Jehova: I den här versen citerar Paulus från 1Ku 19:10, 14, där profeten Elia riktar sig till Jehova Gud. I den hebreiska grundtexten återfinns Guds namn skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Paulus kortar ner citatet, och en del meningar kommer i en annan ordningsföljd. Han lägger också till ett direkt tilltal i början av citatet och visar att orden är riktade till Gud. Tillgängliga grekiska handskrifter använder en form av ordet Kỵrios (Herre), men här används ”Jehova” i huvudtexten. I skildringen som Paulus citerar från och även i andra skildringar använde Elia genomgående Guds egennamn Jehova när han riktade sig till honom. (1Ku 17:20, 21; 18:36, 37; 19:4) Kopplingen till de hebreiska skrifterna tyder på att Kỵrios här används som en ersättning för gudsnamnet. Även flera översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska använder Guds namn här.

livet: Det grekiska ordet psychẹ̄, som återges med ”själ” i vissa översättningar, syftar här på en persons liv. Uttrycket försöker de ta livet av mig (ordagrant ”söker de min själ”) kan också återges ”försöker de döda mig”. Det här uttrycket påminner om ordalydelser i de hebreiska skrifterna, till exempel i 1Ku 19:10, 14, som Paulus citerar från. (2Mo 4:19, fotnot; se Ordförklaringar under ”Själ”.)

svarar Gud: Eller ”säger det gudomliga uttalandet”. Det grekiska substantivet chrēmatismọs betecknar ett uttalande som kommer från Gud. Här beskriver det vad Gud sa till sin profet Elia i 1Ku 19:18. De flesta lexikon och bibelöversättningar använder återgivningar som ”Guds svar”, ”svarar Gud”, ”gudomligt besked”. Det här uttrycket är besläktat med verbet chrēmatịzō, som förekommer på flera ställen i de kristna grekiska skrifterna. I Apg 11:26 sägs det till exempel: ”Gud såg till att lärjungarna började kallas kristna.” (Se studienoter till Apg 10:22; 11:26.)

Baal: En kanaaneisk gud. Vissa av dem som tillbad Baal ansåg att den här guden var himlens ägare och den som gav regn och fruktbarhet. Det här är enda gången som Baal nämns i de kristna grekiska skrifterna. Paulus citerar från 1Ku 19:18. I de hebreiska skrifterna används det hebreiska ordet i bestämd form (habBạ‛al) när det betecknar guden Baal. (Dom 2:13; 1Ku 16:31; 18:25) Det hebreiska ordet förekommer även i pluralform (habbe‛alịm) och betecknar då tydligtvis de många lokala gudar som ansågs äga eller utöva inflytande över enskilda platser. (Dom 2:11; 8:33; 10:6) Det hebreiska ordet bạ‛al (utan bestämd artikel) betyder ”ägare”, ”herre”. (2Mo 21:28; 22:8)

Gud: I den här versen citerar Paulus från 5Mo 29:4 och Jes 29:10. I de två verserna används inte ordet ”Gud” i den hebreiska texten, men Paulus kan ha citerat från Septuaginta, och där lyder 5Mo 29:4 (29:3, LXX) enligt de flesta handskrifter: ”har Herren Gud inte gett ...” Mot bakgrund av de skäl som anges i Tillägg C1 hade de avskrifter av Septuaginta som fanns på Paulus tid förmodligen lydelsen: ”har Jehova Gud inte gett ...” I papyrussamlingen Fouad Inv. 266 finns det ett fragment som innehåller 5Mo 29:4. Där står tetragrammet i den grekiska texten, och det verkar som att det står före det grekiska ordet för ”Gud”. Paulus kan alltså ha förkortat citatet från Septuaginta något och bara tagit med ordet för ”Gud”. Det är så det står i de tillgängliga grekiska handskrifterna till Rom 11:8. (Jämför ett liknande förkortat citat i Apg 7:37; se studienot.) I den hebreiska grundtexten återfinns Guds namn både i 5Mo 29:4 och Jes 29:10, och det återspeglas i en del översättningar av Rom 11:8 till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10, 14, 15, 20} i Tillägg C4), som alltså använder tetragrammet här.

en djup sömn: Dvs. en djup andlig sömn.

bord: Möjligen en anspelning på ett offerbord eller på en festmåltid. Paulus citerar från Ps 69:22, där ”bord” används som parallell till ”framgång” och tydligtvis betecknar välsignelser. Paulus tillämpar den här psalmen på judarna, av vilka de flesta skulle förkasta Jesus och snava. Detta berodde delvis på att de envist höll fast vid att deras släktskap med Abraham räckte för att Gud skulle fortsätta välsigna dem. (Mt 3:9; Joh 8:39) Denna felaktiga uppfattning skulle till slut leda till ”straff” för dem.

