Romarna 2:1–29
2 Därför är du utan ursäkt, o människa,+ vem du än är, om du dömer;+ i den sak vari du dömer en annan domfäller du nämligen dig själv, eftersom du som dömer+ bedriver samma ting.+
2 Nu vet vi att Guds dom, i överensstämmelse med sanningen,+ är emot dem som bedriver sådana ting.
3 Men föreställer du dig, o människa,+ att du, medan du dömer dem som bedriver sådana ting och ändå själv gör dem, skall undfly Guds dom?+
4 Eller föraktar du hans omtankes+ och fördragsamhets+ och tålamods+ rikedom, därför att du inte vet att Guds omtänksamhet söker föra dig till sinnesändring?*+
5 Men i enlighet med din hårdhet+ och ditt oföränderliga hjärta+ samlar du vrede+ åt dig själv på vredens dag,+ då Guds rättvisa dom+ uppenbaras.+
6 Och han skall återgälda var och en i enlighet med hans gärningar:+
7 evigt liv åt dem som söker härlighet och ära och oförgänglighet+ genom uthållighet i ett verk som är gott;
8 men för dem som är stridslystna+ och som inte lyder sanningen,+ utan lyder orättfärdigheten, skall det vara vrede och förbittring,+
9 vedermöda och trångmål, över varje människosjäl som gör det som är ont, först över juden+ och även över greken;+
10 men härlighet och ära och frid för var och en som gör det som är gott,+ först för juden+ och även för greken.+
11 Det finns nämligen ingen partiskhet hos Gud.+
12 Så skall till exempel alla som har syndat utan lag också förgås utan lag;+ men alla som har syndat under lag+ skall dömas genom lag.+
13 Det är nämligen inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan det är lagens görare+ som skall förklaras rättfärdiga.+
14 Ty när folk av nationerna,+ som är utan lag,+ av naturen gör vad som hör till lagen,+ då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag.
15 De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan,+ i det att deras samvete+ vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar+ eller också försvarar dem.
16 Så skall det vara på den dag då Gud genom Kristus Jesus dömer+ det som är fördolt+ hos människorna,+ i enlighet med de goda nyheter jag förkunnar.+
17 Om du nu är jude till namnet+ och förlitar dig på lag+ och är stolt över din Gud+
18 och du känner hans vilja+ och finner behag i de ting som är ypperliga,* eftersom du undervisas muntligt ur lagen,+
19 och du är övertygad om att du är en vägledare för de blinda,+ ett ljus för dem som är i mörker,+
20 en fostrare för de oförnuftiga,+ en lärare för späda barn,+ och att du i lagen har kunskapens och sanningens+ formulering*+ –
21 är det då så att du som undervisar en annan inte undervisar dig själv?+ Du som predikar: ”Stjäl inte”,+ stjäl du?+
22 Du som säger: ”Begå inte äktenskapsbrott”,*+ begår du äktenskapsbrott? Du som uttrycker avsky för avgudarna, plundrar+ du tempel?
23 Du som är stolt över lagen, vanärar du Gud genom att överträda lagen?+
24 Ty ”Guds namn blir hädat för er skull bland nationerna”;+ alldeles som det står skrivet.
25 Omskärelse+ är faktiskt till nytta bara om du lever efter lagen;+ men om du är en lagöverträdare, då har din omskärelse+ blivit till ett oomskuret tillstånd.+
26 Om alltså den oomskurne+ håller sig till lagens rättfärdiga krav,+ skall då inte hans oomskurna tillstånd räknas som omskärelse?+
27 Och den oomskurne, som är sådan av naturen, skall genom att fullgöra lagen döma dig+ som med dess skrivna lagsamling och omskärelse är en lagöverträdare.
28 Ty jude är inte den som är det utvärtes,+ och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet;+
29 utan jude är den som är det invärtes,+ och hans omskärelse är hjärtats omskärelse+ genom ande och inte genom en skriven lagsamling.+ Han får sitt beröm,+ inte av människor utan av Gud.+
Fotnoter
^ El.: ”ånger”, ”omvändelse”, ”bättring”. Grek.: metạnoian.
^ El.: ”och prövar (värderar) de ting som skiljer sig”.
^ Ordagr.: ”form”, ”gestalt(ning)”. Grek.: tēn mọrfōsin.
