Psalmerna 42:1–11
Till musikledaren. Maskịl* av Koras söner.+
42 Som en hjort längtar efter bäckar med vatten,så längtar jag efter dig, min Gud.
2 Ja, jag törstar efter Gud, efter den levande Guden.+
När får jag komma och träda fram inför Gud?+
3 Mina tårar är min föda både dag och natt.
Dagarna i ända hånar man mig: ”Var är din Gud?”+
4 Jag tömmer ut mina känslor* när jag tänker tillbaka på det som var:
En gång i tiden gick jag tillsammans med folket,högtidligt* gick jag framför dem till Guds hus,till ljudet av glädjerop och tacksägelse,till ljudet från en högtidsfirande skara.+
5 Varför är jag så förtvivlad?+
Varför är hela mitt inre i uppror?
Vänta på Gud,+för återigen kommer jag att få prisa honom som min store räddare.+
6 Min Gud, jag är förtvivlad.+
Därför tänker jag på dig+i Jordanflodens land, på Hermons topparoch på Misars berg.*
7 Djupa vatten ropar till djupa vatteni dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallvågor har sköljt över mig.+
8 Om dagen ska Jehova visa mig lojal kärlek,om natten ska jag sjunga till hans ära.
Jag ska be till Gud, som ger mig liv.+
9 Jag ska säga till Gud, min klippa:
”Varför har du glömt mig?+
Varför måste jag gå omkring sorgsen på grund av mina fienders förtryck?”+
10 Med mord i blicken* hånar mina fiender mig,dagarna i ända säger de hånfullt: ”Var är din Gud?”+
11 Varför är jag så förtvivlad?
Varför är hela mitt inre i uppror?
Vänta på Gud,+för återigen kommer jag att få prisa honom som min store räddare och min Gud.+
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”sakta”.
^ Eller ”det lilla berget”.
^ Eller möjligen ”Som om de krossar benen i min kropp”.