Tranornas fascinerande dans

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

I DEN sydkoreanska staden Pusan kan man få se en besynnerlig folkdans. Män klädda i vita skrudar och med höga svarta hattar viftar med armarna, svänger runt och bugar sig djupt och står till och med på ett ben.

Förklaringen till deras egendomliga, improviserade rörelser är enkel. Männen imiterar de japanska tranorna, som i århundraden har övervintrat i Sydkorea. Tranornas unika dans har gjort så starkt intryck på lokalbefolkningen att de skapat sin egen dans, med fåglarnas rörelser som förebild.

Ett hundra femtio mil därifrån, i Hokkaido i Japan, flockas naturälskare i naturreservatet Kushiro Shitsugen för att få se riktiga tranor. Tack vare att man under de hårda vintermånaderna lägger ut mat till de japanska tranorna uppgår nu stammen till flera hundra. Det är mycket vackert att betrakta en grupp av de här eleganta svartvita fåglarna, när de uppför sina eldiga danser i snön. Jennifer Ackerman, som är reporter på National Geographic, använder det japanska ordet aware för att beskriva sin fascination. Hon förklarar att ordet uttrycker ”de känslor som väcks till liv av den intensiva skönheten hos en flyktig företeelse”.

Tranor finns i alla världsdelar utom Sydamerika och Antarktis och har länge fascinerat människor. Fåglarna förekommer på grottmålningar i Afrika, Australien och Europa. I Fjärran Östern, där tranor symboliserar långt liv och lycka, är de ett favoritmotiv för konstnärer. Kanhända är det på grund av att tranor kan hålla ihop som par hela livet som de också representerar äktenskaplig lycka och ofta är avbildade på japanska bröllopskimonor. Koreanerna har klassat den japanska tranan som ”naturminnesmärke” tack vare att den är så sällsynt och vacker. Japanerna har dansande tranor avbildade på sina 1 000-yensedlar. Så långt tillbaka som för 2 500 år sedan utvecklade kineserna ”de vita tranornas dans”. Det kanske är tranornas unika förkärlek för dans som förklarar varför de har en speciell plats i människors hjärtan.

Trandansen

Alla de 15 arterna av tranor dansar, och till och med nykläckta ungar som knappt är två dagar gamla gör sina försök. ”Vissa andra grupper av fåglar dansar också”, förklarar Handbook of the Birds of the World, ”men ingen gör det i lika stor utsträckning eller ... på ett sätt som är lika vackert i människans ögon.” Tranornas dans är ganska omväxlande och alltid mycket effektfull – med tanke på fåglarnas storlek, deras eleganta hållning och deras effektfulla hopp högt upp i luften med  utsträckta vingar. Handboken tillägger att det typiska för dansen är ”en lång rad invecklade och samordnade bugningar, hopp, språngmarscher och korta flygturer”. Och tranor är som vi människor – så fort några i gruppen börjar dansa brukar de övriga välja att göra detsamma. I Afrika har fågelskådare sett så många som 60 par krontranor dansa tillsammans i full harmoni.

Varför dansar tranorna? Är det för att motionera, kommunicera, uppvakta, varna eller helt enkelt för att visa sitt goda humör? Det som driver dem kan vara antingen ett av de här skälen eller också alla. Ja, tranor tycker verkligen om att dansa i par, och dansen utgör en del av deras parningslek. Men även unga tranor dansar, och de är oftast de mest entusiastiska dansarna. ”Oavsett vad det är som driver dem är det ett nöje att betrakta dem”, sägs det avslutningsvis i handboken.

