Jeremia 9:1–26
9 O att mitt huvud vore vatten och mina ögon en tårekälla!+ Då kunde jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.*+
2 O att jag i vildmarken hade ett övernattningsställe för resande!+ Då skulle jag överge mitt folk och gå bort från dem, ty de är alla äktenskapsbrytare,*+ en samling förrädare;+
3 och de spänner sin tunga som sin båge med lögn;+ men för trofastheten har de inte visat sig mäktiga i landet.*
”Ty från ondska till ondska har de gått fram, och mig vill de inte veta av”,+ lyder Jehovas uttalande.
4 ”Var på er vakt var och en mot sin vän,+ och lita inte ens på en bror.+ Ty en bror skall helt visst tränga undan sin bror,+ och en vän skall gå omkring som en baktalare,+
5 och de för varandra bakom ljuset;+ och de talar inte sanning. De har lärt sin tunga att tala lögn.+ De har tröttat ut sig med att göra orätt.+
6 Du sitter mitt i bedrägeri.+ På grund av bedrägeri har de vägrat att lära känna mig”,+ lyder Jehovas uttalande.
7 Därför, detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Se, jag smälter ner dem och prövar dem,+ ty hur skulle jag annars handla med dottern mitt folk?+
8 Deras tunga är en mördande pil.*+ Den talar svek. Med munnen talar man ständigt frid med sin medmänniska; men i sitt inre lägger man bakhåll för honom.”+
9 ”Skulle jag inte hålla räkenskap med dem på grund av detta?” lyder Jehovas uttalande. ”Eller skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?+
10 Över bergen höjer jag gråt och veklagan+ och över betesmarkerna i vildmarken en klagosång; ty de har blivit förbrända,+ så att ingen människa drar fram där, och man hör inte ljudet av boskap.+ Både himlens flygande skapelser och fyrfotadjuren har flytt; de har gett sig av.+
11 Och jag skall göra Jerusalem till stenhögar,+ till ett läger för schakaler;+ och städerna i Juda gör jag till en ödslig ödemark,* utan invånare.+
12 Vem är den man som är vis, så att han kan förstå detta, ja den som Jehovas mun har talat till, så att han kan förklara det?+ Av vilket skäl skulle landet förgås, bli förbränt som vildmarken, så att ingen drar fram där?”+
13 Och Jehova sade vidare: ”Eftersom de har övergett min lag, som jag förelade dem, och eftersom de inte har lytt min röst och inte har vandrat efter den,*+
14 utan har fortsatt att vandra efter sitt hjärtas motspänstighet+ och efter baalsgudarna,*+ så som deras fäder hade lärt dem;+
15 därför, detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud,* har sagt: ’Se, jag låter dem, det vill säga detta folk, äta malört,+ och jag skall låta dem dricka förgiftat vatten;+
16 och jag skall sprida ut dem bland nationer som varken de eller deras fäder har känt,+ och jag skall sända svärdet efter dem, tills jag har utrotat dem.’+
17 Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ’Uppför er med förstånd, och kalla på de kvinnor som sjunger klagosånger,+ för att de må komma; och sänd bud även till de kunniga kvinnorna,* för att de må komma+
18 och för att de må skynda sig och höja veklagan över oss. Och må våra ögon flöda av tårar och våra strålande ögon rinna av vatten.+
19 Ty veklagans röst hörs från Sion:+ ”Vi har blivit skövlade!+ Stor är vår skam! Ty vi har övergett landet; ty de* har omstörtat våra boningar.”*+
20 Men hör, ni kvinnor, Jehovas ord, och må ert öra ta emot hans muns ord. Och lär era döttrar en veklagan,+ och varje kvinna sin väninna en klagosång.+
21 Ty döden har stigit in genom våra fönster; den har kommit in i våra boningstorn, för att utrota barnet från gatan, de unga männen från torgen.’+
22 Tala: ’Så lyder Jehovas uttalande: ”Och människornas* döda kroppar skall falla som gödsel på marken och som en sträng nyskuren säd efter skördemannen, utan att någon samlar upp.”’”+
23 Detta är vad Jehova har sagt: ”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet,+ och den väldige skall inte berömma sig av sina väldiga gärningar.+ Den rike skall inte berömma sig av sin rikedom.”+
24 ”Men den som berömmer sig, han skall berömma sig av detta: att han har insikt+ och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova,+ den som verkar i kärleksfull omtanke, i rättvisa* och rättfärdighet på jorden;+ ty däri finner jag verkligen behag”,+ lyder Jehovas uttalande.
25 ”Se! Det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då jag skall hålla räkenskap med var och en som är omskuren men som fortfarande är i ett oomskuret tillstånd:*+
26 Egypten+ och Juda+ och Edom+ och Ammons söner+ och Moab+ och alla som har håret klippt vid tinningarna och som bor i vildmarken;+ ty alla nationerna är oomskurna, och hela Israels hus har oomskuret hjärta.”+
Fotnoter
^ ”äktenskapsbrytare”. Hebr.: mena’afịm (av na’ạf, ”begå äktenskapsbrott”); lat.: adụlteri.
^ El.: ”på jorden”.
^ ”en slaktande (mördande) pil”, M; Mmarginal: ”en skarpslipad (vass) pil”; genom en annan härledning: ”en pil av ett särskilt hårt träslag (från en särskilt stark båge)”.
^ El.: ”en kuslig ödemark”.
^ ”den”, fem. i hebr.; syftar tillbaka på ”lag”.
^ El.: ”baalsbilderna (bilderna av Baal)”. Hebr.: habBe‛alịm, ”baalerna”.
^ ”Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄.
^ Ordagr.: ”de visa”, fem. plur. i hebr.
^ El.: ”ty våra boningar har omstörtats (kastats bort)”, i överensstämmelse med Vg.
^ ”de”, MSy; LXX: ”vi”.
^ ”människornas”. Hebr.: ha’adhạm.
^ El.: ”rätt”, ”dom”. Hebr.: mishpạt.
^ El.: ”i sin förhud”, ”med förhud”. El.: ”bland oomskurenheten”, dvs. bland de oomskurna, dem som har förhud.
