Från våra läsare

Förvisning till Sibirien Jag vill uttrycka min djupa uppskattning av berättelsen om Fjodor Kalin i artikelserien ”Vilken framtid har religionen i Ryssland?” (22 april 2001) Det var gripande att läsa om hans familjs förvisning till Sibirien och om hur de förblev trogna och bevarade glädjen också under de mest påfrestande förhållanden. Jag hade förmånen att besöka några av våra kristna bröder i Moldavien för några år sedan, och jag kommer aldrig att glömma deras berättelser om förvisningen till Sibirien. Deras tro och förtröstan på Jehova uppmuntrade mig att se till att jag själv förblir trogen.

G. F., Sverige

Döv och blind Tack för artikeln om Janice Adams: ”Trots att jag var döv och blind fann jag trygghet”. (22 april 2001) Jag hade aldrig kunnat tänka mig att någon som är döv och blind skulle kunna uppmuntra mig så mycket. Min man och jag har genomlevt många perioder av både fysiska och känslomässiga sjukdomar. Sådana här artiklar förnyar vår tro, så att vi kan hålla ut ända till slutet.

P. G., USA

Vi tar ofta det vi har för givet – och missar kanske ibland ett kristet möte på grund av lite lätt huvudvärk. Men även om Janice hade skäl att stanna hemma, till exempel hennes depression och de omskakande händelser som hon hade upplevt, litade hon på att Jehova skulle ge henne den styrka hon behövde för att kunna leva ett andligen aktivt liv.

C. D., Italien

Jag är vid utomordentligt god fysisk hälsa och har således inte upplevt något som liknar det Janice har varit med om. Däremot blev jag mobbad i grundskolan, och på grund av det lider jag ofta av depressioner – jag gråter och gråter och känner mig helt värdelös. Men jag får uppmuntran av mina medkristna och stöd av mina föräldrar. Och jag tackar er av hela mitt hjärta för Janice Adams berättelse. Den gav mig mod.

M. T., Japan

Far- och morföräldrar Tack för artikeln ”Ungdomar frågar: Varför skall jag lära känna mina far- och morföräldrar?” (22 april 2001) Det var ett alldeles speciellt band mellan min mormor och mig. När mina föräldrar skilde sig, hade jag många frågor, och jag grät ofta. Men mormor ställde alltid upp. Hon tog med mig ut i tjänsten och inskärpte kärleken till förkunnartjänsten i mig. Så jag följde i hennes fotspår genom att bli heltidsförkunnare för fyra år sedan. Trots att hon sedan drabbades av Alzheimers sjukdom och inte kände igen mig längre, lyste hennes ögon upp när jag läste skriftställen om paradiset för henne. Hon somnade in i döden i september 2000. Tack så mycket för att ni lär ungdomar hur viktiga våra far- och morföräldrar är.

C. R., USA

Mina föräldrar skilde sig för tio år sedan. På grund av en självpåtagen lojalitetskänsla mot mamma klippte jag av banden till släkten på pappas sida. Men när jag läste de här artiklarna, insåg jag vikten och nyttan av att ha ett gott förhållande till mina farföräldrar. Jag har nu, tack vare dessa artiklar, några på Bibeln grundade uppslag till hur jag kan uppodla ett sådant förhållande till dem.

G. V., USA

Mina far- och morföräldrar är inte kristna, men jag har ändå ett gott förhållande till dem. Dessutom har jag en nästan 70 år gammal kristen syster i min församling som är som en farmor eller mormor för mig. När jag har ett problem, läser hon Bibeln för mig och uppmuntrar mig. Ibland håller hon mig bara i handen eller lägger armen om mig. Stundtals känns det som om det inte är någon åldersskillnad mellan oss.

M. K., Japan