Ett område med unik flora

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SYDAFRIKA

EFTER att ha klassificerat en samling blommor från Afrika beskrev 1700-talsbotanikern Carl von Linné deras naturliga hemvist som ”Godahoppsudden, paradiset på jorden, som den gode Skaparen har smyckat med sina yppersta underverk”.

Dessa så kallade ”yppersta underverk” finner vi i det område som täcker Afrikas sydspets. Holländska kolonisatörer kallade den dominerande vegetationen i området fijnbosch, som betyder ”fin buskskog” eller ”små skogar”. Eftersom ordet fijn betyder ”liten”, var det möjligen en anspelning på storleken hos de blad, de växter och den späda skog som växer i området. Ordet fijnbosch kom med tiden att bli ”fynbos”. Bladen på de växter som lever i fynbos må vara små och hårda, men blommorna uppträder i fantastiska former, färger och storlekar.

Fynbos ingår i det capensiska florariket — ett florarike som skiljer sig mycket från de andra florarikena i världen. * Även om detta  florarike täcker en relativt liten yta, innehåller det en häpnadsväckande mångfald av växtarter — en källa uppger mer än 8.550 arter — av vilka två tredjedelar inte finns någon annanstans på jorden.

Bara på Taffelberget har man räknat till 1.470 växtarter! I tidskriften New Scientist förklarades det att ”detta är mer än vad man finner på alla de brittiska öarna tillsammans”. Men fynbos har också haft inflytande på andra delar av jorden. Hur då?

Fantastisk mångfald

Om du råkar ha en pelargon stående på din fönsterbräda, är det mycket troligt att det är ättlingen till en planta från fynbos som du sköter om. Av de 250 arter av pelargoner som växer naturligt på jorden finner man mer än två tredjedelar i fynbosområdet.

Dessutom växer en tredjedel av de 1.800 arter som hör till familjen svärdsliljeväxter där, inklusive mer än 70 gladioler som inte finns någon annanstans på jorden. När det gäller tusenskönor och vygies kan Afrikas sydspets skryta med 1.646 arter. * Där finns också kapeterneller som behåller sina klara färger och som länge har använts i arrangemang med torkade blommor.

 Det mest anmärkningsvärda med fynbos är emellertid dess blommande ljungväxter. Tro det eller inte, men i fynbos växer faktiskt 625 av de totalt 740 arter av ljungväxtsläktet Erica som finns på jorden.

Honungsproteor och kapsockerfåglar

Linné undersökte en grupp blommor från fynbos som hade en egendomlig mångfald av former. Han gav dem namnet Protea (medlem av familjen Proteaceae) efter den grekiske guden Proteus, som ansågs kunna anta de mest växlande gestalter. Allt som allt är det 328 arter av proteaväxter som härstammar från fynbosområdet. Vilken upplevelse det är att vandra i bergen i Kapområdet och helt oväntat se den stora kungsprotean! Denna majestätiska blomma blir ibland större än en människas ansikte.

En annan vanlig proteaväxt är honungsprotean. Blommorna på denna buske är skålformade och innehåller mycket nektar. De tidiga nybyggarna brukade skaka blommorna över en behållare för att samla nektarn, som de sedan kokade till sirap.

Kapsockerfågeln — en fågel som bara finns i fynbosområdet — är också förtjust i proteablommornas nektar. Med sin långa näbb och tunga suger sockerfågeln upp blommans nektar, och den återgäldar blomman för nektarn genom att transportera blommans pollen till en annan blomma — ett effektivt sätt att hjälpa till med befruktningen. Dessutom äter sockerfågeln de insekter som dras till de stora blommorna. Man kan därför säga att fågeln och blomman behöver varandra för att överleva.

 Andra sätt att samarbeta

En del proteor växer tätt utefter marken, gömda under annan växtlighet. Skogsmöss lockas dit av den jästaktiga doft som proteorna avger. Mössen pressar in sina huvuden i blommorna och dricker av nektarn. Sedan går de vidare till andra proteor och överför på så sätt pollen som fastnat på deras pälsklädda huvuden. På det här sättet samarbetar skogsmössen och proteorna för överlevnad.

Ett liknande samspel finns mellan ljungväxterna av släktet Erica och den färggranna orangebröstade kapsolfågeln, som bara finns i fynbosområdet. Eftersom blommorna på dessa ljungväxter är formade som böjda rör, är de perfekt anpassade till kapsolfågelns långa, böjda näbb. När fågeln sticker in sin näbb för att suga upp nektarn, fastnar pollen på dess huvud. Hela året igenom tillgodoser blommorna kapsolfåglarnas behov av nektar, och blommorna tar hjälp av fåglarna med pollineringen. Vilket nöje det är att vandra utefter en bergssluttning och titta på detta fantastiska samspel!

