Apostlagärningarna 10:1–48

10  I Caesarẹa fanns det en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska bataljonen, som den kallades. 2  Han var en uppriktigt troende* man, och både han och hans hushåll hade djup respekt för Gud. Han gav många gåvor till de fattiga* och bad ofta innerliga böner till Gud. 3  Ungefär vid nionde timmen+ på dagen fick han en syn. Han såg tydligt Guds ängel komma in till honom och säga: ”Cornelius!” 4  Cornelius stirrade förskräckt på honom och frågade: ”Vad är det, herre?” Han sa: ”Gud har hört dina böner+ och sett gåvorna du ger till de fattiga.* 5  Så skicka några män till Joppe och hämta en man som heter Simon. Han kallas också Petrus. 6  Han är gäst hos garvaren Simon, som bor i ett hus vid havet.” 7  Så fort ängeln som talade med honom hade försvunnit kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en soldat i hans tjänst som var troende.* 8  Han berättade allt för dem och skickade i väg dem till Joppe. 9  Nästa dag, samtidigt som de närmade sig staden, gick Petrus upp på taket ungefär vid sjätte timmen för att be. 10  Men han blev mycket hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning en måltid föll han i trans.+ 11  Han såg att himlen hade öppnats och att det var något* som sänktes ner på jorden. Det liknade ett stort linneskynke som hängde i sina fyra hörn. 12  I det fanns alla slags fyrbenta djur och kräldjur som lever på jorden och alla slags fåglar som flyger i himlen. 13  Sedan hördes en röst som sa: ”Res dig, Petrus, slakta* och ät!” 14  Men Petrus sa: ”Absolut inte, Herre, för jag har aldrig ätit något som är otillåtet eller orent.”+ 15  Då talade rösten till honom igen, för andra gången: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” 16  Rösten hördes en tredje gång, och sedan lyftes allt* upp till himlen. 17  Medan Petrus fortfarande var förvirrad och grubblade över vad synen kunde betyda kom männen som Cornelius hade skickat. De hade frågat sig fram till Simons hus och stod nu vid porten.+ 18  De ropade och undrade om Simon, som också kallades Petrus, bodde där. 19  Medan Petrus fortfarande funderade över synen sa anden:+ ”Tre män söker dig. 20  Så res dig, gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har skickat dem.” 21  Då gick Petrus ner till männen och sa: ”Här är jag, det är mig ni söker. Varför har ni kommit hit?” 22  De sa: ”Vi har skickats hit av Cornelius,+ en officer som är en rättfärdig man med djup respekt för Gud, och han har gott rykte bland alla judarna. Genom en helig ängel har Gud uppmanat honom att sända bud efter dig och höra vad du har att säga.” 23  Då bjöd han in dem, och de stannade som hans gäster. Nästa dag gav han sig i väg tillsammans med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24  Dagen därpå kom han till Caesarẹa. Cornelius väntade naturligtvis på dem och hade samlat sina släktingar och nära vänner. 25  När Petrus gick in kom Cornelius emot honom och föll respektfullt på knä för honom. 26  Men Petrus hjälpte honom upp och sa: ”Res dig upp, jag är också bara en människa.”+ 27  Och medan han pratade med Cornelius gick han in och såg att många hade samlats. 28  Petrus sa till dem: ”Ni vet ju mycket väl att det är förbjudet för en jude att umgås med någon från ett annat folk eller att besöka honom.+ Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa oren.+ 29  Därför kom jag utan invändningar när ni kallade på mig. Och nu undrar jag varför ni har bett mig komma hit.” 30  Cornelius svarade: ”För exakt fyra dagar sedan, vid nionde timmen, bad jag hemma i mitt hus, och då stod plötsligt en man i lysande kläder framför mig 31  och sa: ’Cornelius, Gud har hört din bön och lagt märke till dina gåvor till de fattiga.*+ 32  Så sänd bud till Joppe och be att Simon, som kallas Petrus, kommer. Han är gäst hos garvaren Simon, som bor vid havet.’+ 33  Därför skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla samlade inför Gud för att höra vad Jehova har gett dig i uppdrag att säga.” 34  Då tog Petrus till orda och sa: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk.+ 35  Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.+ 36  Gud sände sitt ord till Israels folk för att förkunna goda nyheter om frid+ genom Jesus Kristus, som är Herre över alla.+ 37  Ni vet vem som har varit samtalsämnet i hela Judeen, den som man började tala om i Galileen+ efter att Johannes förkunnade dopet,+ 38  nämligen Jesus från Nasaret, som Gud smorde med helig ande+ och kraft. Han gick omkring i hela landet och gjorde goda gärningar och botade alla som var förtryckta av djävulen,+ eftersom Gud var med honom.+ 39  Och vi kan vittna om allt han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem, men de dödade honom genom att hänga upp honom på en påle.+ 40  Gud uppväckte honom på tredje dagen+ och lät honom visa* sig, 41  inte för hela folket, utan för vittnen som Gud hade utvalt i förväg, nämligen för oss som fick äta och dricka med honom efter hans uppståndelse från de döda.+ 42  Och han befallde oss att predika för folket och grundligt vittna+ om att Gud har utvalt honom att döma de levande och de döda.+ 43  Alla profeterna vittnar om+ att de som tror på honom får förlåtelse för sina synder genom hans namn.”+ 44  Innan Petrus hade talat klart fick alla som hörde ordet den heliga anden.+ 45  Och de troende som var omskurna och hade följt med Petrus dit blev mycket förvånade över att även folk från andra nationer fick ta emot den heliga anden.* 46  De hörde dem nämligen tala främmande språk och upphöja Gud.+ Det fick Petrus att säga: 47  ”Kan någon hindra dem från att bli döpta i vatten?+ De har ju fått den heliga anden precis som vi.” 48  Sedan befallde han att de skulle döpas i Jesus Kristus namn.+ Och de bad honom stanna kvar några dagar.

