Matteus 22:1–46
22 För att ge ytterligare svar talade Jesus åter till dem i liknelser, i det han sade:+
2 ”Himlarnas kungarike har blivit likt en människa, en kung, som höll bröllop+ för sin son.
3 Och han sände ut sina slavar för att kalla de inbjudna till bröllopsfesten,+ men de ville inte komma.+
4 Åter sände han ut andra slavar,+ i det han sade: ’Säg till de inbjudna: ”Se! Min middag har jag gjort i ordning,+ mina tjurar och min gödboskap är slaktade, och allt är färdigt. Kom till bröllopet.”’+
5 Men de gick obekymrade bort, en till sin åker, en annan till sin affärsverksamhet;+
6 men de övriga, som grep hans slavar, handlade oförskämt mot dem och dödade dem.+
7 Men kungen blev vred, och han sände sina härar och tillintetgjorde dessa mördare och brände upp deras stad.+
8 Därpå sade han till sina slavar: ’Nog är det färdigt för bröllopsfesten, men de inbjudna var inte värdiga.+
9 Ge er därför av till vägarna, som leder ut ur staden, och inbjud vem ni än* träffar på till bröllopet.’+
10 Alltså gick dessa slavar ut till vägarna och samlade ihop alla som de träffade på, både onda och goda;+ och bröllopssalen fylldes av dem som låg+ till bords.
11 När kungen kom in för att se på gästerna, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopsdräkt.+
12 Då sade han till honom: ’Min vän, hur har du kommit in hit utan att ha en bröllopsdräkt på?’+ Han blev svarslös.
13 Då sade kungen till tjänarna:* ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där skall han gråta och skära tänder.’*+
14 Många är nämligen inbjudna men få utvalda.”+
15 Då gick fariséerna sin väg och höll rådslag för att snärja honom genom hans ord.+
16 Och de skickade sina lärjungar till honom, tillsammans med anhängare av Herodes parti,*+ och lät säga: ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och lär Guds väg i sanning, och du tar inte särskild hänsyn till någon, för du ger inte akt på människors yttre.+
17 Säg oss därför: Vad menar du? Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren,* eller har man det inte?”+
18 Jesus, som lärt känna deras ondska, sade emellertid: ”Varför sätter ni mig på prov, hycklare?+
19 Visa mig huvudskattemyntet.” De räckte honom en denar.*
20 Och han sade till dem: ”Vems bild* och inskrift är detta?”+
21 De sade: ”Kejsarens.” Då sade han till dem: ”Betala då tillbaka* till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.”+
22 När de nu hörde detta, förundrade de sig, och de lät honom vara och gick därifrån.+
23 Samma dag kom några sadducéer fram till honom – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse* – och de frågade honom:+
24 ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha barn, skall hans bror gifta sig med hans hustru och uppväcka avkomma åt sin bror.’+
25 Nu fanns det hos oss sju bröder; och den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.+
26 Det gick på samma sätt också med den andre och den tredje, efter hand med alla sju.+
27 Sist av alla dog kvinnan.
28 Vem av de sju blir hon då hustru till i uppståndelsen? De hade ju alla varit gifta med henne.”+
29 Till svar sade Jesus till dem: ”Ni misstar er, eftersom ni inte känner vare sig Skrifterna eller Guds kraft;+
30 ty i uppståndelsen gifter män sig inte och blir inte kvinnor bortgifta,+ utan de är som änglar i himlen.
31 Vad nu de dödas uppståndelse beträffar, har ni inte läst vad som uttalades till er av Gud, som sade:+
32 ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ Han är inte de dödas Gud* utan de levandes.”+
33 När folkskarorna hörde detta, häpnade de över hans lära.+
34 Sedan fariséerna fått höra att han hade tystat ner sadducéerna, kom de tillsammans i en grupp.
35 Och en av dem, en lagkunnig,+ ville sätta honom på prov och frågade:
36 ”Lärare, vilket är det största budet i lagen?”+
37 Han sade till honom: ”’Du skall älska Jehova,* din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’+
38 Detta är det största och första budet.
39 Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’+
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”+
41 Medan fariséerna nu var samlade frågade Jesus dem:+
42 ”Vad menar ni om Messias? Vems son är han?” De sade till honom: ”Davids.”+
43 Han sade till dem: ”Hur kommer det sig då att David genom inspiration*+ kallar honom ’Herre’, i det han säger:
44 ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+
45 Om David alltså kallar honom ’Herre’, hur är han då hans son?”+
46 Och ingen kunde ge honom ett ord till svar; inte heller vågade någon från den dagen vidare fråga ut honom.+
Fotnoter
^ ”vem ni än”. El.: ”så många som ni”.
^ ”till tjänarna”. Grek.: tois diakọnois; lat.: minịstris; J22(hebr.): lamsharethịm.
^ El.: ”Där skall vara gråt och tandagnisslan.”
^ El.: ”tillsammans med herodianerna”.
^ El.: ”till Caesar”. Grek.: Kaisari; lat.: Caesari; J22(hebr.): laqQēsạr.
^ ”bild”. Grek.: eikọ̄n; lat.: imạgo; J22(hebr.): haddemụth, ”bilden”.
^ Ordagr.: ”Ge ni ... tillbaka”. Grek.: Apọdote; lat.: rẹddite; J17,22(hebr.): tenụ.
^ ”uppståndelse”. Grek.: anạstasin, ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp” (av anạ, ”upp”, och stạsis, ”det att stå”); lat.: resurrectiọnem; J17(hebr.): techijạth hammethịm, ”återupplivande av de döda”.
^ ”Han är ... Gud”, B; J18: ”Jehova är ... Gud”.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”genom inspiration”. Ordagr.: ”i ande”. Grek.: en pneumati; lat.: in spịritu; J17,18(hebr.): barụach, ”i anden”.
^ Se Tillägg 1D.
