Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Har du defekt färgseende?

Har du defekt färgseende?

Har du defekt färgseende?

”När jag klär mig ser min fru till att färgerna på de kläder jag väljer passar ihop”, säger Rodney. ”Vid frukosten väljer hon ut en frukt åt mig, för jag kan inte se vilken frukt som är mogen. På jobbet kan jag inte alltid se var jag skall klicka på datorskärmen, eftersom ikoner ofta känns igen på färgen. Jag kan inte se skillnad på röda och gröna trafiksignaler, så när jag är ute och kör måste jag se efter om det är den översta eller den nedersta signalen som lyser. Horisontella trafiksignaler kan ställa till problem för mig.”

RODNEY har defekt färgseende, även kallat färgblindhet. Han har en ärftlig genetisk defekt på näthinnan, den ljuskänsliga hinna som täcker insidan av ögat. Han är inte ensam om detta. Omkring 1 av 12 män av europeisk härkomst och omkring 1 av 200 kvinnor har de här besvären. * Rodney ser inte bara i svartvitt, utan kan likt de flesta som lider av färgblindhet se olika färger. Men en del färger uppfattar han inte på samma sätt som de med normalt färgseende gör.

I människoögat finns det normalt tre typer av koniskt formade färgkänsliga celler, så kallade tappar. Varje typ har stor känslighet för en grundfärg i ljusets våglängdsspektrum: blått, grönt eller rött. Ljus av olika våglängder stimulerar motsvarande tappar, som sänder signaler till hjärnan och gör det möjligt för oss att uppfatta färger. * Men hos människor med defekt färgseende har tapparnas känslighet för en eller flera färger försvagats eller förändrats, och de upplever därför färger annorlunda. De flesta färgblinda har svårt att skilja mellan gult, grönt, orange, rött och brunt. Den här defekten kan göra det svårt att se grönt mögel på brunt bröd eller på gul ost eller att se skillnad på en blåögd, blond person och en grönögd, rödhårig person. Om en persons rödkänsliga tappar är mycket svaga ser en röd ros svart ut. Det är mycket ovanligt att man inte kan se blått.

Defekt färgseende hos barn

Defekter i färgseendet är vanligtvis ärftliga och medfödda, men barn lär sig ofta omedvetet att kompensera dessa. Även om de inte kan se skillnad på vissa färger, kan de uppfatta skillnader i kontrast och ljusstyrka och förknippa variationerna med de namn som färgerna får. De kan också lära sig att känna igen ett föremål på ytmönstret och strukturen i stället för på färgen. Många barn förblir omedvetna om sitt handikapp under hela uppväxttiden.

Eftersom man i skolor ofta använder hjälpmedel med olika färger i undervisningen, särskilt i de lägre årskurserna, kan föräldrar och lärare av misstag tro att ett barn har inlärningssvårigheter, när det i själva verket har defekt färgseende. En femårig pojke blev till och med bestraffad av en lärare för att han hade målat en bild med rosa moln, gröna människor och träd med bruna blad. För ett barn med defekt färgseende kan de här färgerna verka helt normala. Det är därför av goda skäl som myndigheter rekommenderar att man rutinmässigt kontrollerar färgseendet hos små barn.

Det finns inte någon känd behandling mot den här åkomman, men den förvärras inte med åldern och medför inte heller ökad risk för andra defekter på synen. * Att ha defekt färgseende kan ändå vara frustrerande. Men under Guds kungarikes styre kommer Jesus Kristus att avlägsna varje spår av ofullkomlighet från gudfruktiga människor. Då kommer de som har haft defekt färgseende att se Jehovas skapelse i all dess härlighet. (Jesaja 35:5; Matteus 15:30, 31; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

[Fotnoter]

^ § 3 Defekt färgseende förekommer bland alla folkslag men är vanligast bland vita.

^ § 4 Många djur kan urskilja färger, men deras färgseende skiljer sig från människans. Hundar har bara två typer av tappar i näthinnan – en för blått och en för en rödgrön nyans. En del fåglar har å andra sidan fyra typer av tappar och kan uppfatta ultraviolett ljus, vilket människan inte kan.

^ § 8 Defekt färgseende kan ibland orsakas av sjukdom. Om du senare i livet märker att ditt färgseende förändras, kan det vara bra att uppsöka en ögonläkare.

[Ruta/Diagram på sidan 18]

TESTER FÖR ATT UPPTÄCKA DEFEKT FÄRGSEENDE

Vid tester för att upptäcka vilken typ av defekt färgseende en person har och i vilken grad han har det används ofta punktmönster i olika färger och nyanser. Det allmänt använda Ishiharatestet består av upp till 38 olika mönster. När någon med normalt färgseende tittar på testmönstren till vänster i dagsljus, bör han se siffrorna 42 och 74, men den som har röd-grön färgblindhet – den vanligaste formen – kanske inte ser någon siffra alls på den övre bilden och siffran 21 på den nedre. *

Om testet avslöjar en defekt, kan en ögonläkare rekommendera ytterligare tester för att avgöra om defekten är ärftlig eller beror på något annat.

[Fotnot]

^ § 15 De här bilderna visas bara som exempel. Prov för att ställa diagnos bör utföras av en kvalificerad person.

[Bildkälla]

Bilder på sidan 18 för test av färgseende: Med tillstånd av Pseudoisochromatic Plate Ishihara Compatible (PIPIC) Color Vision Test 24 Plate Edition av dr Terrace L. Waggoner/www.colorvisiontesting.com

[Ruta på sidan 19]

VARFÖR VANLIGARE BLAND MÄN?

Anlaget för defekt färgseende sitter i X-kromosomen. Kvinnor har två X-kromosomer, och män har en X-kromosom och en Y-kromosom. Om en kvinna ärver en defekt i färgseendet i en av X-kromosomerna, kommer den normala genen i den andra kromosomen troligen att ta överhanden, och hennes syn blir bra. Men en man som ärver en defekt i X-kromosomen har ingen ytterligare X-kromosom som kan ta över.

[Diagram/Bilder på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

HUR VI SER FÄRGER

Ljus från föremål passerar genom hornhinnan och linsen och fokuseras på näthinnan

Hornhinna

Lins

Näthinna

Bilden är upp och nervänd men vänds senare rätt av hjärnan

SYNNERVEN leder synimpulser till hjärnan

NÄTHINNAN innehåller tappar och stavar. Tillsammans möjliggör de fullgod syn

Stavar

Tappar

TAPPARNA är känsliga för rött, grönt eller blått ljus

Rött

Grönt

Blått

[Bilder]

Normalt färgseende

Defekt färgseende