Fotnoter

^ Eller ”gudhängiven”.
^ Eller ”barmhärtighetsgåvor”.
^ Eller ”dina barmhärtighetsgåvor”.
^ Eller ”gudhängiven”.
^ Ordagrant ”ett slags kärl”.
^ Eller ”offra”.
^ Ordagrant ”kärlet”.
^ Eller ”barmhärtighetsgåvor”.
^ Eller ”uppenbara”.
^ Eller ”fick den heliga andens fria gåva”.

Studienoter

en officer: Eller ”en centurion”. En centurion hade befäl över omkring 100 soldater i den romerska armén.

den italiska bataljonen: Detta var antagligen en kohort. Benämningen användes för att skilja denna styrka från den vanliga romerska legionen. En fulltalig kohort bestod av omkring 600 man, dvs. omkring en tiondel av en legion. (Se studienot till Mt 26:53.) Det finns belägg för att Andra italiska kohorten av frivilliga romerska medborgare (latin: Cohors II Italica voluntariorum civium Romanorum) var förlagd i Syrien år 69 v.t., och en del menar att det är den styrkan som omtalas här.

Ungefär vid nionde timmen på dagen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Mt 20:3.)

garvaren Simon: En garvare bearbetade djurhudar och använde en kalklösning för att avlägsna hår samt kött- och fettrester. Sedan behandlade han huden med en stark vätska så att den senare kunde användas till olika läderartiklar. Garvningsprocessen luktade illa och krävde en hel del vatten, vilket kan förklara varför Simon bodde vid havet, förmodligen i utkanten av Joppe. Enligt Moses lag var de som arbetade med döda djurkroppar ceremoniellt orena. (3Mo 5:2; 11:39) Många judar såg därför ner på garvare och skulle ha dragit sig för att övernatta hos en garvare. Längre fram klassade Talmud garvaryrket som lägre än yrket att samla dynga. Men Petrus lät inte fördomar hindra honom från att bo hos Simon. Petrus fördomsfria inställning i det här fallet är en intressant upptakt till hans nästa uppdrag, nämligen att besöka en icke-jude i hans hem. En del forskare menar att det grekiska ordet för ”garvare” (byrseus) är Simons tillnamn.

på taket: Hustaken var platta och användes på många olika sätt. Där kunde man bland annat förvara saker (Jos 2:6), vila (2Sa 11:2), sova (1Sa 9:26), fira högtider (Neh 8:16–18) och be enskilt. När Petrus bad på hustaket var det inte för att han var som hycklarna som gärna ville synas när de bad. (Mt 6:5) Muren runt taket gjorde antagligen att man inte kunde se honom. (5Mo 22:8) På taket kunde man också ta det lugnt på kvällen och komma bort från gatuljudet. (Se studienot till Mt 24:17.)

ungefär vid sjätte timmen: Dvs. ca kl. 12. (Se studienot till Mt 20:3.)

trans: Det grekiska ordet ẹkstasis (från ek, som betyder ”ut ur”, och stạsis, som betyder ”det att stå”) syftar på att en person bringas ur sitt normala sinnestillstånd på grund av häpnad, förvåning eller en syn från Gud. Det grekiska ordet återges med ”överlyckliga” (Mk 5:42), ”förundrade” (Lu 5:26) och ”helt omskakade” (Mk 16:8). I Apostlagärningarna är ordet förknippat med något som Gud står bakom. Det verkar som att den heliga anden ibland inpräntade en syn eller en bild av Guds avsikt i en människas sinne medan hon var i ett tillstånd av djup koncentration som kunde påminna om sömn. Den som är i trans är omedveten om omvärlden och därför mottaglig för en syn. (Se studienot till Apg 22:17.)

