fisk dag och natt flera veckor i sträck.

Andra länder såg möjligheten att göra stora förtjänster, och snart var hundratals liknande  trålare ute på haven och fångade ända upp till 200 ton fisk i timmen. En del fartyg hade en kapacitet på 8 000 ton och hade nät som var så stora att de kunde rymma en jumbojet.

Det slutliga dråpslaget

”I slutet av 1970-talet levde de flesta fortfarande i den villfarelsen att havets rikedomar var outtömliga”, sägs det i boken Ocean’s End. En växande flotta av jättelika trålare bedrev fiske vid Grand Banks under hela 1980-talet. Forskare varnade för att torskbeståndet var nära kollaps. Men tiotusentals människor var nu beroende av torskfisket för sitt levebröd, och politikerna drog sig för att fatta impopulära beslut. År 1992 visade forskare slutligen att torskbeståndet på 30 år hade minskat med alarmerande 98,9 procent. Torskfisket vid Grand Banks förbjöds. Men det var för sent. Fem hundra år efter upptäckten hade ett av världens rikaste fiskevatten uttömts.

Fiskare hoppades att torsken snart skulle komma tillbaka. Men torsk lever i över 20 år, och det tar lång tid innan den blir könsmogen. Under de år som gått sedan 1992 har den förväntade återhämtningen ännu inte inträffat.

Situationen kritisk i hela världen

Det som hänt vid Grand Banks är ett oroande exempel på fiskeindustrins globala problem. Storbritanniens miljöminister sade 2002 att ”60 procent av världens fiskbestånd håller på att utfiskas”. Tonfisk, svärdfisk, haj och kungsfisk (uer) hör till de många arter som befinner sig i riskzonen.

Många rika nationer har redan uttömt sina egna fiskevatten och ser sig nu omkring efter fiskevatten längre bort som de kan exploatera. Afrikas kuster, till exempel, har några av världens rikaste fiskevatten. Många afrikanska regeringar anser sig inte ha råd att neka fiskelicenser, eftersom de utgör en viktig inkomstkälla i fråga om utländsk valuta. Det är inte förvånande att den lokala befolkningen upprörs över att se hur deras fiskevatten töms.

Varför fortsätter överfiskningen?

För en utomstående verkar lösningen enkel – sluta med överfiskningen. Men det är inte så enkelt. Kommersiellt fiske kräver en enorm investering i utrustning. Varje fiskare hoppas därför att andra skall sluta fiska så att han själv kan fortsätta. Följden blir att ingen slutar. Dessutom är det ofta regeringarna som investerar mest i fiskeindustrin, vilket gör dem till en del av problemet. I tidskriften Issues in Science and Technology sägs det: ”Nationerna har ofta betraktat [FN:s] mål för bevarande av fiskbestånden som en moralkodex som andra nationer borde följa men som de själva varit beredda att ignorera.”

Sportfiskare har också en del av ansvaret. Tidskriften New Scientist redogjorde för en undersökning i USA och sade: ”Fritidsfisket svarar för 64 procent av den rapporterade fångsten av överfiskade arter längs Mexikanska golfen.” Både sportfiskare och yrkesfiskare har stort inflytande, och politikerna har därför en tendens att vara mer intresserade av att vinna popularitet än av att skydda fiskbestånden.

Kan världens fiskevatten skyddas? Boyce Thorne-Miller säger i sin bok The Living Ocean: ”Ingen specifik åtgärd kan rädda arterna i haven förrän det sker en radikal förändring av människors attityder.” Lyckligtvis har Skaparen, Jehova Gud, upprättat ett rike som kommer att garantera den framtida säkerheten för hela jorden. (Daniel 2:44; Matteus 6:10)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 21]

De överfiskade haven har skövlats precis som regnskogarna

[Infälld text på sidan 22]

”Omkring 75 procent av världens fiskevatten [är] redan ... fullt utnyttjade, överexploaterade eller uttömda.” (FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor)

 [Infälld text på sidan 23]

Fisk är den huvudsakliga animaliska proteinkällan för en femtedel av jordens befolkning

[Bild på sidan 23]

Kambodja

[Bild på sidan 23]

Kommersiellt fiske, Alaska

[Bild på sidan 23]

Demokratiska republiken Kongo

[Bildkälla på sidan 20]

© Janis Miglavs/DanitaDelimont.com

[Bildkällor på sidan 22]

Överst: © Mikkel Ostergaard/Panos Pictures; mitten: © Steven Kazlowski/SeaPics.com; nederst: © Tim Dirven/Panos Pictures