Psalmerna 32:1–11
Av David. Maskịl.*
32 Lycklig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt.*+
2 Lycklig är den som Jehova inte dömer skyldig,+den som är utan svek.
3 När jag teg förtvinade mina ben, jag suckade och stönade dagen lång.+
4 Dag och natt låg din hand tung* på mig.+
Min livskraft dunstade bort* som vatten i den torra sommarhettan. (Selah)
5 Till slut bekände jag min synd för dig,jag dolde inte mitt felsteg.+
Jag sa: ”Jag ska bekänna mina överträdelser för Jehova.”+
Och du förlät mina synder, mina felsteg.+ (Selah)
6 Därför ska alla som är lojala be till dig+innan det är för sent.*+
Då ska inte ens en flodvåg kunna nå dem.
7 Du är ett gömställe för mig,du skyddar mig mot olycka.+
Du räddar mig och omger mig med jubelrop.+ (Selah)
8 ”Jag ska ge dig insikt och undervisa dig om den väg du ska gå.+
Jag ska ge dig råd, min blick ska följa dig.+
9 Var inte som en häst eller mula, som är utan förstånd.+
De måste tämjas med tygel och betselinnan de kommer i närheten av dig.”*
10 De onda drabbas av många plågor,men den som förlitar sig på Jehova omges av hans lojala kärlek.+
11 Gläd er över Jehova och jubla, ni rättfärdiga,ropa i triumf, alla ni med ett rent hjärta.
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”förlåten”.
^ Eller ”ditt misshag tungt”.
^ Eller ”Min livssaft försvann”.
^ Eller ”medan du fortfarande står att finna”.
^ Eller ”först då kan du få kontroll över dem”.
