Romarbrevet 14:1–23

14  Om någon är svag i tron ska ni ta emot honom,+ och var inte dömande i frågor där det finns skilda meningar.  Den enes tro tillåter honom att äta allt, men den som är svag äter bara grönsaker.  Den som äter ska inte se ner på den som inte äter. Och den som inte äter ska inte döma den som äter,+ för Gud har tagit emot honom.  Vilken rätt har du att döma någon annans tjänare?+ Det är hans herre som bestämmer om han står eller faller.+ Men han kommer att stå, för Jehova kan hålla honom uppe.  Den ene tycker att en dag är viktigare än en annan,+ medan den andre tycker att alla dagar är lika.+ Låt var och en följa sin egen övertygelse.  Den som uppmärksammar en speciell dag gör det för Jehova. Och den som äter, han äter för Jehova, eftersom han tackar Gud.+ Men den som undviker viss mat, han undviker den för Jehova, och han tackar också Gud.+  Ingen av oss lever ju bara för sin egen skull,+ och ingen dör bara för sin egen skull.  För om vi lever, lever vi för Jehova,+ och om vi dör, dör vi för Jehova. Så både om vi lever och om vi dör tillhör vi Jehova.+  För Kristus dog och fick liv igen för att bli Herre över både de döda och de levande.+ 10  Men varför dömer du din broder?+ Eller varför ser du ner på din broder?+ Vi ska ju alla stå inför Guds domarsäte.+ 11  För det står skrivet: ”’Så sant jag lever’,+ säger Jehova, ’varje knä ska böja sig för mig, och varje tunga ska öppet erkänna att jag är Gud.’”+ 12  Var och en av oss ska alltså själv stå till svars inför Gud.+ 13  Låt oss därför inte längre döma varandra.+ Nej, bestäm er för att inte lägga ut hinder eller stötestenar för någon broder.+ 14  Som en lärjunge till Herren Jesus har jag både kunskapen och övertygelsen om att ingenting är orent i sig självt.+ Men om någon anser att något är orent, då är det orent för honom. 15  Och om det du äter får din broder att ta anstöt följer du inte längre kärlekens väg.+ Låt inte det du äter leda till att den som Kristus har dött för går under.+ 16  Gör alltså inte sådant som egentligen är gott men som kan få andra att tala illa om dig. 17  För Guds rike handlar inte om* vad man äter eller dricker,+ utan om* rättfärdighet och frid och glädje med helig ande. 18  Den som tjänar Kristus på det här sättet blir godkänd av Gud och respekterad av människor. 19  Låt oss därför sträva efter det som leder till frid+ och göra sådant som bygger upp varandra.+ 20  Sluta riva ner Guds verk bara för matens skull.+ Det är sant att allt är rent, men om det orsakar fall blir det till skada* att äta det.+ 21  Det är bäst att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting annat som får din broder att snava.+ 22  Den övertygelse du har, tillämpa den på dig själv inför Gud. Lycklig är den som inte dömer sig själv för det han väljer att göra. 23  Men om någon äter trots att han känner sig tveksam är han redan dömd, eftersom hans beslut att äta inte grundar sig på tro. Ja, allt som inte grundar sig på tro är synd.

Fotnoter

Ordagrant ”är inte”.
Ordagrant ”är”.
Eller ”är det fel”.

Studienoter

svag i tron: Dvs. osäker på vad hans tro tillåter honom att göra.

Vilken rätt har du att döma någon annans tjänare?: I det här avsnittet (Rom 14:1–12) visar Paulus att kristna inte ska döma varandra i samvetsfrågor. De kristna i församlingen i Rom hade olika kulturell bakgrund, och en del dömde medtroende för beslut och handlingar som inte stred mot bibliska principer. I den föregående versen (Rom 14:3) sägs det att ”Gud har tagit emot” både ”den som äter” och ”den som inte äter”. Med sin fråga här i vers 4 hjälpte Paulus sina medtroende att tänka på att den person som de dömde hade Jehovas stöd. Paulus använder en illustration om en tjänare och en herre i ett hushåll. Det var bara tjänarens herre som hade rätt att ställa upp regler och begränsningar för sin tjänare, att tilldela honom uppgifter och att välja att behålla eller avskeda honom. Om någon annan tog sig den rätten skulle det betraktas som förmätet, och tjänarens herre kunde med all rätt ifrågasätta hans handlingssätt. På liknande sätt är varje kristen själv ansvarig inför Gud, sin Herre, i samvetsfrågor. Ingen kristen har rätt att döma sin broder eftersom han endast tillhör Gud.

Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det ”Herren” (grekiska: ho Kỵrios) här. Men som det förklaras i Tillägg C finns det goda skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Sammanhanget visar att det handlar om Jehova Gud. I det här avsnittet i Rom 14:1–12 behandlar Paulus hur viktigt det är att inte döma andra i samvetsfrågor. I Rom 14:10 säger han att alla ska ”stå inför Guds domarsäte”. För att ge stöd åt sin argumentering citerar Paulus i Rom 14:11 från Jes 45:23, där sammanhanget visar att det är Jehova Gud som talar (Jes 45:18–22), och tydligen också från Jes 49:18, där Guds namn förekommer. (Se studienot till Rom 14:11.) I Rom 14:12 avslutar Paulus med att säga: ”Var och en av oss ska alltså själv stå till svars inför Gud.” Så både sammanhanget och kopplingen till de hebreiska skrifterna gör det motiverat att använda namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 14:4.)

hålla honom uppe: Eller ”hålla honom stående”. Dvs. göra så att han blir framgångsrik och får behålla sin herres godkännande. Det grekiska ordet för ”stående” används i samma betydelse i Lu 21:36, där det återgetts med ”bestå”.

säger Jehova: Paulus citerar från Jes 45:23, där sammanhanget visar att det är Jehova som talar. (Jes 45:18–22) Men Jes 45:23 innehåller inte frasen ”säger Jehova”. Forskare har framfört tanken att Paulus kanske även citerar från Jes 49:18, där frasen ”’Så sant jag lever’, säger Jehova” förekommer. En annan möjlighet är att Paulus tog med frasen ”säger Jehova” för att det skulle bli tydligt vem som talar, och han kan ha lånat orden från någon av de många verser i de hebreiska skrifterna där samma eller liknande uttryck förekommer. (4Mo 14:28; Jer 22:24; 46:18 (26:18, LXX); Hes 5:11; 14:16; 16:48; 17:16; 18:3; 20:31, 33; Sef 2:9)

Jehova: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (Kỵrios, utan bestämd artikel på grekiska) tre gånger i den här versen. Men som det förklaras i Tillägg C finns det skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten.

Jehova: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herren” (Kỵrios, med bestämd artikel på grekiska) tre gånger i den här versen. Men som det förklaras i Tillägg C finns det skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 14:8.)

säger Jehova: Paulus citerar från Jes 45:23, där sammanhanget visar att det är Jehova som talar. (Jes 45:18–22) Men Jes 45:23 innehåller inte frasen ”säger Jehova”. Forskare har framfört tanken att Paulus kanske även citerar från Jes 49:18, där frasen ”’Så sant jag lever’, säger Jehova” förekommer. En annan möjlighet är att Paulus tog med frasen ”säger Jehova” för att det skulle bli tydligt vem som talar, och han kan ha lånat orden från någon av de många verser i de hebreiska skrifterna där samma eller liknande uttryck förekommer. (4Mo 14:28; Jer 22:24; 46:18 (26:18, LXX); Hes 5:11; 14:16; 16:48; 17:16; 18:3; 20:31, 33; Sef 2:9)

Media