världen: Här använder Paulus det grekiska ordet kọsmos (”världen”) som en motsvarighet till uttrycket folk från nationerna, dvs. icke-judar, eller hedningar. ”Världen” ställs alltså i kontrast till Israels folk, som Gud hade slutit ett förbund med. Bibelskribenterna använde ofta kọsmos för att beteckna den människovärld som Kristus sanna efterföljare inte är någon del av. Det är bara i Bibeln som ordet kọsmos används i den betydelsen. (Se studienot till Joh 15:19.)

apostel för nationerna: Dvs. för icke-judar, eller hedningar. När Paulus blev kristen, troligen omkring år 34 v.t., sa den uppväckte Jesus: ”Jag har valt ut honom som mitt redskap, och han ska bära mitt namn till nationerna och till kungar och till Israels folk.” (Apg 9:15) Paulus blev alltså direkt utvald av Herren Jesus Kristus till att vara ”en apostel [betyder ”en som sänds ut”] för nationerna”. (Apg 26:14–18; Rom 1:5; Gal 1:15, 16; 1Ti 2:7) Även om Paulus var övertygad om att han var en apostel och även hade bevis för det, antyder Bibeln aldrig att han ersatte någon av ”de tolv”, och han räknade aldrig sig själv bland dem. (1Kor 15:5–8; jämför studienot till Apg 1:23.)

värderar: Eller ”ärar”. Det grekiska verbet doxạzō (ära; ge ära åt), som är besläktat med ordet dọxa (ära; härlighet), används ofta i samband med att ära Gud. (Mt 5:16; 9:8; Mk 2:12; Lu 2:20; 5:25, 26; Apg 4:21; 11:18; Rom 15:6, 9) I det här sammanhanget kan verbet förmedla sådana betydelsenyanser som ”vara stolt över”, ”ta på allvar”, ”göra det bästa av”. Paulus visar att han verkligen uppskattar sin ”tjänst” och ser den som en ära av högsta rang.

min tjänst: När Jesus var här på jorden befallde han sina efterföljare att göra människor från alla nationer till lärjungar. (Mt 28:19, 20) Paulus kallade detta arbete ”försoningens tjänst”. Som Paulus uttrycker det ”ber vi” människor i en värld som är skild från Gud att ”bli försonade med Gud”. (2Kor 5:18–20) Paulus tog sin tjänst för nationerna på allvar, men samtidigt hade han en innerlig önskan att judar också skulle bli motiverade att ta de nödvändiga stegen mot räddning. (Rom 11:14) Grundbetydelsen av det grekiska ordet diakonịa är ”tjänst”, och ett besläktat verb används ibland i Bibeln om personliga tjänster, till exempel att passa upp vid bordet. (Lu 4:39; 17:8; Joh 2:5) Här syftar det på den kristna tjänsten. Det är en upphöjd form av tjänst att få sörja för andras andliga behov.

mitt eget folks: Ordagrant ”mitt kötts”. Paulus syftar på sina landsmän, israeliterna. (Jämför 1Mo 37:27.)

roten ... grenarna: Här låter Paulus ett olivträd få representera förverkligandet av den avsikt Gud hade när han slöt förbundet med Abraham. Jehova, trädets rot, ger liv åt det andliga Israel. (Jes 10:20) Jesus, trädets stam, är den viktigaste delen av Abrahams avkomma. (Gal 3:16) Paulus säger att grenarna representerar ”det fulla antalet” av dem som ingår i andrahandsdelen av Abrahams avkomma. (Rom 11:25; Gal 3:29)

några av grenarna bröts bort: Det betyder att de judar som förkastade Jesus själva blev förkastade.

du, trots att du är en gren från ett vilt olivträd, blev inympad: Paulus riktar sig fortfarande till kristna med icke-judisk bakgrund. (Rom 11:13) Han fortsätter med liknelsen om det odlade olivträdet för att visa hur Guds avsikt med det abrahamitiska förbundet förverkligades. (Se studienot till Rom 11:16.) Till en början var det bara judar som kunde bli en del av detta förbund. Icke-judar, eller hedningar, liknades vid grenar från ett annat träd, ett vilt olivträd. Jehova öppnade möjligheten för hedningar att ingå i Abrahams avkomma som andliga judar. De blev bildligt talat inympade på det odlade olivträdet. Församlingen i Rom bestod både av kristna som hade judisk bakgrund och av kristna som hade icke-judisk bakgrund, och alla förväntades bära andlig frukt. (Rom 2:28, 29)

inympad: Ympning är en metod som innebär att man planterar in en kvist av ett träd som bär god frukt på ett träd som bär dålig frukt. De inympade grenarna kommer sedan att bära frukt av lika hög kvalitet som det träd som de togs från. Paulus talar om att ympa in grenar från ett vilt träd på ett ädelt träd som något som var ”mot naturens ordning”, och ändå gjorde tydligtvis några odlare det under det första århundradet. (Se studienot till Rom 11:24.) Det grekiska ordet för ”inympa” förekommer bara här i Romarna, kapitel 11.

