Första Moseboken 39:1–23
39 Josef fördes ner till Egypten,+ och en egyptier som hette Pọtifar,+ en hovman hos farao och chef för livvakten, köpte honom av ismaeliterna+ som hade fört dit honom.
2 Men Jehova var med Josef+ så att det gick bra för honom, och han fick stort ansvar i sin egyptiske herres hus.
3 Och hans herre såg att Jehova var med honom och att Jehova lät allt han gjorde få framgång.
4 Pọtifar var mycket nöjd med Josef och gjorde honom till sin personlige tjänare. Så han gav honom ansvaret för hela sitt hus och allt han ägde.
5 Från den dagen välsignade Jehova hans hus tack vare Josef, och Jehovas välsignelse vilade över allt han hade i huset och ute på ägorna.+
6 Så småningom lämnade han över allt han hade i Josefs händer, och det enda han bestämde själv var vilken mat han skulle äta. För övrigt såg Josef väldigt bra ut och var välbyggd.
7 Pọtifars hustru började kasta lystna blickar efter Josef och sa: ”Ligg med mig.”
8 Men han vägrade och sa till sin herres hustru: ”Min herre har gett mig fria händer och litar på att jag tar hand om allt han äger.
9 Jag är den som är högst uppsatt i det här huset, och han nekar mig ingenting utom dig, för du är hans hustru. Så hur skulle jag kunna göra något så ont och synda mot Gud?”+
10 Dag efter dag försökte hon övertala Josef, men han gick inte med på att ligga med henne eller att stanna kvar hos henne.
11 Men en dag när han gick in i huset för att sköta sitt arbete var det inga andra tjänare där.
12 Då tog hon tag i hans mantel och sa: ”Ligg med mig!” Men han flydde därifrån och lämnade kvar manteln i hennes hand.
13 När hon såg att han lämnade manteln och flydde
14 ropade hon på tjänstefolket och sa: ”Den där hebreiske tjänaren som min man har tagit hit vill göra oss till åtlöje! Han försökte våldta mig, men jag skrek allt jag kunde.
15 Så fort jag började skrika lämnade han sin mantel här och flydde.”
16 Och hon lät manteln ligga kvar bredvid sig tills Pọtifar, Josefs herre, kom tillbaka.
17 Sedan berättade hon samma sak för sin man: ”Den där hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig för att göra mig till åtlöje.
18 Men så fort jag började skrika lämnade han sin mantel och flydde.”
19 När Pọtifar hörde sin hustru berätta om vad tjänaren hade gjort mot henne blev han fullständigt rasande.
20 Så han grep Josef och satte honom i det fängelse där kungens fångar var inspärrade, och där blev han kvar.+
21 Men Jehova fortsatte att vara med Josef och visa honom lojal kärlek, och han gjorde fängelsechefen vänligt inställd till honom.+
22 Så fängelsechefen lät Josef få ansvaret för alla de andra fångarna, och det var Josef som såg till att allt arbete blev gjort.+
23 Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något som Josef hade fått ansvaret för, eftersom Jehova var med Josef. Och Jehova lät allt han gjorde få framgång.+
