Första Moseboken 42:1–38
42 När Jakob fick veta att det fanns spannmål i Egypten+ sa han till sina söner: ”Varför står ni bara där och tittar på varandra?”
2 Sedan sa han: ”Jag har hört att det finns spannmål i Egypten. Res dit och köp åt oss, så att vi inte svälter ihjäl.”+
3 Så tio av Josefs bröder+ reste till Egypten för att köpa spannmål.
4 Men Jakob skickade inte med Josefs bror Benjamin,+ för han sa: ”Tänk om det händer en olycka och han dör.”+
5 Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med andra som skulle köpa spannmål, eftersom svälten även hade nått Kanaan.+
6 Det var Josef som hade makten i landet+ och som skötte spannmålsförsäljningen till folk från världens alla länder.+ Josefs bröder kom alltså och bugade sig djupt för honom med ansiktet mot marken.+
7 När Josef fick se sina bröder kände han genast igen dem, men han avslöjade inte vem han var.+ Han frågade barskt: ”Var kommer ni ifrån?” De svarade: ”Vi har kommit från Kanaan för att köpa mat.”+
8 Josef kände alltså igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
9 Han kom ihåg vad han hade drömt om dem,+ och han sa: ”Ni är spioner! Ni försöker hitta landets svaga punkter!”
10 Då sa de: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
11 Vi är alla bröder och har samme far. Vi är hederliga män och inga spioner.”
12 Men han sa till dem: ”Jo, ni har visst kommit för att försöka hitta landets svaga punkter!”
13 Då svarade de: ”Dina tjänare har alla samme far.+ Vi var 12 bröder,+ men den yngste är hemma hos vår far+ i Kanaan, och en finns inte längre.”+
14 Men Josef sa till dem: ”Det är precis som jag har sagt. Ni är spioner!
15 Så här tänker jag pröva om ni säger sanningen: Så sant farao lever, ni kommer inte härifrån förrän er yngste bror har kommit hit.+
16 En av er måste hämta er bror medan ni andra hålls fängslade. På det sättet får jag veta om ni talar sanning. Och om inte, då är ni verkligen spioner, så sant farao lever.”
17 Sedan satte han dem i fängelse i tre dagar.
18 På tredje dagen sa Josef till dem: ”Gör som jag säger så får ni leva, för jag har djup respekt för Gud.
19 Om ni verkligen är hederliga ska ni låta en av era bröder stanna i fängelset, men ni andra kan ge er av och ta med spannmål för att lindra svälten där hemma.+
20 Sedan ska ni ta med er yngste bror till mig. Då vet jag att jag kan lita på er, och då ska era liv skonas.” Och de gjorde som han sa.
21 De sa till varandra: ”Det här måste vara straffet för det vi gjorde mot vår bror.+ Vi såg ju hur förtvivlad han var när han bad om nåd, men vi lyssnade inte. Det är därför vi har drabbats av det här.”
22 Då sa Ruben: ”Jag sa ju att ni inte skulle skada pojken! Men ni lyssnade inte.+ Vi har hans blod på vårt samvete, och nu får vi betala för det.”+
23 De visste inte att Josef förstod vad de sa, för han talade till dem genom en tolk.
24 Och han gick undan och grät.+ När han kom tillbaka fortsatte han tala till dem, och sedan tog han Simeon+ och band honom inför dem.+
25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med spannmål, lägga tillbaka deras pengar i säckarna och ge dem proviant för resan. Och så gjorde man.
26 De lastade spannmålen på sina åsnor och gav sig i väg därifrån.
27 När de stannade för natten öppnade en av dem sin säck för att ge åsnan foder och fick syn på pengarna överst i säcken.
28 ”Jag har fått tillbaka mina pengar”, ropade han till sina bröder, ”de ligger här i säcken!” Då blev de rädda och sa uppgivet till varandra: ”Vad är det Gud har gjort mot oss?”
29 När de kom hem till sin far Jakob i Kanaan berättade de för honom allt som hade hänt. De sa:
30 ”Landets herre var hård mot oss+ och anklagade oss för att vara spioner.
31 Men vi sa till honom: ’Vi är hederliga män och inga spioner.+
32 Vi var 12 bröder+ med samme far. En finns inte längre,+ och den yngste är hemma hos vår far i Kanaan.’+
33 Men landets herre sa till oss: ’Så här ska jag få veta om ni säger sanningen: Lämna en av era bröder hos mig.+ Ta med er spannmål för att lindra svälten där hemma och ge er av.+
34 Och ta med er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spioner utan hederliga män. Då ska ni få tillbaka er bror, och ni kan driva handel i landet.’”
35 När de höll på att tömma säckarna hittade var och en sin pengapåse i sin säck. Både de och deras far blev rädda när de fick syn på pengarna,
36 och Jakob utbrast: ”Ni gör mig barnlös!+ Josef finns inte mer,+ och Simeon är borta,+ och nu tänker ni ta Benjamin ifrån mig! Varför ska jag behöva drabbas av allt det här?”
37 Men Ruben sa till sin far: ”Om jag inte har med honom tillbaka till dig får du döda båda mina söner.+ Jag tar ansvaret för honom, och jag lovar att han kommer tillbaka till dig.”+
38 Men han sa: ”Min son får inte följa med er. För hans bror är död, och det är bara han kvar.+ Om det skulle hända en olycka längs vägen så att han dör skulle ni sända mina grå hår med sorg+ ner i graven.”*+
Fotnoter
^ Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
