Reumatism – snart ett minne blott!

”REUMATISM orsakar till skillnad från hjärtsjukdomar och cancer inte många dödsfall, men livskvaliteten påverkas mycket”, säger dr Fatima Mili. Reumatiska sjukdomar kan påverka alla sidor av livet. Bland annat vilka problem möter reumatiker? Och går det att klara av problemen?

Katia, * som är 28 år och kommer från Italien, säger: ”Sedan jag fick diagnosen reumatism när jag var 20 år har hela mitt liv förändrats. Jag var tvungen att sluta mitt jobb, och jag kunde inte fortsätta i heltidstjänsten på grund av smärtorna.” Smärta är något som alla reumatiker upplever. Alan, som är 63 år och kommer från England, säger: ”Det värker alltid någonstans i kroppen, även om det bara är lindrig smärta.” Utmattning är ett annat problem. Sarah, som är 21 år, säger: ”Man kan stå ut med smärtan och svullnaderna, men tröttheten är outhärdlig.”

 Känslomässig smärta

Enligt 61-åriga Setsuko från Japan kan den dagliga kampen med kronisk smärta ”slita ut en känslomässigt och mentalt”. Ja, bara det att försöka greppa telefonluren eller en penna kan vara en utmaning! Kazumi, som är 47 år, klagar: ”Också enkla saker som till och med ett barn kan göra har blivit omöjliga för mig.” Sextioåriga Janice, som inte längre kan gå eller stå så mycket, säger: ”Jag blir ledsen, eftersom jag inte kan göra sådant som jag gjorde förut.”

Sådana begränsningar kan göra att man blir frustrerad eller tänker negativt om sig själv. Gaku, ett 27-årigt Jehovas vittne, säger: ”Eftersom jag inte kan ta del i förkunnarverksamheten så mycket som jag skulle vilja eller ta på mig uppgifter i församlingen, känner jag mig värdelös.” Francesca, som har kämpat med reumatism sedan hon var två år, säger att man ”dras djupare och djupare ner i en spiral av förtvivlan”. Sådan förtvivlan kan påverka andligheten avsevärt. Joyce, ett vittne från Sydafrika, medger att hon slutade gå på församlingens möten. ”Jag klarade helt enkelt inte av att träffa andra människor”, förklarar hon.

Dessutom kan en reumatiker vara mycket orolig inför framtiden. Det kan vara rädsla för att bli rörelsehindrad och beroende av andra, oro för att bli lämnad utan någon vårdare, rädsla för att ramla och bryta något och rädsla för att inte kunna försörja sin familj. Yoko, som är 52 år, säger: ”Om mina leder skulle bli deformerade, skulle jag hela tiden oroa mig för att det skulle bli ännu värre.”

Familjemedlemmar kan också drabbas känslomässigt när de ser det lidande som den sjuke får utstå. För en del gifta par kan det innebära slitningar i äktenskapet.  Denise, en kvinna i England, säger: ”Efter 15 års äktenskap sade min man: ’Jag orkar inte med din reumatism längre!’ Han lämnade mig och vår 5-åriga dotter.”

Reumatism innebär alltså stora utmaningar, både för den sjuke och för familjen. Men många klarar av situationen! Vi skall nu se hur några lyckas med det.

Ta hänsyn till begränsningarna

Om du har reumatism, är det mycket viktigt att du får tillräckligt med vila, eftersom det kan minska tröttheten. Men det här betyder inte att du skall hålla dig borta från allt vad aktiviteter heter. Timothy förklarar: ”Du måste hålla dig aktiv, så att du inte låter reumatismen ta över dig mentalt, för om den gör det, så kommer du till slut att bara sitta där och känna smärtan.” Reumatologen William Ginsburg från Mayokliniken i Florida säger: ”Det är en hårfin skillnad mellan att göra för mycket och att göra för lite. Ibland måste man påminna en del om att sakta farten lite och anpassa sig till sin sjukdom.”

Det här kan innebära att man förändrar sitt sätt att se på sina begränsningar. Daphne från Sydafrika berättar: ”Jag fick se realistiskt på det hela – att min förmåga att göra vissa saker inte har försvunnit, utan bara att jag måste göra dem långsammare. I stället för att oroa mig och bli frustrerad låter jag allt ta sin tid.”

Det är också bra att bekanta sig med olika hjälpmedel och kanske tala med sin läkare eller sjukgymnast om dem. Keiko berättar: ”Vi satte in en handikapphiss i trappan. Vi bytte ut dörrvreden, eftersom det gjorde ont i handlederna att vrida om dem. Nu kan jag öppna alla dörrarna genom att trycka upp dem med huvudet. Vi bytte ut alla vattenkranar mot engreppsblandare, så att jag kan utföra en del hushållsarbete.” En annan reumatiker, Gail, säger: ”Mina bil- och husnycklar har långa skaft, vilket gör det lättare för mig att vrida om dem. Min kam och borste har förlängda handtag som kan vridas i olika vinklar.”

