Markus 1:1–45
1 Början av de goda nyheterna* om Jesus Kristus:*
2 Alldeles som det står skrivet hos profeten Jesaja: ”(Se! Framför ditt ansikte sänder jag ut min budbärare,* som skall bereda din väg;)+
3 hör, någon ropar i vildmarken: ’Bered Jehovas* väg, gör hans vägar raka’”,+
4 så framträdde Johannes, han som döpte,* i vildmarken och predikade dop som en symbol för sinnesändring till förlåtelse för synder.+
5 Följaktligen gick hela Judeens område och alla Jerusalems invånare ut till honom, och de blev döpta av honom i floden Jordan och bekände öppet sina synder.+
6 Och Johannes var klädd i kamelhår, med en lädergördel om sina höfter,+ och han åt gräshoppor+ och vildhonung.+
7 Och han predikade och sade: ”Efter mig kommer en som är starkare än jag; jag är inte god nog att böja mig ner och lösa upp hans sandalremmar.+
8 Jag har döpt er med vatten, men han skall döpa er med helig ande.”+
9 Under de dagarna kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes.+
10 Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt och anden, lik en duva, komma ner över* honom;+
11 och en röst ljöd från himlarna: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.”+
12 Och omedelbart drev anden* honom ut i vildmarken.+
13 Så stannade han i vildmarken i fyrtio dagar+ och blev frestad av Satan,+ och han befann sig bland de vilda djuren, men änglarna betjänade honom.+
14 Sedan Johannes nu hade satts i häkte, gick Jesus till Galileen+ och predikade Guds goda nyheter+
15 och sade: ”Den fastställda tiden är fullbordad,+ och Guds kungarike har kommit nära. Ändra sinne,+ och tro på de goda nyheterna.”
16 Medan han vandrade utmed Galileiska sjön såg han Simon+ och Andreas, Simons bror, kasta ut sina nät i sjön; de var nämligen fiskare.+
17 Då sade Jesus till dem: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.”+
18 Och genast övergav de näten och följde honom.+
19 Och efter att ha gått lite längre fram såg han Jakob, Sebedẹus son, och hans bror Johannes, ja, medan de var i båten i färd med att laga sina nät;+
20 och utan dröjsmål kallade han på dem. De i sin tur lämnade sin far Sebedẹus i båten tillsammans med de lejda männen och gav sig i väg efter honom.
21 Och de begav sig in till Kapẹrnaum.+
Så snart det blev sabbat gick han in i synagogan och började undervisa.
22 Och de blev häpna över hans sätt att undervisa;+ han undervisade dem nämligen som en som hade myndighet och inte som de skriftlärda.+
23 Dessutom var där just vid det tillfället i deras synagoga en man i en oren andes våld, och han skränade+
24 och sade: ”Vad har vi med dig att göra,* Jesus, du nasaré?+ Har du kommit för att tillintetgöra oss? Jag vet+ precis vem du är, Guds Helige.”+
25 Men Jesus talade strängt till den och sade: ”Var tyst och far ut ur honom!”+
26 Och sedan den orena anden försatt honom i krampryckning och skrikit av full hals, for den ut ur honom.+
27 Då blev alla så bestörta att de satte i gång en diskussion sinsemellan, i det de sade: ”Vad är detta? En ny lära! Med myndighet befaller han till och med de orena andarna, och de lyder honom.”+
28 Och ryktet om honom spreds omedelbart åt alla håll över hela landet runt omkring i Galileen.+
29 Och de gick omedelbart ut ur synagogan och gick in i Simons och Andreas hem+ tillsammans med Jakob och Johannes.
30 Nu låg Simons svärmor+ sjuk i feber,+ och de talade genast med honom om henne.
31 Och han gick till henne och reste henne upp, i det han tog henne vid handen; och febern lämnade henne,+ och hon började betjäna dem.+
32 Sedan det hade blivit kväll, när solen hade gått ner, började man föra till honom alla som var sjuka+ och dem som var demonbesatta;+
33 och hela staden var samlad alldeles inpå dörren.
34 Och han botade många som var illa däran av olika sjukdomar,+ och han drev ut många demoner, men han ville inte låta demonerna tala, eftersom de visste att han var Messias.+
35 Och tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg han upp, och han gick ut ur huset och gav sig av till ett ensligt ställe,+ och där bad han.+
36 Men Simon och de som var med honom fick bråttom efter honom,
37 och de fann honom och sade till honom: ”Alla letar efter dig.”
38 Men han sade till dem: ”Låt oss gå någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika+ där också, för det är i det syftet jag har gått ut.”+
39 Och han gick, och han predikade i deras synagogor runt om i hela Galileen och drev ut demonerna.+
40 Också en spetälsk kom till honom, bönföll honom, ja på sina knän, och sade till honom: ”Om du bara vill, kan du göra mig ren.”+
41 Då greps han av medlidande,+ och han räckte ut sin hand och rörde vid honom och sade till honom: ”Jag vill. Bli ren.”+
42 Och med ens försvann spetälskan från honom, och han blev ren.+
43 Vidare gav han honom stränga förhållningsorder och skickade genast i väg honom
44 och sade till honom: ”Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen+ och offra för din renings skull det som Mose har föreskrivit,+ till ett vittnesbörd för dem.”+
45 Men efter att ha gått sin väg började mannen bekantgöra det i betydande omfattning och sprida berättelsen vitt och brett, så att Jesus* inte längre öppet kunde gå in i en stad, utan han höll sig utanför på ensliga ställen. Och det kom folk till honom från alla håll.+
Fotnoter
^ El.: ”Jesu Kristi goda nyheter”.
^ ”de goda nyheterna”. El.: ”det glada (goda) budskapet”, ”evangeliet”. Grek.: tou euaggelịou; lat.: evangẹlii.
^ El.: ”min ängel”.
^ Se Tillägg 1D.
^ El.: ”han som sänkte (doppade) ner”. Grek.: ho baptịzōn.
^ El.: ”i”; dvs. för att komma in i honom.
^ ”anden”. El.: ”den verksamma kraften”. Grek.: to pneuma; J17,18,22(hebr.): harụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
^ Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest). Se Tillägg 7B.
^ Ordagr.: ”han”.