Tranornas flykt

Tranor hörs ofta långt innan man ser dem. Ett genomträngande, trumpetliknande läte talar om att de är i antågande, även om de fortfarande kan vara flera kilometer bort. Det här lätet verkar hjälpa flocken att hålla ihop under deras långa flyttfärd. De flesta arter flyttar från sina nordliga häckningsplatser. På hösten flyger de långa sträckor från Canada, Sibirien eller Skandinavien till ett varmare klimat i Indien, Kina, USA (Texas) eller Medelhavsområdet. De här flygturerna är riskabla och ansträngande. Man har kunnat se vissa eurasiska tranor flyga på 10 000 meters höjd, när de korsat Himalaya på väg mot Indien. De flyger i den typiska V-formationen och drar fördel av uppvindarna, så att de kan glidflyga så långt som möjligt. Men när de flyger över vatten kan de bara lita till kraften i sina vingar. *

Den spanske ornitologen Juan Carlos Alonso har använt nästan 20 år till att kartlägga flyttmönstren för de 70 000 eurasiska tranor som övervintrar i Spanien. ”Somliga tranor är ringmärkta, och andra är utrustade med en liten radiosändare, så att vi kan följa deras flyttfärd”, förklarar han. ”För mig är det lika spännande varje gång som jag här i dess spanska övervintringsområde träffar på en fågel som jag själv har ringmärkt i Nordtyskland, när den just blivit flygfärdig. Tranorna har använt samma flygrutter i århundraden. En trana som blivit ringmärkt i Finland sågs övervintra så långt söderut som i Etiopien, medan vissa tranor från Sibirien tillbringar vintern i Mexico.”

 Deras kamp för överlevnad – med mänsklig hjälp

För närvarande är 9 av de 15 arterna av tranor utrotningshotade. År 1938 hade den nordamerikanska trumpetartranan, som är den mest hotade arten, minskat till endast 14 fåglar. Men tack vare naturvårdsinsatser, där man lagt ut mat och sett till att viktiga miljöer har skyddats, har antalet sakta ökat till över 300. Biologer föder nu upp ungar i fångenskap och släpper sedan ut dem i frihet i skyddade områden. På senare tid har ultralätta flygplan använts med stor framgång för att lära några unga trumpetartranor att flytta till ställen där de kan övervintra. Ryska forskare gör liknande ansträngningar för att skydda den hotade sibiriska snötranan.

En av de mest rörande berättelserna om framgångsrika hjälpinsatser kommer från Japan. En liten koloni av japanska tranor i Hokkaido flyttade inte, eftersom fåglarna under vintermånaderna kunde hitta föda längs vattendrag i närheten av varma källor. Men under den stränga vintern 1952 frös även de här vattendragen till is, och det såg ut som om den lilla flocken på 30 fåglar skulle försvinna. Men skolbarnen på orten strödde ut säd på de frusna vattendragen, och fåglarna överlevde. Sedan dess har tranorna matats regelbundet, och den lilla flocken har ökat till närmare 900 fåglar, vilket är ungefär en tredjedel av stammens totala antal i världen.

Inför en osäker framtid

Liksom många andra arter har tranorna tagit skada av att våtmarkerna har dikats ut och att gräsmarkerna har minskat. För att överleva har tranorna blivit tvungna att lära sig leva i närheten av människor. I allmänhet föredrar de att hålla människor på ett behörigt avstånd av flera kilometer, men om de inte blir störda kan de vänja sig vid att ha människor i sin närhet. I Indien har sarustranan, den resligaste av alla flygande fåglar, vant sig vid att häcka vid dammar i bebyggda områden. Andra arter har med framgång lärt sig att proviantera på odlade fält under sin flyttfärd eller när de är i sina övervintringsområden.

Förhoppningsvis kommer de gemensamma ansträngningar som görs av naturvårdare i många länder att trygga de här graciösa skapelsernas överlevnad. Det skulle verkligen vara sorgligt om framtida generationer aldrig fick uppleva tranornas magnifika dans eller höra deras trumpetliknande läten, när de flyger söderut tvärs över hösthimlen!

[Fotnoter]

 [Bild på sidan 15]

Japanska tranor i Asien

[Bild på sidan 16]

En detalj från ett koreanskt porslin

[Bild på sidan 16]

Jungfrutranor med örontofsar

[Bild på sidorna 16, 17]

Vanliga europeiska tranor i flykt

[Bild på sidan 17]

Nordliga krontranor i Afrika