Det finns också många andra levande varelser som är viktiga för fynbos. Fjärilen Meneris tulbaghia, som också kallas Taffelbergets skönhet, är till exempel pollinerare till 15 arter av röda blommor. En av dessa blommor är disa, en berömd orkidé som pryder Taffelberget.

Där finns även mullvadsgnagare som lever på de lökformiga rötter som liljor, orkidéer och svärdsliljor har. Jordborrare bär delar av rötter till sina bon och lagrar dem där. Delar av rötter tappas ofta längs vägen eller lämnas kvar i boet utan att ätas upp, och dessa slår ofta rot och växer upp.

Hundratals olika växter i fynbos frambringar frön med köttiga, oljiga ”handtag”, som utsänder en lukt som myror bara inte kan motstå. Efter att ha tagit tag i dessa ”handtag” drar myrorna ner fröna under marken. Sedan äter myrorna upp de mjuka utväxterna, men lämnar de hårda fröna orörda. Det här gör att de nergrävda fröna, som är skyddade mot fåglar och möss, senare kan gro.

Det finns också flugor som är försedda med en lång snabel från munnen. Dessa flugor är perfekta som pollinerare av de växter i fynbos som har långa, rörformade blommor. En av flugorna har en snabel som är närmare 7,5 centimeter lång. Ja, samspelet mellan olika arter är verkligen nödvändigt för fynbos existens!

Ett osäkert samspel

Miljökämpen T. F. J. van Rensburg konstaterar i boken An Introduction to Fynbos att ”det är så synd att människan, som är satt att ha ansvaret för Skapelsen, på många sätt själv är orsaken till förstörelsen av vissa naturområden”. Det har verkligen förekommit en kolossal förödelse på förhållandevis kort tid. Doktor Piet van Wyk förklarar: ”Under de omkring 300 år som gått sedan kolonisationen har den låglänta fynbosstäppen blivit fragmenterad och förändrad av människan i sådan omfattning att bara 31 procent av den ursprungliga ... fynbosvegetationen återstår. Trettionio av arterna i fynbos är redan utdöda, och situationen för ytterligare 1.033 arter har ändrats från hotande till kritisk.”

Människans handlingssätt hotar också det viktiga och nödvändiga samspelet mellan fynbos växter och djur. Boken Table Mountain—A Natural Wonder noterar att ”ekologerna ... har bara börjat förstå det invecklade samspel som förekommer mellan djur och växter i fynbos. Om en växt dör ut, kommer dess pollinerare (gnagare, fjäril eller skalbagge) också att försvinna då?” Och hur är det med fåglarna i fynbos? Enligt den sydafrikanske biologen C. J. Skead är sockerfåglarnas överlevnad i fara på grund av deras ”nära gemenskap med proteaväxterna”.

Sådana negativa rapporter om fynbosområdet ger anledning till oro. Trots det finns det anledning till hopp för dem som likt Linné tror på ”den gode Skaparen”. Vi kan vara säkra på att jorden kommer att blomstra som aldrig förr när Jehova Gud uppfyller sitt löfte och ”gör allting nytt”. — Uppenbarelseboken 21:5.

[Fotnoter]

[Kartor på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Fynbosområdet (grönfärgat)

Taffelberget

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 16]

”Gladiolus debilis” är en av 72 gladioler som inte finns någon annanstans på jorden

[Bildkälla]

Una Coetzee (www.agulhasfynbos.co.za)

[Bild på sidan 16]

Några proteablommor är större än en människas ansikte

[Bildkälla]

Nigel Dennis

[Bild på sidorna 16, 17]

Bara på Taffelberget har man funnit 1.470 växtarter

[Bild på sidan 17]

”Heliptrum eximium” (en eternell)

[Bildkälla]

Nigel Dennis

[Bild på sidan 17]

En av många arter av korgblommiga växter som finns i fynbos

[Bildkälla]

Kirstenbosch, Kapstaden

[Bild på sidan 17]

Fjärilen ”Meneris tulbaghia” är ensam pollinerare till 15 arter av röda blommor

[Bildkälla]

Colin Paterson-Jones

[Bild på sidan 17]

Bredbladig nåldyna

[Bildkälla]

National Parks Board of South Africa

[Bild på sidan 18]

Ett unikt samspel finns mellan blommor av släktet ”Erica” och kapsolfågeln

[Bildkälla]

Colin Paterson-Jones

[Bild på sidan 18]

Proteaväxterna och kapsockerfågeln är bästa vänner

[Bildkälla]

Kirstenbosch, Kapstaden

[Bild på sidan 18]

En kapsabellilja

[Bildkälla]

Kirstenbosch, Kapstaden

[Bildkälla på sidan 18]

National Parks Board of South Africa