apostlarna: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”.

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

Bartolomeus: Betyder ”son till Tolmai”. Man menar att han är den ”Natanael” som Johannes nämner. (Joh 1:45, 46) En jämförelse av evangelierna visar att Matteus och Lukas kopplar samman Bartolomeus med Filippus på samma sätt som Johannes kopplar samman Natanael med Filippus. (Mt 10:3; Lu 6:14)

skatteindrivaren: Matteus var tidigare skatteindrivare, och i sitt evangelium nämner han ofta olika belopp. (Mt 17:27; 26:15; 27:3) Det märks att han är intresserad av siffror. Han delar upp Jesus släktregister i tre sektioner med 14 generationer i varje (Mt 1:1–17), nämner sju vädjanden i bönen Fader vår (Mt 6:9–13) och sju liknelser i Mt 13 samt använder uttrycket ”ni är illa ute” sju gånger i Mt 23:13–36. För information om uttrycket ”skatteindrivare”, se studienot till Mt 5:46.

Matteus: Också känd som Levi. (Se studienoter till Mk 2:14; Lu 5:27.)

Jakob, som var Alfeus son: Se studienot till Mk 3:18.

Taddeus: I listan över apostlar i Lu 6:16 och Apg 1:13 nämns inte namnet Taddeus. I stället nämns ”Judas, som var son till Jakob”. Man har därför dragit slutsatsen att Taddeus är ett annat namn på den apostel som Johannes kallar ”Judas (inte Judas Iskariot)”. (Joh 14:22) Det kan vara så att namnet Taddeus ibland används för att undvika förväxling med förrädaren Judas Iskariot.

den nitiske: Eller ”Kananaios”. Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Mk 3:18) Man menar att detta tillnamn har hebreiskt eller arameiskt ursprung och betyder ”selot”, ”den ivrige”. Även Lukas omtalar denne Simon som ”den nitiske” (Lu 6:15; Apg 1:13), men använder då det grekiska ordet zēlōtẹ̄s, som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.

Iskariot: Betyder möjligen ”man från Kerijot”. Judas far, Simon, kallas också för Iskariot. (Joh 6:71) De flesta menar att detta betyder att Simon och Judas var från den judeiska byn Kerijot-Hesron. (Jos 15:25) I så fall var Judas den ende av de 12 apostlarna som var från Judeen, alla de övriga var från Galileen.

predika: Dvs. att öppet och offentligt tillkännage. (Se studienot till Mt 3:1.)

Himmelriket har kommit nära: Se studienot till Mt 4:17.

spetälska: Se studienot till Mt 8:2 och Ordförklaringar under ”Spetälska”.

bo hos honom: Se studienot till Mk 6:10.

önska ... frid: En vanlig judisk hälsning var ”frid vare med dig”. (Dom 19:20, fotnot; Mt 10:13; Lu 10:5)

skaka av dammet från era fötter: Lärjungarna gjorde så för att visa att de inte tog ansvar för att de som hade blivit varnade drabbades av Guds dom. Ett liknande uttryck förekommer i Mk 6:11 och Lu 9:5. Markus och Lukas lägger till ”för att visa att de har blivit varnade”. Paulus och Barnabas följde den här anvisningen när de var i Antiokia i Pisidien (Apg 13:51), och Paulus gjorde något liknande i Korinth när han skakade sina kläder. Han förklarade: ”Ni gör er skyldiga till er egen död. Men jag är utan skuld.” (Apg 18:6) Detta var kanske inte helt främmande för lärjungarna. En del judar menade att till och med dammet i icke-judiska områden var orent, och när de hade rest i ett sådant område brukade de därför skaka av sig dammet innan de kom in på judiskt område igen. Men Jesus hade tydligen en annan innebörd i tankarna när han gav lärjungarna den här anvisningen.

kommer faktiskt att bli lättare: Se studienot till Lu 10:12.

försiktiga som ormar: ”Försiktig” i det här sammanhanget innebär att man är klok, förståndig, förnuftig, vaksam. Zoologer har lagt märke till att de flesta ormar är på sin vakt och hellre flyr än angriper. Det Jesus vill säga är alltså att hans lärjungar ska vara försiktiga när de har med sina motståndare att göra och försöka undvika farliga situationer när de tar del i tjänsten.

oskyldiga som duvor: De två delarna av Jesus uppmaning (att vara försiktig och att vara oskyldig) kompletterar varandra. (Se studienot till försiktiga som ormar i den här versen.) Det grekiska ord som har återgetts med ”oskyldiga” (ordagrant ”oblandat”, dvs. ”ofördärvat”, ”rent”) förekommer även i Rom 16:19 (”oskyldiga när det gäller det onda”) och i Flp 2:15 (”vara fläckfria och oskyldiga, Guds barn”). Här i Mt 10:16 syftar det att vara oskyldig tydligtvis på att vara uppriktig, ärlig och fri från falskhet och att ha goda motiv. Duvan används ibland i hebreiska bildspråk och hebreisk poesi för att symbolisera de här och andra egenskaper som är besläktade med dem. (HV 2:14; 5:2; jämför studienot till Mt 3:16.) Jesus poäng var att när hans fårlika efterföljare mötte förföljelse som får bland vargar behövde de kombinera ormars och duvors egenskaper genom att vara försiktiga, förnuftiga, renhjärtade, klanderfria och oskyldiga. (Lu 10:3)

lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogorna. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 23:34; Mk 13:9; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2)

på grund av mitt namn: Se studienot till Mt 24:9.

håller ut: Eller ”har hållit ut”. (Se studienot till Mt 24:13.)

Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.

Beelsebub: Möjligen en ombildning av Baal-Sebub, som betyder ”flugornas ägare (herre)”, den baalsgud som filistéerna i Ekron dyrkade. (2Ku 1:3) I en del grekiska handskrifter förekommer formerna Beelseboul eller Beeseboul, vilka möjligen betyder ”den upphöjda boningens ägare (herre)”. Dessa ordformer skulle också kunna vara en lek med ord som syftar på det icke-bibliska hebreiska ordet zẹvel (dynga, gödsel). I så fall betyder de ”dyngans ägare (herre)”. Som det framgår av Mt 12:24 används den här benämningen på Satan – demonernas furste eller härskare.

i ljuset: Dvs. öppet, offentligt.

predika det från hustaken: Ett idiom som betyder ”förkunna det offentligt”. På Bibelns tid hade husen platta tak. Därifrån kunde man tillkännage saker, och om man utförde någon handling ute på dem var det för att det skulle bli allmänt känt. (2Sa 16:22)

själen: Eller ”livet”, dvs. en persons möjligheter till framtida liv genom en uppståndelse. Det grekiska ordet psychẹ̄ och det motsvarande hebreiska ordet nẹfesh (som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”) används i huvudsak om 1) människor, 2) djur eller 3) det liv som en människa eller ett djur har. (1Mo 1:20, fotnot; 2:7, fotnot; 4Mo 31:28, fotnot; 1Pe 3:20, fotnot) Exempel på när det grekiska ordet psychẹ̄ används om det liv en människa har finns i Mt 6:25; 10:39; 16:25, 26; Mk 8:35–37; Lu 12:20; Joh 10:11, 15; 12:25; 13:37, 38; 15:13; Apg 20:10. Sådana verser hjälper oss att förstå hur Jesus ord ska uppfattas. (Se Ordförklaringar.)

honom som kan utplåna både kropp och själ: Det är bara Gud som kan utplåna en människas ”själ” (som i det här sammanhanget syftar på möjligheterna till framtida liv) eller uppväcka henne till evigt liv. Detta är ett exempel på att det grekiska ord som har översatts med ”själ” syftar på något som är dödligt och kan tillintetgöras. Andra exempel finns i Lu 6:9; Apg 3:23; Rom 11:3.

Gehenna: Dvs. evig tillintetgörelse. (Se studienot till Mt 5:22 och Ordförklaringar.)

sparvar: Det grekiska ordet strouthịon är en diminutivform och betecknar alla småfåglar. Men det syftar oftast på sparven, den billigaste av alla fåglar som man kunde köpa för att äta.

ett litet mynt: Ordagrant ”ett as (assarion)”. Det var lönen för 45 minuters arbete. (Se Tillägg B14.) Vid det här tillfället, under Jesus tredje predikoresa i Galileen, säger han att två sparvar kostar ett assarion. Vid ett annat tillfälle, tydligtvis ca ett år senare under hans tjänst i Judeen, säger han att fem sparvar kostar två assarion. (Lu 12:6) När man jämför dessa skildringar förstår man att sparvar var så lite värda för köpmännen att den femte sparven följde med på köpet, helt gratis.

till och med räknat alla huvudhåren: Det sägs att en människa i genomsnitt har över 100 000 hårstrån på huvudet. Jehova känner oss in i minsta detalj, och det visar att han verkligen är intresserad av varje enskild efterföljare till Kristus.

bära: Ordagrant ”ta”. Används här bildligt om att bära ansvaret och ta konsekvenserna av att bli en lärjunge till Jesus.

tortyrpåle: Eller ”avrättningspåle”. Detta är den första förekomsten av det grekiska ordet staurọs. På klassisk grekiska betecknar ordet först och främst en upprättstående stolpe eller påle. Ibland används det också bildligt om den smärta, skam, tortyr och till och med död som man skulle kunna få utstå på grund av att man är en efterföljare till Jesus. (Se Ordförklaringar.)

därför att det är en profet: Ordagrant ”i en profets namn”. I det här sammanhanget betecknar det grekiska idiomet ”i någons namn” att man erkänner en profets ställning och uppdrag. (Jämför studienot till Mt 28:19.)

en profets lön: De som tar emot och hjälper Guds sanna profeter ska bli rikt belönade. Skildringen om änkan i 1Ku 17 är ett exempel på detta.