Stöd från familjen ger styrka

Carla från Brasilien säger: ”Min mans stöd har varit avgörande. Jag blev modigare tack vare att han följde med mig på läkarbesöken. Tillsammans tog vi reda på hur sjukdomen påverkar min kropp, vilka symtomen är och vilken behandling som behövdes. Jag kände mig bättre, eftersom han kunde förstå vad jag gick igenom.” Ja, män och hustrur som tar hänsyn till sin äktenskapspartners begränsningar och som är villiga att lära sig mer om sjukdomen kan vara till mycket styrka och stöd.

Vi har till exempel Bette som tog städjobb när hennes mans reumatism gjorde att han inte längre kunde klara av sitt arbete. Och sedan har vi Kazumi. Hennes man tog hand om henne och utförde också det hushållsarbete hon inte kunde utföra. Dessutom lärde han barnen att göra vad de kunde för att hjälpa till. Kazumi säger: ”Min man har verkligen gett mig styrka. Utan hans hjälp skulle jag ha varit mycket sämre.”

En kvinna som heter Carol och kommer från Australien ger rådet: ”Se till att ditt schema inte är så fullspäckat. Jag får lätt känslor av otillräcklighet, om jag inte kan hålla jämna steg med familjen.” Om familjen visar verklig förståelse och omtanke, är det till stor hjälp och stort stöd för den sjuke.

 Andlig hjälp

Katia säger: ”När man har en sådan här sjukdom, tror man att ingen vet vad man går igenom. Därför är det viktigt att man vänder sig till Jehova Gud och kommer ihåg att han verkligen förstår hur vi mår och hur vi känner det. (Psalm 31:7) Mitt goda förhållande till honom har gett mig den sinnesfrid jag behöver för att leva med min sjukdom.” Ja, visst är det passande att Bibeln kallar Jehova ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Korinthierna 1:3, 4)

Bön kan ge mycket tröst och kraft åt någon som har kronisk smärta. Kazumi berättar: ”Under de nätter jag inte kunnat sova på grund av värken har jag med tårar i ögonen berättat mina innersta tankar för Jehova och bett honom ge mig styrka och förstånd, så att jag kan uthärda smärtan och ta itu med svårigheterna. Jehova har definitivt gett mig svar.” Francesca har också upplevt Guds kärleksfulla stöd. Hon säger: ”Jag har sett hur orden i Filipperna 4:13 uppfyllts: ’Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.’”

Jehova Gud ger ofta sitt stöd genom den kristna församlingen. Gail, till exempel, berättar hur hon fick hjälp av sina andliga bröder och systrar i församlingen. ”Deras kärlek hjälpte mig att inte bli deprimerad”, säger hon. Och när Keiko fick frågan om hon kunde komma på något som hade varit till uppmuntran för henne, svarade hon: ”Ja, den kärlek och sympati jag får från alla i församlingen!”

I Jehovas vittnens församlingar tar tillsyningsmännen ledningen i att ge sådant stöd. Setsuko säger: ”Det betyder verkligen mycket när äldstebröderna lyssnar på och tröstar någon som kämpar med en sjukdom.” Men som en reumatiker som heter Daniel påminner oss ”kan våra andliga bröder och systrar hjälpa oss bara om vi låter dem göra det”. Det är därför viktigt att man umgås med sina medkristna och gör sitt bästa för att vara med vid församlingsmötena. (Hebréerna 10:24, 25) Där får man den andliga uppmuntran man behöver för att härda ut.

Lidandet är snart slut!

Reumatiker är tacksamma mot läkarkåren för de framsteg som hittills har gjorts. Men inte ens de bästa behandlingarna är något botemedel. I det långa loppet kan man få störst tröst av Guds löften om en ny värld. * (Jesaja 33:24; Uppenbarelseboken 21:3, 4) I den världen ”skall den lame hoppa som en hjort”. (Jesaja 35:6, Bibel 2000) Ja, då kommer reumatism och alla andra sjukdomar att vara borta för alltid! Peter, som har kronisk artrit i ryggraden, säger: ”Jag kan se ljuset i slutet av tunneln.” Och en kristen kvinna som heter Giuliana säger: ”Jag ser varje dag som går som en vunnen kamp – en dag mindre att uthärda innan slutet kommer!” Ja, slutet för reumatism och slutet för allt lidande är nära!

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 10]

Det finns många hjälpmedel som gör att reumatiker kan leva ett produktivt liv

[Bild på sidan 12]

Vid kristna möten ges kärleksfullt stöd