Bibelns syn

”Extremsporter” — Bör du ta risken?

”NU FÖR TIDEN BLIR VI FLER OCH FLER SOM LÄMNAR ÅSKÅDARPLATSERNA FÖR ATT SJÄLVA HOPPA UT FRÅN FLYGPLAN, FIRA OSS NERFÖR BERGVÄGGAR, PADDLA UTFÖR VATTENFALL OCH DYKA MED HAJAR.” — TIDNINGEN THE WILLOW GLEN RESIDENT.

DEN här kommentaren beskriver en växande trend inom sporten. Sådana aktiviteter som fallskärmshoppning, isklättring, skärmflygning och BASE jumping * har ökat enormt i popularitet, vilket återspeglar en värld som är helt besatt av att ta risker. Man använder också snowboard, mountainbike, skateboard eller inlines för att tänja på sina gränser genom att besegra de brantaste bergen eller de högsta klipporna och göra de längsta hoppen. Tidskriften Time konstaterar att den stigande populariteten hos ”extremsporterna” — sporter där deltagarna tar stora personliga risker — sätter strålkastarljuset på begäret hos miljoner människor att balansera på ”den metaforiska kant där farorna, skickligheten och rädslan samverkar för att ge såväl veckoslutshjältarna som de professionella idrottsmännen en känsla av att kunna överskrida de personliga begränsningarna”.

Men den här ökningen i popularitet har också haft ett högt pris. Fler och fler blir skadade när sporter som egentligen är rätt ofarliga drivs till ytterligheter. Under 1997 ökade antalet besök på akutmottagningarna i USA för skador relaterade till skateboardåkning med mer än 33 procent, snowboardåkning med 31 procent och bergsklättring med 20 procent. För andra sporter är siffrorna ännu mer dramatiska, vilket blir uppenbart i det ökande antalet dödsfall inom extremsporterna. Förespråkare för de här sporterna är medvetna om riskerna. En kvinna som ägnar sig åt extremskidåkning säger: ”Jag har hela tiden tanken på döden i bakhuvudet.” En professionell snowboardåkare sammanfattar det genom att säga att ”om man inte blir skadad, har man inte satsat tillräckligt hårt”.

Hur bör en kristen med tanke på detta se på att ta del i sådana här aktiviteter? Hur kan Bibeln vara till hjälp när  man skall bestämma om man skall utöva extremsporter eller inte? En genomgång av hur Gud ser på livets helgd hjälper oss att besvara de här frågorna.

Guds syn på livet

Bibeln berättar för oss att Jehova är ”livets källa”. (Psalm 36:9) Han har inte bara skapat oss människor, utan har också ägnat stor omsorg åt att ge oss vad vi behöver för att njuta av livet. (Psalm 139:14; Apostlagärningarna 14:16, 17; 17:24–28) Det är därför förnuftigt att dra slutsatsen att han förväntar att vi vårdar oss om det som han så välvilligt gett oss. De lagar och principer som gavs till Israels nation kan hjälpa oss att förstå detta.

Den mosaiska lagen krävde att man själv vidtog vissa försiktighetsåtgärder för att skydda andras liv. Om man underlät detta och någon förlorade livet, ansågs den som kunde ha förhindrat tragedin bära på blodskuld. Ett exempel är att en husägare måste bygga en låg mur eller ett räcke, som kallades bröstvärn, runt det platta taket på ett nytt hus. Annars skulle det komma blodskuld över huset, om någon föll ner från taket och dog. (5 Moseboken 22:8) Om en tjur helt oväntat stångade någon till döds, skulle tjurens ägare inte hållas ansvarig för det. Men om tjuren däremot var känd för att vara farlig och ägaren hade varnats men ändå inte höll tjuren under uppsikt, då skulle tjurens ägare bära på blodskuld och kunde avrättas, om tjuren stångade någon. (2 Moseboken 21:28, 29) Livet är dyrbart för Jehova, och i hans lag återspeglades detta i att skyddandet och bevarandet av livet sattes högt.

Trogna Guds tjänare förstod att dessa principer också gällde detta att ta personliga risker. I en av Bibelns berättelser uttrycker David en önskan om att ”få vatten att dricka från Betlehems cistern”. Vid den tiden stod Betlehem under filisteiskt herravälde. När tre av Davids soldater hörde hans önskemål, trängde de in i filistéernas läger, hämtade upp vatten ur Betlehems cistern och bar det sedan tillbaka till David. Hur reagerade han? Han ville inte dricka vattnet, utan utgöt det i stället på marken. Han sade: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till min Gud, att göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod som gick med fara för sina själar? Ty det var med fara för sina själar som de hämtade det.” (1 Krönikeboken 11:17–19) För David var det otänkbart att riskera någons liv för att tillfredsställa sig själv.

Jesus reagerade på liknande sätt när Djävulen, förmodligen i en syn, försökte fresta honom att kasta sig ner från templets bröstvärn för att se om änglar skulle skydda honom mot skada. Jesus svarade: ”Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.” (Matteus 4:5–7) Ja, både David och Jesus insåg att det skulle vara fel i Guds ögon att ta onödiga risker som kunde äventyra mänskligt liv.

Med dessa exempel i tankarna kan vi fråga oss: ”Var skall man dra gränsen för vad som är en extrem eller farlig sport? Eftersom också vanliga former av rekreation, som inte i sig själva är farliga, kan drivas till ytterlighetsgränser, hur kan man avgöra hur långt man kan gå?”

Är det värt risken?

En ärlig bedömning av den aktivitet som vi funderar på kommer att hjälpa oss att komma fram till svaret. Vi kan till exempel fråga oss själva: ”Hur ser olycksfallsstatistiken ut för den här sporten? Har jag den kondition och den skyddsutrustning som krävs för att förhindra skador? Vad blir följderna om jag faller eller missbedömer ett hopp eller om min skyddsutrustning inte fungerar? Skulle det bli ett smärre missöde, eller finns det risk för allvarliga skador eller till och med dödsfall?”

Om en sann kristen tar onödiga risker när det gäller fritidssysselsättningar, kan det påverka såväl hans dyrbara förhållande till Jehova som hans lämplighet i fråga om speciella privilegier i församlingen. (1 Timoteus 3:2, 8–10; 4:12; Titus 2:6–8) Det är uppenbart att kristna gör väl i att begrunda Skaparens syn på livets helgd, även när det gäller att ta del i olika fritidssysselsättningar.

[Fotnot]