Barcelona – utomhusmuseum av form och färg

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

TÄNK dig för en stund att du strosar omkring i en luftig konsthall. Där finns mängder av verk som omedelbart fångar din uppmärksamhet och stimulerar fantasin. När du ser dig omkring är du omgiven av en oändlig mängd fantastiska och bisarra figurer, former och färger. Men den här överraskande konstsamlingen ryms inte i någon byggnad eller i något palats. Det är staden Barcelona som utgör det här enorma utomhusgalleriet – och i synnerhet Quadrat d’Or * (Gyllene kvarteret). De utställda verken är inte målningar eller skulpturer utan byggnaderna i sig själva. Och de bjuder besökaren på en upplevelse utöver det vanliga, när det gäller byggnadsstilar och formgivning.

Barcelona ligger vid Medelhavet på Spaniens nordöstra kust, omkring 16 mil från gränsen mot Frankrike, och är nog den stad som är mest centraleuropeisk till sin karaktär av alla spanska städer. Under de senaste hundra åren har den gjort sig känd för arkitektoniskt nytänkande och stor formrikedom.

Trots att romare, visigoter, morer och franker erövrade Barcelona under olika perioder, växte staden som handelscentrum. På 1300-talet hade staden blivit Spaniens mest betydande handelsstad och viktigaste hamn vid Medelhavet. De gotiska byggnadsverken och katedralen, som i dag har en framträdande plats i hjärtat av staden, daterar sig till 1300-talet. Storslagenheten i den gotiska arkitekturen (bild 1), som utmärkte sig genom förfinade och byggnadstekniskt avancerade metoder, bekräftar Barcelonas välstånd under den här perioden.

På 1500-talet vände Spanien uppmärksamheten västerut, eftersom handeln med kolonierna var mer lönsam. Men i och med den industriella revolutionen under 1800-talet blev Barcelona den viktigaste staden för Spaniens textilindustri och började återigen få vind i seglen.

En ny stad ser dagens ljus

Den snabba utvidgningen under 1800-talet gav staden såväl rikedomar som problem. Barcelonas befolkning ökade explosionsartat under 1800-talets andra hälft utan att bebyggelsen gjorde det i motsvarande grad. Man var tvungen att göra något åt problemet med överbefolkningen.  Civilingenjören Ildefons Cerdà fick i uppdrag att utarbeta en plan för att bebygga omgivningarna och utvidga staden.

Cerdà utarbetade sin plan 1859, och den kallades L’Eixample, utbredningen, vilket också är namnet på den här stadsdelen mitt i city. Enligt hans plan skulle trädkantade gator och kvadratiska kvarter – samlade i närmast perfekt symmetri – bilda ett rutmönster. Resultatet skulle bli ett nytt storslaget, friskare och sundare Barcelona.

Mycket snart började staden växa enligt Cerdàs plan. Byggnaderna i varje kvarter formgavs i olika stilar och bjuder nutida besökare på ett arkitektoniskt formspråk med både charm, variation och skönhet. Eleganta avenyer och boulevarder fanns också med i planen. I sin bok Barcelona menar Robert Hughes att L’Eixample, på grund av sin arkitektur, är en av de mest intressanta stadsdelarna i Europa.

Det växande välståndet ledde till att Barcelona fick vara värd för världsutställningen 1888. Triumfbågen (bild 2), som står i närheten av stadens centrum, byggdes till minne av den här viktiga händelsen. Men det här ovanliga monumentet vittnar också om den konstriktning som har gjort Barcelona unikt bland världens städer.

Ny konst för att liva upp staden

I början av 1900-talet hade jugend – en konstriktning där inspirationen hämtades från former i naturen – börjat bli populär i Europa och USA. * Barcelona hade pengar att satsa, en stadsplan som låg och väntade inför stadens expansion och idérika arkitekter som mer än gärna ville pröva nya grepp. Så kom det sig att jugend gav staden dess unika utseende. Antoni Gaudí (1852–1926) var den främste förespråkaren för den här nya konstriktningen, och han satte en outplånlig prägel på Barcelonas stadslandskap.