har Gud uppmanat honom: Det grekiska verbet chrēmatịzō förekommer nio gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mt 2:12, 22; Lu 2:26; Apg 10:22; 11:26; Rom 7:3; Heb 8:5; 11:7; 12:25) I de flesta fall är ordet tydligt förknippat med något som Gud står bakom. Här används verbet tillsammans med uttrycket ”genom en helig ängel”. I Mt 2:12, 22 förekommer det i samband med drömmar från Gud. Det besläktade substantivet chrēmatismọs förekommer i Rom 11:4, och de flesta lexikon och översättningar använder återgivningar som ”Guds svar”, ”svarar Gud”, ”gudomligt besked”. I en översättning av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J18 i Tillägg C4) står det här i Apg 10:22 ”fick en befallning från Jehova”. (Se studienot till Apg 11:26.)

föll respektfullt på knä för honom: Eller ”föll på knä och visade honom vördnad”. När Jesus var på jorden föll människor ner inför honom, och han tillrättavisade dem inte. (Lu 5:12; Joh 9:38) Jesus var arvinge till Davids tron och kunde därför med rätta äras som kung. (Mt 21:9; Joh 12:13–15) Det nämns även i de hebreiska skrifterna att människor bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud, och de avvisade inte detta tecken på respekt. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Men när Cornelius respektfullt böjde sig ner för Petrus, ville Petrus inte ta emot sådan ära, utan sa till Cornelius: ”Res dig upp, jag är också bara en människa.” (Apg 10:26) Kristus hade infört nya riktlinjer för hur Guds tjänare skulle uppföra sig mot varandra. Han sa till sina lärjungar: ”Ni har bara en lärare, och ni är alla bröder. ... Ni har bara en ledare, Kristus.” (Mt 23:8–12)

det är förbjudet för en jude: De judiska religiösa ledarna på Petrus tid lärde att man blev ceremoniellt oren om man besökte en icke-jude i hans hem. (Joh 18:28) Men Moses lag innehöll inget förbud mot att umgås med en icke-jude på det sättet. Dessutom hade muren som skilde judar och icke-judar åt rivits ner när Jesus gav sitt liv som en lösen och det nya förbundet trädde i kraft. Därigenom gjorde Jesus ”de båda grupperna till en grupp”. (Ef 2:11–16) Men även efter pingsten år 33 v.t. tog det tid för de första kristna att förstå innebörden i det Jesus hade gjort. Det tog faktiskt många år för de kristna judarna att släppa föreställningar som deras tidigare religiösa ledare förespråkade och som var djupt rotade i deras kultur.

vid nionde timmen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Mt 20:3.)

Jehova: I de flesta grekiska handskrifter står det här ”Herren” (grekiska: tou Kyrịou). Men som det förklaras i Tillägg C finns det flera skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 10:33.)

inte är partisk: Eller ”inte gör skillnad på människor”. Det grekiska uttrycket för ”inte är partisk” kan ordagrant återges med ”inte är en som tar emot ansikten”. Gud är opartisk, och han dömer därför inte efter det yttre. Etnisk tillhörighet, nationalitet, social ställning eller andra yttre faktorer betyder ingenting för honom. Att efterlikna Guds opartiskhet innebär att fokusera på en människas personlighet och egenskaper, särskilt egenskaper som återspeglar vår opartiske skapare, i stället för att döma henne efter det yttre.

Israels folk: Ordagrant ”Israels söner”. (Se Ordförklaringar under ”Israel”.)

fick alla som hörde ordet den heliga anden: Det här är det enda ställe i Bibeln där det står att några lärjungar fick helig ande innan de blev döpta. Det är också värt att lägga märke till den aktiva roll Petrus hade i samband med att Cornelius och hans familj, som inte var judar, blev kristna. Petrus använde här den tredje av ”himmelrikets nycklar” genom att sätta i gång predikoarbetet bland hedningarna, dvs. de som inte var judar, judiska proselyter eller samarier. Därmed öppnades möjligheten för dem att komma in i Guds rike. Den första nyckeln som Petrus använde öppnade samma möjlighet för judar och judiska proselyter, och den andra nyckeln för samarier. (Apg 2:22–41; 8:14–17; se studienot till Mt 16:19.)

de troende som var omskurna: Dvs. kristna judar. (Apg 10:23)

främmande språk: Ordagrant ”i tungor”. Detta underverk gav bevis för att Gud nu gav den himmelska kallelsen även till hedningar, dvs. de som inte var judar, judiska proselyter eller samarier. Precis som vid pingsten använde Jehova helig ande för att tydligt visa att den här nya anordningen hade hans stöd. Detta övertygande bevis kunde både ses och höras. (Se studienot till Apg 2:4.)

Media

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV BIBELN (STUDIEBIBELN)
Apostlagärningarna 10
Svenska
Läs Bibeln online.
https://cms-imgp.jw-cdn.org/img/p/1001070103/univ/art/1001070103_univ_sqr_xl.jpg
nwtsty