Psalmerna 142:1–7
Maskịl.* En bön av David när han var i grottan.+
142 Jag ropar till Jehova om hjälp,+jag bönfaller Jehova om hans godhet.
2 Jag öser ut mina bekymmer inför honom.
Jag berättar för honom om min förtvivlan+
3 när mina krafter* sviker.
Då vakar du över min väg.+
På stigen där jag gårhar de gillrat en fälla för mig.
4 Titta, det finns ingen vid min sida,*ingen som bryr sig om* mig.+
Det finns ingenstans dit jag kan fly,+ingen som intresserar sig för mig.
5 Jag ropar till dig om hjälp, Jehova.
Jag säger: ”Du är min tillflykt,+allt jag har* i de levandes land.”
6 Lyssna till mitt rop om hjälp,för jag är hårt drabbad.
Rädda mig från dem som förföljer mig,+för de är starkare än jag.
7 Befria mig ur fängelsehålanså att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas kring mig,för du är god mot mig.
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Ordagrant ”min ande”.
^ Ordagrant ”högra hand”.
^ Ordagrant ”känns vid”.
^ Ordagrant ”min andel”.