Merparten av Gaudís främsta verk, av vilka flera är upptagna på Världsarvslistan, finns i Barcelona. Casa Milà (bild 3), eller La Pedrera, på Passeig de Gràcia i närheten av centrum, är ett bra exempel. Man kan inte hitta en rak vägg någonstans i det här byggnadsverket. Den böljande fasaden ser ut som om den  vore utmejslad i sandsten. Balkongräcken i smidesjärn som liknar slingrande löv och buskar smyckar exteriören. Inomhus har välvda tak och pelare fått alla former som tänkas kan.

Ett annat utmärkt exempel på Gaudís genialitet är Casa Batlló (bild 4), som också ligger på Passeig de Gràcia. Mellan 1904 och 1906 fick Gaudí bygga om ett hus som ägdes av Josep Batlló i Casanovas, en förmögen tygfabrikant. Gaudí skapade en byggnad som tycktes komma ur en fantasivärld. Det vågiga taket påminner om ryggraden på en dinosaurie, och takpannorna ser ut som fjällen på en fisk. Den här byggnaden måste man helt enkelt se med egna ögon.

Gaudís ofullbordade mästerverk, kyrkan Sagrada Familia (bild 5), är kanske det tydligaste exemplet på hans originalitet. De fyra tornspirorna på den norra fasaden ser ut som om de har växt fram ur droppande stearin. De här uppåtsträvande tornen, som får alla andra byggnader att se dvärglika ut, har blivit Barcelonas internationella symbol.

Parc Güell (bild 6), den trädgårdsanläggning som Gaudí anlade på några kullar väster om staden, är lika fascinerande. Spiralformade skulpturer och pelare, mosaiker i mängder av färger och byggnader och skorstenar som verkligen är något utöver det vanliga står i kontrast till den omgivande vackra parken. Ytterligare en fest för ögat är Palau de la Música Catalana (Musikpalatset, bild 7), som formgavs av en samtida till Gaudí, Domènech i Montaner.

Mellan bergen och havet

Barcelonas läge, såväl som dess arkitektoniska tillgångar, ger staden en alldeles särskild atmosfär. Collserolabergen bildar en fond åt staden västerut, medan Medelhavet utgör en gräns österut. Det är havet som till stor del har bidragit till stadens välstånd och gjort den  till Spaniens främsta handelshamn. Vid hamnen står inte alldeles oväntat en staty över Christofer Columbus (bild 8), som pekar ut mot havet.

Genom att bergen och havet omger staden får den också ett behagligt klimat som gör det skönt att vistas utomhus. Året runt är gatorna fulla av folk, från tidiga morgonen till sena kvällen. Kaféer och restauranger finns i praktiskt taget vartenda hörn och frestar förbipasserande med doften av nymalet kaffe eller möjligheten att pröva på det lokala köket. Saluhallar, som den berömda Boquería vid den trädkantade avenyn La Rambla, säljer praktiskt taget alla slags frukter, grönsaker och fiskar man kan tänka sig.

Men ett besök i Barcelona skulle inte vara komplett utan ett besök till Montjuïc, ett berg som reser sig vid havet. Det erbjuder sina besökare museer, konstgallerier och en strålande utsikt över staden och Medelhavet. Huvudarenan som användes vid OS 1992 ligger också på Montjuïc. Jehovas vittnen planerar att besöka Barcelona för en internationell sammankomst mellan den 31 juli och 3 augusti. Till den här sammankomsten kommer man att använda den stora fotbollsarenan Nou Camp för att alla delegater skall få plats.

Även om Barcelona, som de flesta större städer, har sina problem, brukar besökare njuta av miljön i den här staden vid Medelhavet. Oavsett om det är blomsterstånden och kaféerna utmed La Rambla, de trånga gatorna och den medeltida glansen i de gotiska kvarteren eller stadens fascinerande arkitektur, så erbjuder Barcelona ett utomhusmuseum av form och färg som man inte glömmer i första taget.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Barcelona

Madrid

Sevilla

[Bild på sidan 16]

Ventilationspipor och skorstenar på Casa Milà

[Bildkälla]

Godo-Foto

[Bildkälla på sidan 15]

Foton överst på sidan: Godo-Foto

[Bildkällor på sidan 17]

Sandra Baker/Index Stock Photography

Godo-Foto