ympades in på det ädla olivträdet mot naturens ordning: Man brukade ta grenar från odlade olivträd och ympa in på vilda olivträd. Då gav det vilda olivträdet bättre frukt, lika bra som frukten på det träd som grenen hade tagits från. Det omvända – att ympa in grenar från ett vilt olivträd på ett odlat – gick emot det gängse mönstret och förväntades normalt inte ge goda resultat. Men under det första århundradet gjorde en del lantbrukare emellanåt precis så och tog grenar från ett vilt olivträd och ympade in på ett odlat. (Se ”Inympning av sticklingar på olivträd” i Mediagalleriet.) Genom att anspela på en sådan metod, som ansågs ovanlig, rentav onaturlig eller mot naturens ordning, gav Paulus ökad tyngd åt lärdomen i liknelsen. Paulus använde det odlade olivträdet för att illustrera hur Guds avsikt i förbindelse med det abrahamitiska förbundet förverkligades. Han liknade dem som blev en del av Abrahams avkomma vid grenar på det symboliska olivträdet. (Rom 11:21) De icke-judiska kristna liknades vid grenar från ett vilt olivträd därför att de tidigare hade varit avskilda från Guds folk (Israel), som var Abrahams köttsliga avkomlingar och arvingar till det förbund som slöts med honom. (Ef 2:12) Men när en del judar, som liknades vid de naturliga grenarna, visade brist på tro blev de förkastade av Gud och ”bröts bort”. (Rom 11:20) Jehova ordnade så att icke-judar kunde ympas in och ersätta de ofruktbara grenarna. (Gal 3:28, 29) Precis som grenar från ett vilt olivträd kunde växa och frodas på ett odlat olivträd, så får icke-judiska kristna stora välsignelser när de får ”del av näringen [ordagrant ”fetman”]” från det odlade olivträdets rot. Denna anordning framhävde vilken generös omtanke Gud visar mot icke-judiska kristna. De hade alltså inte någon orsak att ha höga tankar om sig själva. (Rom 11:17; jämför Mt 3:10; Joh 15:1–10.)

det ädla olivträdet: Det grekiska ordet som används här, kalliẹlaios, är sammansatt av ordet för ”olivträd” och ett prefix som kommer från ordet kalọs. Det betyder ”god”, ”fin”, ”utmärkt” och betecknar något som passar perfekt för sitt ändamål – precis som ett olivträd som odlas för att vara fruktbärande och produktivt. Här ställs det ädla, eller odlade, olivträdet i kontrast till det vilda olivträdet (agriẹlaios).

På det sättet ska hela Israel bli räddat: Dvs. hela det andliga Israel, ”Guds Israel”. (Gal 6:16; Rom 2:29) Guds avsikt är att låta 144 000 andliga israeliter bli räddade och regera med hans son i himlen. Det kommer att bli verklighet ”på det sättet”, nämligen genom att grenar från det ”vilda olivträdet” bildligt talat ympas in, så att Guds avsikt med det ”ädla olivträdet” kan förverkligas. (Rom 11:17–25; Upp 7:4; 14:1, 3) Detta inbegrep att låta icke-judiska kristna bli en del av det andliga Israel. En del menar att det grekiska uttrycket i början av versen ska återges med ”men då” eller ”när det skett”, men lydelsen ”på det sättet” har stöd i många lexikon och i andra bibelöversättningar.

Befriaren: Eller ”Räddaren”. Paulus citerar från Jes 59:20 enligt Septuaginta-översättningen, och han tillämpar profetian på kristna som är medlemmar av ”Guds Israel”. (Gal 6:16) Han visar att profetian kommer att bli fullständigt uppfylld när hela antalet av andliga israeliter är fyllt.

Jakob: Dvs. Israel.

att om man ser till de goda nyheterna: Dvs. eftersom de förkastade de goda nyheterna.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Jes 40:13, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). De grekiska uttrycken som återgetts ”lärt känna ... tankar” och ”blivit hans rådgivare” följer ordalydelsen i Jes 40:13 enligt Septuaginta-översättningen.

Amen: Se studienot till Rom 1:25.