Psalm 102:1–28
En bön av den betryckte, när han blir kraftlös och utgjuter sitt bekymmer inför Jehova.+
102 Jehova, hör min bön,+låt mitt rop om hjälp nå fram till dig.+
2 Dölj inte ditt ansikte för mig den dag jag är i svår nöd.+Böj ditt öra till mig,+skynda att svara mig den dag jag ropar.+
3 Ty mina dagar försvinner som rök,+och benen i min kropp glöder som en eldstad.+
4 Mitt hjärta vissnar som gräs och förtorkas,+ty jag glömmer att äta min mat.*+
5 På grund av min högljudda suckan+klibbar benen i min kropp fast vid mitt kött.+
6 Jag liknar pelikanen i vildmarken.+Jag har blivit som en liten uggla på ödelagda platser.
7 Jag är utmärglad,*och jag är som en ensam fågel på taket.+
8 Hela dagen smädar mina fiender mig.+De som gör narr av mig använder mitt namn när de svär eder.*+
9 Ty aska äter jag som bröd,+och min dryck blandar jag med tårar+
10 på grund av din fördömelse och din harm;+ty du har lyft mig upp, så att du kan kasta mig bort.+
11 Mina dagar lider mot sitt slut som skuggan när den förlängs,*+och själv förtorkas jag som gräs.+
12 Men du, Jehova, du består till oöverskådlig tid,+och din åminnelse varar från generation till generation.+
13 Du skall träda fram och vara barmhärtig mot Sion,+ty det är tid att visa henne ynnest,ty den fastställda tiden har kommit.+
14 Ty dina tjänare har funnit välbehag i hennes stenar,+och med hennes stoft har de medlidande.+
15 Och nationerna skall frukta Jehovas* namn+och alla jordens kungar din härlighet.+
16 Ty Jehova* skall bygga upp Sion,+han skall visa sig i sin härlighet.+
17 Han vänder sig till de utblottades bön,+deras bön föraktar han inte.+
18 Detta skrivs ner för den kommande generationen,+och det folk som skapas kommer att lovprisa Jah.*+
19 Ty han blickar ner från sin heliga höjd,+ja, från himlen betraktar Jehova* jorden,+
20 för att höra fångens suckan,+för att frige dem som är dömda att dö,*+
21 för att Jehovas* namn skall förkunnas* i Sion+och hans lov i Jerusalem,+
22 när folken samlas, allesammans,+och kungarikena, för att tjäna* Jehova.+
23 På vägen kuvade han min kraft,+han förkortade mina dagar.+
24 Jag sade då: ”Min Gud,*ryck inte bort mig mitt i mina dagar;+dina år varar från generation till generation.*+
25 För länge sedan lade du jordens grund,+och himlen är dina händers verk.+
26 De skall förgås, men du består;*+som en klädnad skall de alla slitas ut.+Du skall byta ut dem som kläder, och de skall försvinna.+
27 Men du är densamme,* och dina år tar inte slut.+
28 Dina tjänares söner skall bo kvar,+och inför dig skall deras avkomma bestå.”+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”mitt bröd”.
^ Möjligen: ”Jag har vakat (legat vaken)”, genom en annan härledning av det hebr. verbet.
^ El.: ”brukar mitt namn i förbannelser”. Ordagr.: ”svär vid (genom) mig”.
^ Ordagr.: ”Mina dagar [är] som en utsträckt (förlängd) skugga”, dvs. en skugga som förlängs om kvällen och så småningom försvinner; LXXSyVg(iuxta LXX) och genom en rättelse av M: ”Mina dagar lider mot sitt slut alldeles som en skugga”.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ ”dem som är dömda att dö”. Ordagr.: ”dödens söner”.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Ordagr.: ”för att förkunna Jehovas namn”.
^ El.: ”för att tillbe (dyrka, ägna helig tjänst åt)”. Hebr.: la‛avọdh.
^ ”Min Gud”. Hebr.: ’Elị.
^ Ordagr.: ”i (under) generationers generation”.
^ Ordagr.: ”han”.
